Mikas blogg

30 April
2015

Mikas blogg flyttar till Norge

Ja, som det står i rubriken, tänker jag inte fortsätta blogga här (åtminstone för ett tag) utan flyttar i stället mitt bloggande på svenska till Norge där jag sedan flera år tillbaka har en vän och samarbetspartner, som heter Anders Ericson. Hans blogg heter Biblioteket tar saka (BTS) och det är alltså där jag fortsätter mitt skrivande. Mitt senaste inlägg finns i BTS-bloggen, under rubriken Bygg folkets internet i världens sociala forum!.

Om BTS-bloggen: BTS-bloggen handler, kort fortalt, om folkebibliotekets demokratiske potensiale. Som på langt nær er uttømt. Utgangspunktet i 2006 var konseptet BTS – Biblioteket tar saka. Siden da er nedslagsfeltet utvida til stort og smått som bygger opp under biblioteket som en aktør for merdemokrati. Etter den radikale utvidelsen av formålsparagrafen i den norske biblioteklova, slik at folkebiblioteka nå skal «være en uavhengig møteplass og arena for offentlig samtale og debatt», forsøker vi på bloggen å fange opp det viktigste som skjer rundt dette.

BTS-bloggen er i vekst; i april 2015 ble antall bloggere fordobla (fra én til to) og vi ekspanderte geografisk, språklig og tematisk. Nå blir det blogga både fra Finland og Norge, på henholdsvis svensk og norsk, og om flere sider ved bibliotekvesen og teknologi enn opprinnelig.

Anders Ericson presenterer seg slik: Anders Ericson, født i 1951 på Strømmen i Akershus, men mossing siden -88. Bibliotekskole i -76 og har jobba i flere typer bibliotek, men lengst (altfor lenge) som byråkrat i (salige) Statens bibliotektilsyn. Hoppa av og ble frilansjournalist i -99. Skreiv i 2001 boka «…videst mulig informasjon… – ei debattbok om folkebiblioteka og samfunnsinformasjonen i et e-Norge» (fins i Bokhylla.no). Fra -04 fast jobb i Norsk Bibliotekforening, som webredaktør i bibliotekforum.no og journalist i tidsskriftet Bibliotekforum. Som begge ble nedlagt. Igjen frilanser, med Biblioteket tar saka som første prio. Bloggen. Og boka. Etter hvert. Er samboer, morfar og trippel stebestefar. Interesser? Blandakorsang og fotturer.

Motto? Jeg ved godt jeg kun er en skygge af mig selv. Men jeg foretrækker det frem for at være en skygge af andre. –Benny Andersen/Svante.

frilanders [at] gmail [dot] com @frilanders

10 March
2015

Vad är läget beträffande Julian Assange, WikiLeaks och Edward Snowden?

