Mikas blogg

EU SWIFTar på svansen (forts)

Europarlamentets LIBE-utskott ( =utskottet för mänskliga fri- och rättigheter) röstade om SWIFT-avtalet på torsdag 4.2.

"Vi satte ner foten ordentligt och beslutade med siffrorna 23-29 att inte anta den temporära överenskommelsen om överföring av finansiella uppgifter mellan EU och USA, som det belgiska företaget Swift tillhandahåller",

berättar svenska MEPpen Cecilia Wikström (fp) i sin blogg.

Journalister brukar förklara det bristande intresset för EU med unionens politiska processer vanligen drar ut på tiden. Ingen dramatik, svårt göra intressanta nyheter, klagar de.

Jag tycker det är struntprat. De journalister som säger så hänger inte med, det är hela saken.

FNB hade dock en liten artikel, som Vasabladet införde 5.2.:

EU-parlamentet vill inte ge bankuppgifter till USA

Publicerad 5 februari 2010 kl. 14:02.

Europaparlamentet kommer sannolikt att förkasta ett omstritt avtal på sin session i Strasbourg på torsdag. Avtalet skulle tillåta överföringen av EU-medborgares bankuppgifter till USA.
De berörda ministrarna i alla EU-länder - däribland Finland - har redan godkänt det här så kallade Swift-avtalet som trädde tillfälligt i kraft den 1 februari. Ifall avtalet förkastas slutar det vara juridiskt bindande.
Enligt EU-parlamentarikerna är avtalet tvivelaktigt med tanke på skyddet av privatlivet. EU-parlamentet anser att man kan växla information på andra sätt. Enligt europaparlamentariker Carl Haglund (SFP) är det oklart hur och till vilket ändamål bankuppgifterna ska användas.
- Parlamentet kommer inte att ge grönt ljus för det här avtalet, säger Haglund.
USA vill ha bankuppgifter av EU som en del av sin kamp mot terrorismen. Det har väckt gott om kritik.
Överföringen av bankuppgifterna kom ut i offentligheten 2006. Då visade det sig att den amerikanska underrättelsetjänsten CIA redan i åratal hade följt med den internationella pengatrafiken med hjälp av den internationella Swift-koden för penningtransaktioner. Europeiska centralbanken visste om verksamheten men säger att den var oförmögen att göra något åt saken.
EU-parlamentet har nu det sista ordet när det kommer till godkännandet av avtalet. Ifall parlamentet förkastar Swift-avtalet blir de enskilda EU-länderna också tvungna att dra tillbaka sina egna avtal. (FNB)

I Finland verkar media missa den här frågan, men i övriga europeiska länder följer man bättre med utvecklingen. T ex visste österrikiska Der Standard igår berätta, att USAs utrikesminister Hillary Clinton har vänt sig till sin europeiska kollega (om nu Catherine Ashton bör kallas så) för att framföra en önskan om att man ska nå en kompromiss i frågan:

Im Streit um das blockierte Interimsabkommen zum Bankdatenaustausch zwischen USA und EU bei der zur Terrorbekämpfung („Swift") zeichnete sich am Freitag eine überraschende Wende ab. US-Außenministerin Hillary Clinton hat sich direkt an ihr neues europäisches Gegenüber, die Hohe Beauftragte, "EU-Außenministerin" Catherine Ashton gewandt und gebeten, gemeinsam eine Kompromisslösung zu finden. Ihre "Botschaft" an Ashton war, dass eine Regelung zum Datenaustausch für die Verfolgung terroristischer Aktivitäten für alle wesentlich sei, bestätigt ein hochrangiger EU-Politiker dem STANDARD. Man brauche dieses Abkommen, sie Clinton, sei bereit einzugreifen, zu helfen, die transatlantischen Unstimmigkeiten zu überwinden. Formell zuständig ist US-Finanzminister Timothy Geithner bzw. Heimatschutzministerin Janet Napolitano.

Noch am Donnerstag hatte es so ausgesehen, als würde das EU-Parlament Swift nächste Woche glatt ablehnen. Der Innen- und Justizausschuss empfahl mit deutlicher Mehrheit ein Nein. Der US-Botschafter bei der Union, William E. Kennard, hatte daraufhin angedroht, dass die USA dann Abkommen mit einzelnen EU-Mitgliedstaaten abschließen könnten und auf eine Regelung mit der EU als Ganzes verzichten. Dies wiederum würde bedeuten, dass die rechtlichen Unklarheiten und Datenschutzbestimmungen in Europa erst recht äußerst kompliziert blieben, insbesondere für den einzelnen Unionsbürger.