Kära bibliotekarier,
vi ska som sagt (det har visserligen gått ett tag sedan jag sade det) komma ihåg, att WikiLeaks inte minst handlar om bibliotekens nutid och framtid. Bifogar en liten översikt av läget beträffande Julian Assange, WikiLeaks och Edward Snowden, som jag sammanställde igår på uppdrag av finlandssvenska Fredsposten.
I november 2010 häktades Julian Assange, den australiensiska chefredaktören för Wikileaks, av Stockholms tingsrätt (i sin frånvaro). Ett par veckor senare fängslades han utan åtal i Storbritannien och hölls därefter i husarrest. I juni år 2012 lyckades han ta sig till Ecuadors ambassad i London och där befinner han sig alltjämt. Ecuador har beviljat Assange asyl och erkänt, att han riskerar utlämning till Förenta staterna på grund av sin journalistiska verksamhet. Den amerikanska regeringen bedriver en aktiv och långsiktig brottsutredning av WikiLeaks, vilket har bekräftats från officiellt håll, nu senast (i januari 2015) av den federala domaren Barbara Rothstein.
  —Hur mår Julian Assange?
WikiLeaks isländska sagesman Kristinn Hrafnsson svarar snällt om än lite avmätt på mina något yrvakna frågor när jag en vacker morgon besluter mig för att ringa upp honom. Också fångar brukar enligt fängelsereglementet ha rätt att lufta på sig emellanåt, påpekar Hrafnsson. Men Julian Assange har inte kunnat röra sig utomhus på över två och ett halvt år. Så det är väl ganska uppenbart att hans hälsa påverkas negativt?
  —Finns det hopp om en förändring till det bättre i Julian Assanges situation?
Hrafnsson berättar att Assanges advokater i Sverige lämnade in en vädjan till högsta domstolen i slutet av februari för att överklaga häktningsbeslutet från år 2010. Advokaterna kan bl a åberopa sig på på åklagarens passivitet under de fyra år som gått. Ifall högsta domstolen tar upp ärendet finns det en chans att Assange vinner.
En annan positiv sak är att många organisationer och medborgare fortsätter att arbeta för Julian Assanges mänskliga rättigheter. Som ett exempel nämner Hrafnsson den appell, som 59 internationella organisationer riktade till Förenta Nationerna i juni 2014 "för att avhjälpa människorättsbrott i samband med fängslandet utan åtal av Wikileakspublicisten Julian Assange" (finns på webbplatsen http://justice4assange.com).
  —Och hur står det till med WikiLeaks? Har ni gjort några nya avslöjanden?
Hrafnsson börjar med att nämna underrättelseorganet CIAs utvärdering av sitt eget High Value Target-program, som går ut på att döda "upprorsledare" genom att iscensätta mordkomplotter. Den ifrågavarande CIA-rapporten, som har titeln Best Practices in Counterinsurgency, är daterad i juli 2009 och den publicerades av WikiLeaks i december 2014. Genom sin kritik mot de metoder som använts dittills bidrog rapporten förmodligen till att attackerna med drönare ökade kraftigt efter år 2010.
År 2014 släppte WikiLeaks också viktiga dokument om frihandelsavtalet Trans-Pacific Partnership (TPP) och ett kapitel ur utkastet till tjänstehandelsavtalet TiSA mellan USA och EU. Texten i kapitlet bevisar att det bland våra politiska ledare finns en vilja att fortsätta avregleringen av de finansiella tjänsterna.
  —Och vad är läget beträffande Edward Snowden?
När jag ber Hrafnsson att säga någonting också om Snowdens situation svarar han, att det verkar som att han kan räkna med att föra en skyddad tillvaro i Ryssland i ytterligare tre år. Egentligen borde ju regeringarna i Västeuropa tävla om att få erbjuda Snowden asyl, suckar Hrafnsson och tillägger, att WikiLeaks för sin del försöker stöda Snowden och andra visselblåsare genom The Courage Foundation ("De modigas fond"?), som grundades i Tyskland senaste år. Se http://www.couragefound.org
  —WikiLeaks och biblioteken
När jag berättar för Kristinn Hrafnsson att jag har försökt intressera bibliotekarier i de nordiska länderna för WikiLeaks och uppmanat dem att lägga allt som WikiLeaks ger ut till sina samlingar blir han genast varmare i tonen. Det är precis vad som skulle behövas, säger han, och noterar att bibliotekarier i olika länder glädjande nog har visat att de stöder WikiLeaks. WikiLeaks har som mål att dokumentera viktiga skeenden i närhistorien tillägger han, men för närvarande upplever vi att det finns ett hot mot historien genom att så mycket görs för att hemlighålla den.
---
Med vänliga hälsningar,
Mikael Böök
Lovisa
Finland

12 November
2014

Minnets kamp mot LuxLeaks är demokratins kamp mot kapitalismen.

LuXLeaks syftar på innehållet i dokumentären om de stora pojkarnas avancerade skatteplanering, som YLE till många tittares förtjusning sände i måndags (10.11.). Med "stora pojkar" avser jag cheferna för storbolagen, deras chefsjurister och chefsbokförare samt våra ledande politiker och bland dem särskilt Jean-Claude Juncker, det lilla men i finansvärlden så betydelsefulla landet Luxemburgs fd. finans- och premiärminister, nyligen utsedd EU-kommissionens ordförande.

Det ifrågavarande programmet i dokumentärserien MOT, rubricerat "Strunt i skatterna - Luxemburg fixar" och briljant redigerat av YLE:s egen grävande journalist Minna Knus Galán, kan fortfarande ses över internet, också från utlandet, via YLEs Arena. Länkadressen är http://arenan.yle.fi/tv/2270171. Men bara i fyra veckor, sedan tas det bort från YLEs webbplats.

Varför det tas bort är lite svårt att förstå. Jag är rädd för att inte heller biblioteket kommer att kunna visa det på sin webbplats (http://www.biblioteken.fi) om, säg, fyra månader. Och knappast har Brages klipparkiv heller fått någon kopia. Detta förstås bara ifall någon bibliotekarie eller arkivarie till äventyrs skulle låta sig besjälas av Pragvårens anda och erinra sig att "Minnets kamp mot glömskan är människans kamp mot makten", som den tjeckiske författaren Milan Kundera en gång så vackert uttryckte vår belägenhet i "Skrattets och glömskans bok".

Nåväl, I skrivande stund (12.11.) har programmet redan spelats upp 9009 gånger, enligt Arenans statistik. Därmed får vi väl räkna med att åtminstone några tittare ska minnas programmets innehåll ännu efter, säg, fyra år?

Tja, det kan man tyvärr inte alls vara säker på.

Men det är ju helt lagligt! har en lång rad aktningsvärda medborgare redan hunnit utbrista och intyga beträffande LuxLeaks.

Just det! Och det som är lagligt är normalt. Så går det till, helt enkelt. Men just därför glömmer vi också mycket gärna och lätt bort LuxLeaks. Det blir en vana som man inte behöver tänka på för att leva med och efterleva. Ja, det blir en regel, som man efterlever och till slut också lär sig att älska.

Minnets kamp mot LuxLeaks är demokratins kamp mot kapitalismen.

Glöm inte LuXLeaks!

Mikael Böök
Medlem i föreningen ATTAC för en global skatt på finansiella transaktioner

07 November
2014

LuxLeaks — mer om bibliotekets roll i demokratin

Igår -- i vissa länder kanske i förrgår -- kom en nyhet, som finländska YLE rubricerade:

"Stor läcka avslöjar skatteparadis i EU"

Detta kan bli en stor sak, men jag vill anbefalla en försiktig pessimism. På något sätt kommer antagligen EU-kommissionens nye ordförande Jean-Claude Juncker -- bocken som satts att vakta kållandet -- nog att lyckas krångla sig ur även detta dilemma.

Ett internationellt team bestående av 80 grävande journalister utreder för närvarande vad de 28.000 sidorna, som läckts från bokföringsföretaget PricewaterhouseCoopers revisionsavdelning, innehåller. Främst innehåller de uppgifter om storföretagens hemliga skatteplaneringsavtal med myndigheterna i Luxemburg under åren 2008-2010. Se

www.icij.org/project/luxembourg-leaks

Men jag tror inte att journalisterna som yrkeskår kommer att stå måttet eftersom måttet är pengar. Hemskt mycket pengar!

Några modiga grävande reportrar kommer säkert att bråka ett tag om Luxemburg och Jean-Claude Juncker (landets f.d. finans- och premiärminister). Men resten, den stora majoriteten av journalisterna, kommer att låta sig tystas. Till slut tröttnar också de ihärdigaste.

Hur som helst: jag vill göra dig, kära bibliotekarie, uppmärksam på den här affären, ifall du inte redan har lagt märke till den och noterat dess potentiella betydelse. Vad skrivs och sägs om det som händer i dina länder, alltså den Europeiska Unionen?

Det finns onekligen vissa förbindelselänkar mellan skattepolitiken och våra biblioteksfrågor. Den mest uppenbara gäller bibliotekens statsfinansiering. Hur kan de offentliga tjänsterna, inklusive bibliotekstjänsterna, vidareutevecklas eller ens bestå ifall vi tillåter den ekonomiska produktionens överskott att i hemlighet försnillas av kapitalisterna via Luxemburg och andra skatteparadis?