Puh-björnen

Milne skrev och Shepard illustrerade två Nalle Puh-böcker. Åttio år senare har David Benedictus skrivit och Mark Burgess illustrerat "en fortsättning". På frågan: Vem skrev Nalle Puh? kan man alltså hädanefter svara: Benedictus. Borde man också ge vissa målare licens och monopol på att göra äkta förfalskningar av klassiska tavlor? Några nigerianska affärsmän haffades nyligen för sedelförfalskning. De försvarade sig med att *deras* förfalskningar minsann var lika välgjorda och äkta som som de andra sedlarna. Jag tycker nästan att det ligger någonting i *deras* argument. Fortsättningen på de två ursprungliga Nalle Puh-böckerna heter "Return to the Hundred Acre Wood". Den skulle bli en stor säljframgång, men Publishers Weekly 25 Jan 2010, rankar i sin "The 2009 Cuffies"-spalt boken som "Most Disappointing Book (in Terms of Sales)". Det anses att "The Hundred Acre Wood changed too much and lost its magic". Det är tydligen inte lätt att skriva äkta Nalle Puh-böcker. För övrigt har jag skaffat mig Nalle Puh på latin. Få se om del III också kommer på latin. Jag tror inte det.

Rösta kärnkraften till historien!

Pressmeddelande: På måndag 1.2.2010 offentliggör Finlands naturskyddsförbund, Greenpeace, Jordens Vänner, Luonto-Liitto m fl miljöorganisationer sin gemensamma riksomfattande kampanj RÖSTA KÄRNKRAFTEN TILL HISTORIEN.

I LOVISA INLEDS KAMPANJEN CA kl 12 PÅ MÅNDAG 1.2.

Under år 2010 väntas riksdagen, trots fiaskot med det femte kärnkraftverket i Olkiluoto, besluta om tillstånd för att bygga ytterligare nya kärnreaktorer i Finland.

Genom sin kampanj ber miljöorganisationerna väljarna förbinda sig att i nästa riksdagsval ge sin röst åt en kandidat, som har röstat nej till en utbyggnad av kärnkraften.

Kort före nästa riksdagsval i april 2011 kommer varje kampanjdeltagare att bli påmind om sitt löfte genom utskick av en lista över alla riksdagsmän, som har röstat ja till nya kärnkraftverk.

Vi samlar väljarförbindelser via nätet, på gatorna, med textmeddelanden osv. Riksdagsmännen måste få en klar och tydlig signal om att väljarna kräver hållbara energilösningar och att de tänker lägga riksdagens kärnkraftsomröstningar på minnet.

Lokal kontakt: Mikael Böök, Lovisarörelsen www.loviisaliike.eu, 044 5511324, book ät kaapeli.fi

Kontakt med kampanjens samordnare:

Lauri Myllyvirta, Greenpeace: 050 3625 981, fornamn.efternamn@greenpeace.org

Janne Björklund, Suomen luonnonsuojeluliitto: 050 5353 205, fornamn.efternamn@sll.fi

Om socialdemokraterna i Sverige och EU

Hej U.

"Folkhemmet är helt enkelt vår svenska variant av Mussolinis fascistiska utopi", skriver Bard & Söderqvist på webbsajten NewsMill. Formuleringen tyder på att skribenterna är besatta av ett sjukligt hat mot den svenska socialdemokratin, vilket de inte är ensamma om. För övrigt är ryktet om ideologiernas död betydligt överdrivet. 

Folkhemstanken gick ut på att alla medborgare i Svea rike borde åtnjuta en viss grundtrygghet. Därmed sammanhängde de socialdemokratiska regeringarnas satsningar på enhetsskola, allmänna bibliotek, kommunal hälsovård m fl offentliga tjänster - och att göra dessa tjänster tillgängliga för alla oberoende av boplats och samhällsklass. Denna sociala universalism, som kom att underbyggas med keynesiansk ekonomisk politik, stödde en demokratiutveckling, för vilken fascismen naturligtvis endast hyste förakt.

Man måste inte ha någon särskild insikt för att hysa åsikt och rösta i val. Men det stämmer också att medborgarnas socioekonomiska grundtrygghet är en av demokratins nödvändiga förutsättningar. Dessutom förutsätter demokratin folkbildningen, uppfattad såsom "en de mångas egen aktivitet, genom vilket de själva tar form" (enl Bengt Nermans formulering i Den Offentliga lögnen 1997, s 65).

Att socialdemokraterna genom historien har gjort och fortsätter att göra stora misstag varken kan eller bör förnekas. Till de tidigare misstagen hör inte minst tvångssteriliseringarna, som Bard och Söderqvist nämner i sin kria. Själv ser jag socialdemokratin som en rörelse stadd i förfall, vilken genom sina ideologiska och politiska eftergifter till nyliberalismen har bidragit starkt till nedskrotningen av det berömda välfärdssamhälle, som den en gång var med om att bygga upp.