Mer sällan uppmärksammas förhållandet mellan samhällets finansiella räkenskaper (den ekonomiska "bokföringen") och organiseringen av samhällets generella informationstillgångar ("böckerna" i största allmänhet).

I det sk. informationssamhället har bankerna och biblioteken fått en gemensam nämnare: den digitala informationstekniken. Hur vill vi utforma förhållandet mellan banksfärens och bibliotekssfärens informationstillgångar?

Två synpunkter:

1) Vi brukar diskutera "bibliotekens roll för demokratisk samhällsutveckling och fri åsiktsbildning". Och biblioteket brukar uppmanas att fullfölja denna roll genom att erbjuda medborgarna möjligast vid information. Men hur förhåller det sig egentligen med den ekonomiska informationen? Erbjuder biblioteket möjligast vid information om ekonomin? Som bl.a. LuxLeaks-affären visar, har medborgarna ju inte precis tillgång till och insyn i ekonomin. Men skulle inte biblioteket med hjälp av nutida datateknik kunna innehålla och erbjuda medborgarna också de ekonomiska "böckerna". Fast i så fall skulle väl den informationen behöva flyttas från bankvalven till bibliotekshyllorna? Och för det ändamålet skulle väl bibliotekariernas föreningar behöva samarbeta med de grävande journalisternas internationella organisation (ICIJ) och med medborgarnas egna internationella organisationer? --Föreningen för skatt på finansiella transaktioner (ATTAC) och Tax Justice Network är två internationella medborgarorganisationer som jag då kommer att tänka på.

2) Redan i samband med den första sk. Clearstream-affären i början av 2000-talet uppdagades det, att Luxemburg är ett av världens största centra för storbolagens skattesmit och penningtvätt. Det framkom också -- i samband med en fransk parlamentarisk utredning -- att f.d. datachefen Régis Hempel på bankernas klareringsfirma i Luxemburg (alltså Clearstream) hade gjort sig skyldig till ekonomisk databrottslighet. Ingenjör Hempel erkände för utredarna, att han hade gjort temporära ändringar i mjukvarukoden för att dölja vissa olagliga banktransaktioner. I detta (och andra liknande) fall står vi -- medborgarna; medlemmarna av den läsande publiken -- inför två rätt olika slag av hemlighållande (kunde också kallas monopoliserande av information): dels hemliga avtal (som de hemliga skatteavtalen mellan bolag och myndigheter i aktuella LuxLeaks-affären); dels ett hemlighållande genom informationstekniska manipulationer, som utförs av — och endast kan utföras av — ett begränsat antal specialister. (Jfr. "Världens största tvättmaskin" i finlandssvenska Ny Tid 23/2002. )

04 November
2014

Om Alice Bah Kuhnkes uttalanden i introduktionsintervjun

Sveriges nya kulturminister Alice Bah Kuhnkes uttalanden i introduktionsintervjun (SvD 20 oktober) är behagliga men tyvärr rätt intetsägande. Vilket tydligen också är meningen att de ska vara: «Alice Bah Kuhnke säger att mediernas situation definitivt är en politisk fråga, men hon vill inte avslöja hur den rödgröna mediepolitiken ska se ut.» Lite vägledning ger dock formuleringen «få ihop vårt land», syftande på «ett land med klyftor och polarisering». Och i ordet «läsförståelse» ekar ett humanistiskt bildningsideal. Det är bra.

Vad jag saknar är en indikation på förståelse av internet(s) och bibliotekets universalitet. Hur få ihop ett internet — allas vårt internet — när klyftorna och polariseringen bara växer mellan korporationerna i molnen och användarna på marken? Vilken politiker bryr sig om vårt internet?

Apropå «debattbiblioteket»: detta är faktiskt vad biblioteket sedan mycket länge också tycks vara, ifall man lyssnar till de röster, som talar ur dess hyllor och skåp, och som mer eller mindre fritt får stöda eller motsäga varandra. Men biblioteket och bibliotekarierna har brukat undvika att höja de egna rösterna. (…»en blid mjölkflicka eller en praktfull dam, men alltid klädd och utrustad enligt sin herres vilja» — Suzanne Briet)

Bibliotekarierna borde bry sig mer om internet. Internet behöver en agenda. Det vore närmast bibliotekariernas sak att sätta den agendan.

(ovanst. är en kommentar i "Bibliotekket tar saka".)

31 October
2014

Om du vill ha fred

"Om du vill ha fred, förbered dig på krig i enlighet med romarrikets visdom", avslutar Yrsa Grüne sin recension av Gustav Hägglunds nya bok "Rauhan utopia" (Fredens utopi) i dagens nummer av Hufvudstadsbladet.

Faktum är i alla fall, att romarriket gick under. Det invaderades av av germanerna. Dess efterträdare, det heliga romerska riket av tysk nation, satsade också på krigsförberedelser. Men stupade i samma grop.

Romarrikets visdom bör nog sökas på ett annat område än i det militära. Jag skulle tro att den kulminerade i brevväxlingen mellan Marcus Tullius Cicero och Titus Pomponius Atticus. Således står den (fortfarande bara i enlighet med vad jag tror!) att söka i dialogen mellan dessa representanter för en stoisk respektive en epikureisk åskådning i den romerska republikens slutskede.

Upphovsmannen till den ofta citerade satsen "Om du vill ha fred, förbered dig på krig" anses f.ö. vara en tämligen okänd militär författare vid namn Publius Flavius Vegetius Renatus. Men Vegetius hör till hela det romerska imperiets slutskede. Var Vegetius visare än Cicero och Atticus, vilka levde och verkade ca fyrahundra år tidigare?

"Att inte veta veta vad som hänt innan man föddes är som att för alltid stanna på pojkstadiet." (Cicero)

(publ. i Hufvudstadsbladet 4.11.)

15 October
2014

Öppna hyllor

Från historisk synpunkt är bibliotekets öppna hyllor ännu idag bara en skör planta. Tankarna bakom de öppna hyllorna sammanfattades av Ranganathan i hans fem biblioteksvetenskapliga lagar från år 1931. Denna biblioteksfilosofi bildar härefter en viktig underström i den demokratiska flodvågen efter de politiska revolutionerna och koloniernas frigörelse.

Men alla trycksaker får inte rum på bibliotekets öppna hyllor. En del av beståndet behöver magasineras (eller gallras ut för gott för att försäljas, skänkas bort eller makuleras). Bibliotekarierna är helt enkelt tvungna att ständigt ansa och förnya sina samlingar.

Frågan om vilka kriterier en bibliotekarie kan och bör tillämpa vid urvalet av trycksaker för de öppna hyllorna kan inte besvaras en gång för alla. Må den förbli öppen! Hyllornas öppenhet och denna frågas öppenhet motsvaras av öppenheten hos det slag av överläggningar och diskussioner, som utmärker demokratiska tänke- och styressätt.

Öppna hyllor för trycksaker har en motsvarighet i öppen tillgång (open access) till digitala publikationer. Dessa har den goda egenskapen att inte skapa utrymmesbrist. Men trots att varje bibliotek i teknisk bemärkelse skulle kunna rymma alla digitala publikationer kvarstår vissa urvalsfrågor och särskilt frågan om urvalskriterierna. Bara nu inte bibliotekarierna tillåter Google och Facebook att besvara frågan på sitt eget sätt genom att upphöja den kapitalistiska lönsamheten till högsta norm och kriterium!

13 October
2014

Storebror ser vad vi läser osv.

I Orwells roman är Storebror det egna globala imperiets regering. Men i det aktuella fallet spelar i stället softwareimperiet Adobe Storebrors roll genom att hålla så noga reda på vad vi läser.