Socialdemokratins nedgång beror också på dess oförmåga att ta upp och föra vidare arvet från de ursprungliga eurofederalisterna Altiero Spinelli och Enesto Rossi, två av de många tänkande mänskor som den ovannämnda italienska diktatorn såg till att sätta i fängelse; år 1941 skrev Spinelli och Rossi tillsammans Ventotenemanifestet "För ett fritt och enat Europa".

Socialdemokraterna lyckades kort sagt aldrig ta steget fullt ut till Europa. Det europeiska folkhemmet återstår att bygga.

§ § §

Bards och Söderqvists extrema påstående om den svenska socialdemokratin som något slags avart av den italienska fascismen fortsätter att oroa mig och fick mig också att leta fram Dilemmas of Social Democracies av Howard Richards och Joanna Swanger (2001; 2003). - Ett citat att fundera vidare över:

"Young Bruno Kreisky, who a quarter century later would be Chancellor Kreisky, spent most of World War II in exile in Stockholm.  The Nazis then governed Austria, and they were utilizing Austria's people and its material resources as military assets of their thousand-year Reich.  The Austrian social democrats living in exile during World War II had a lot to think about, and several controversial issues to debate.  The socialists had held power briefly in Austria when the First Republic emerged in 1918 from the ashes of the defeated Austro-Hungarian Empire.[4]  Social democracy was a contender in Austrian politics and master of the municipal government of "Red Vienna" from 1919 until 1934.[5]  In 1934 democracy was crushed, and with it social democracy, by an Austrian fascist regime supported by Benito Mussolini's fascist Italy.  The anti-socialist majority in interwar Austria had been led by the Christian Social Party (the "blacks") which later became the Fatherland Front of 1934-1938 supporting Austrian fascism, which itself was crushed in 1938 when Hitler annexed Austria to the Reich.  In a plebiscite held in April 1938, 99.7 percent of the Austrian people approved union with Germany and accepted Hitler as their leader (Bukey 2000: 34-38).  It could be argued, and was argued, that the failure of social democracy to mobilize popular discontent for constructive purposes had led in Austria (and in other countries) to the rise of fascism and Nazism, as it could also be argued that earlier, social democracy's failure to mobilize the masses of Russia had led to the October Revolution and the rise of Communism.  The Austrian social democrats in exile debated whether they had been too reformist, or too revolutionary, too wedded to peaceful and democratic means, or not peaceful and democratic enough (Sully 1982: 69-93).  It could also be debated whether social democracy had, or had not, in the few times and spaces that history had so far offered it (such as 1919-1934 in "Red Vienna"), demonstrated a feasible economic alternative, which was neither free market capitalism nor a totalitarian command economy, and which worked." (Ur kapitel 9, som handlar om "Karl Popper's Vienna")

Jag ska som sagt försöka fundera vidare på socialdemokratin... men det här få räcka för denna gång.

Bästa hälsningar, 

- Mikael

PS A propos socialdemokraterna i EU har jag några ytterligare synunkter där: http://european-citizens-network.eu/left/spip.php?article37

Ta visionerna tillbaka ner på jorden!

Tidningarna Loviisan Sanomat, Uusimaa och Östra Nyland berättar, att några samlingspartister och visionära företagare i Lovisa har fått en i sanning himmelsk ingivelse. Lovisa ska begåvas med ett eget flygfält!

"Endast himlen utgör ett tak för goda ideer", utbrister Kari Hagfors (saml.) i ÖN 23.1.2010. I samma andetag nämns flygfält, logistikcentrum, kustbana, "grön motorväg" och nytt kärnkraftverk. Flygfältet skulle förläggas till Forsby och (fantastiska tanke!) byggas ovanpå motorvägen. Motorvägen skulle i sin tur värmas upp med spillvärme från kärnkraftverket och samtidigt tjäna som transportled för fjärrvärme till hela huvudstadsregionen. Välkommen Ryanair och andra billigflygbolag! utropar Hagfors, som utgår ifrån att flygfältet, motorvägen och kärnkraftverket också skulle suga en våg av nya inflyttare till regionen.

Lovisaföretagarnas ordförande Janne Lepola är för sin del övertygad om, att flygfältet skulle inverka positivt på alla sektorer.

Undertecknade anser tvärtom att återverkningarna av ett flygfält i Lovisa skulle bli negativa i nästan alla avseenden. Överallt i Europa reagerar medborgarna av förståeliga skäl omedelbart mot flygplatsutvidgningar, för att inte tala om nyanläggningar. Borgåborna har också, klokt nog, förstått att betacka sig för "fördelarna" med ett nytt flygfält i grannskapet. Men vilken är folkets opinion i det övriga Östra Nyland?