Under tidigare epoker har skillnaden varit tydligare än idag. Nuförtiden vet man inte riktigt vem som har makten - regeringen eller storbolagens ledning.

När man läser Julian Assanges senaste bok (When Google Met Wikileaks, OrBooks 2014) börjar man alltså fundera på om det är Barack Obama, Hillary Clinton osv. som leder vårt eget imperium USA inklusive Google och de andra firmorna inom ramen för sin globala politik. Eller om det tvärtom är Google och de andra firmorna som leder USA inklusive dess utrikesdepartement inom ramen för *sin* globala politik.

Sedan kan man förstås avfärda Storebror som en myt och helt kallt konstatera, att ingen har eller någonsin har haft kontrollen över det hela.

Men vad är nu detta för en topic in Nordic research Library user Services? kan man ju också fråga sig.

Tja. Ingen kan längre gömma sig för Googles blick. Inte ens bibliotekarierna.

Google vill ordna allt vi vet och då blir det väl aktuellt att sätta pli på oss med detsamma?

Hälsar,

Mikael

Söndagsbibliotekarie

Mer om Google här för den som läser finska.

30 September
2014

Om Pippi Långstrumps far

Apropå det återkommande grälet om Pippi Långstrumps far i Sverige associerar jag som finländare till debatterna om J.L. Runeberg under 1960-talets förra hälft. Dessa fördes säkert redan på 1950-talet (om inte ännu tidigare) men då var jag fortfarande ett barn som, när det berättades om "Soldatgossens" far, att

"..vid femton år gevär han tog, vid sjutton var han man..."

eller när Björneborgarna i sin marsch hävdade:

"Än har Finlands kraft ej dött / Än kan med oväns blod ett fält här färgas rött!"

bara tyckte att det lät stiligt.

Och det tycker jag väl fortfarande, fast inte "bara" stiligt. Ty sedermera läste jag "Odysseus" av James Joyce där jag lärde mig att historien är en mardröm ur vilken vi inte har vaknat upp. (Vissa uppväckningsförsök pågår kanske.)

För att återkomma till Pippi så vore det fortfarande lika förhastat att ändra hennes far negerkungen till kurrekurreduttarnas kung som att stryka "Soldatgossen" ur Fänrik Ståls sägner för att dess författare förhärligade barnsoldater.

Våra förfäder och -mödrar framstår i mångt och mycket som blodtörstiga galningar eller rasister. Men jag tror alltjämt att vi måste försöka förstå dem för annars kan vi knappast förstå oss själva. Och håller alltså med Jan S. och Författarföreningen, som vägrar att peta och ändra i de historiska texterna, vilka antagligen behövs för denna förståelse.

Att bevara texterna intakta får dessutom anses höra till bibliotekariernas uppgifter.

Pippi utmanar så många auktoriteter! Inte minst nutidens auktoriteter, som vill förbjuda henne att måla sig svart och att leka kines. Men var Pippis far -- negerkungen -- egentligen en antiimperialist? Det får vi kanske aldrig veta. Det kan ändå vara dags att ställa frågan, anser

Mikael

22 September
2014

Wikipedia: kurs på Arbis i oktober

Du kan anmäla dig här: (Obs: sista anm.dag to 25.9. ! bara 7 platser kvar!)

Arbis-kurs hösten 2014 Se Arbis Kurskatalog s 122:

Wikipedia – ditt uppslagsverk (16 €) På kursen behandlar vi webbencyklopedin och dess principer. Vi arbetar med artiklar och rättar och redigerar dem. Vi går igenom hur man börjar en ny artikel, gör källhänvisningar och laddar upp bilder m.m. Ta gärna med din bärbara dator. A140794 2–16.10, torsdag kl. 17.00–18.30 Mikael Böök, rum 31

26 August
2014

Radera er Facebook!

Idag publicerade Hufvudstadsbladet nedanstående insändare om datatekniken i skolundervisningen:

Malin Wikström avslutade sin artikel om förekomsten och användningen av datorer, pekplattor och smarttelefoner i lågstadieskolans klassrum (”Smarttelefonen som delar klassen”, Hbl 24.8.) med några helt vettiga åsikter och förslag såsom att det behövs offentliga satsningar som måste få kosta pengar för att ”ha klassuppsättningar av de smarttelefoner och läsplattor som behövs”.

Men dagens Bring Your Own Device-trend ägs av Google, Apple, Comcast och några ytterligare amerikanska (i morgon kanske kinesiska) storbolag. Och tillsvidare rättar och packar sig föräldrar, elever och lärare uppenbarligen snällt därefter.

Det går knappast längre att utforma och förverkliga en medveten och framåtblickande — med siktet ställt på, säg, år 2040, då barnen börjar bli medelålders — policy utan att ta ställning till IT-korporationernas fantastiska pedagogiska inflytande och välde.

Ifall vi följer Malin Wikströms råd och ”tänker lite innovativt” bör vi därför senast nu börja befria oss ifrån vårt slaveri under korporativismen och således gynna kommunal och/eller andelsägd fiberoptisk infrastruktur; övergå till att använda fria och öppna mjukvaror i skolor och läroinrättningar samt bibliotek och offentlig förvaltning; bygga upp grundskolundervisningen i datateknik kring Raspberry Pi eller motsvarande.

Om någon inte vet vad en Raspberry Pi är för någonting så är det inte dens fel utan snarare beror det på dagens massmedier fungerar som korporationernas långa armar.

Två ytterligare punkter lånar jag från Malin Wikström: ”lär barnen använda apparaterna varsamt och använd dem bara under de lektioner de behövs”; låt barnen kommunicera och syssla med mycket utan att överhuvudtaget använda dessa apparater.

Den femte och sista punkten i mitt lilla program får mig att tänka på ett råd som jag vill ge åt alla lågstadieföräldrar. Ni kan visst göra någonting saken. Radera er Facebook, till exempel.

Mikael Böök

Farfar och tidigare internetföretagare

Isnäs

19 August
2014

Google bortom gott och ont?

How 'Google Science' could transform academic publishing är rubriken på en färsk artikel i Wired om ett föregivet(?) brev från en högt uppsatt medlem av personalen i det stora nätföretaget. Wired-skribenten länkar till en kopia av brevet och refererar utförligt dess innehåll.

Huvudtanken i brevet är eller förefaller enkel och kunde sammanfattas så här: den vetenskapliga forskningen skulle kunna lösa världens problem. Men forskningen är fången i sättet på vilken forskningen bedrivs. Internet skulle kunna befria forskningen. Vi —läs Google— måste göra något åt saken!

Jag är benägen att se Google som Jenseits von Gut und Böse eller -- eftersom jag inte beundrar Nietzsche -- som en etisk-politisk anomali, ett företag, som står med ena foten i en eventuell annorlunda ny värld men med andra foten stadigt stående i den gamla världen. Det verkar uppenbart att Biblioteket, om det någonsin ska bli den bättre statsmakt som jag hoppas ska efterträda den nuvarande, måste "erövra" och "svälja" Google. Google måste alltså bli en del av biblioteket. Det börjar ju Google för all del redan nu vara, men det måste också ske "i teorin", dvs formellt i våra skrivna eller åtminstone officiellt uttalade "grundlagar" och i ett statssystem där man försöker leva upp till dessa (nya) grundlagar.

Artikeln i Wired bygger kanske (antagligen?) på ett falsifikat, men detta är i så fall mindre viktigt än tankegångarna, som artikeln för fram. Huvudtanken är — kortare sagt — varken mer eller mindre än att internet är ett ypperligt verktyg för forskarnas samarbete. Detta är visserligen trivialt, eller borde vid det här laget vara det (t ex World Wide Web "uppfanns" ju för ett kvartssekel sedan av fysikerna vid det europeiska forskningscentret CERN) men tyvärr har uppfattningen att internet framför allt lämpar sig för att slå ut ekonomiska konkurrenter samt övervaka och knäcka politiska motståndare tagit överhanden och blivit förhärskande. Tillsvidare.