Inbillar sig flygfältsvisionärerna faktiskt att folk allra helst slår ner sina bopålar vid randen av flygfält, motorvägar (de må sedan kallas "gröna" eller inte) och skyddszoner kring kärnkraftverk? Har de fortfarande inte begripit, att både äldre mänskor och unga barnfamiljer som gärna flyttar ut till landet gör detta i hopp om att finna en tystare och renare närmiljö? Och är det inte konstigt att klimatförändringen, som ju kärnkraftlobbarna numera så flitigt hänvisar till och som t o m används för att avskräcka medborgarna från att elda med ved i sina stugor, inte ens anses värd ett omnämnande i detta sammanhang?

Päivi Uotinen (saml.) anmärker cyniskt, att naturaområdet i Forsby eventuellt kommer att sätta käppar i hjulet för flygfältsprojektet. Det har knappast undgått henne att byggnation av stadslägenheter antagligen redan planeras på Kapellvikens naturaområde i Sibbo. Vi för vår del undrar om landets nuvarande regering och miljöminister också är beredda att berika naturaområdenas natur med landningsbanor.

Samlingspartisterna i Lovisa har redan hunnit beställa en utredning av flygfältsprojektet av stadens tekniska byrå. Lovisabor, och särskilt forsbybor, vi vill att ni vaknar upp. Dröj inte med att försvara er boendemiljö mot dessa "visionärer" innan det är försent!

Leena Krohn, Mikael Böök

Publicerad i Östra Nyland 26.1.2010

Om banker och bibliotek

"For meg er det derfor helt avgjørende at biblioteket får utgjøre samfunnets sentrum.
- I stedet for banken?
- I stedet for banken! Banken er på sett og vis sin egen metafor. Ordet skaper verden som igjen skaper ordet - men banken produserer jo ingenting annet enn penger. Dét er ingen kreativ prosess".
--Alberto Manguel

Klart att biblioteket, inte banken borde stå i centrum. Men hur skiljer sig egentligen biblioteket ifrån banken?

Tänk dig ett bibliotek, som åtagit sig att bevara, ordna och presentera en verkligt högklassig ekonomisk information för sina besökare. För att klara av denna uppgift borde väl detta ekonomi- och finansbibliotek införliva bankernas informationstillgångar bland sina samlingar?

Å andra sidan: för att kunna förvalta kapitalet väl och investera klokt behöver bankirerna ha tillgång till all möjlig relevant information och kunskap. Och var finner de den? Jo, i biblioteket.

Gemensamt för biblioteket och banken är att båda sysslar med information management. Jag vet inte om det stämmer, som Alberto Manguel påstår, att biblioteket är kreativt medan banken inte är det. "Banken producerar ju ingenting annat än pengar", säger Manguel. Men även om vi går med på påståendet att "pengarna" själva är "ingenting", så måste det nog erkännas att banken producerar information, dvs information som behövs för att förvalta pengarna. Samtidigt kan konstateras, att tyngdpunkten i bankernas informationsproduktion förskjuts (har förskjutits) till programmeringen av deras datorer.

Inom biblioteket pågår en motsvarande utveckling. Det digitala biblioteket är det programmerade biblioteket där software hamnat i centrum för vad man kanske kunde kalla bibliotekets kreativa process.

Bibliotekets skapande process består inte, som man med utgångspunkt i Manguels uttalande skulle kunna förledas att tro, i att vara (eller vara bärare av) "ordet", som "skapar värden, vilka i sin tur skapar ordet". Men liksom sin släkting banken producerar också biblioteket viktig och nödvändig information - alltså den information, som sammanfattningsvis brukar kallas metainformation, och som också kan beskrivas med begreppet dokumentation, dvs registrering, katalogisering, klassificering och presentation av informationen. Därtill ska ju biblioteket fungera som "mänsklighetens minne", dvs den institution som har till uppgift att reproducera tidigare och nuvarande generationers information med tanke på kommande släktled - vilket onekligen också innebär skapande moment.

Men anmärningsvärt nog är det i det nuvarande skedet är det transnationella IT-korporationer typ Google och Amazon som till stor del driver och utformar denna skapande biblioteksverksamhet.

Det slår mig att Manguel ( i Klassekampens intervju 29.12.2009) intresserar sig föga för biblioteket som sådant och som en grundläggande samhällsinstitution. Detsamma gäller hans förhållningssätt till bankväsendet. Han tycks inte begripa den ovannämnda släktskapen -- och konvergensen -- mellan banker och bibliotek, att bägge två är stora informationsbehandlare. Därför inser han inte heller att det handlar om ett förhållande (en relation) mellan två institutioner, som håller på att omvandlas (på ett spännande sätt!) pga digitaliseringen.

Att ställa biblioteket i centrum i stället för banken, vad skulle det innebära? För Manguel: ett annorlunda samhälle där läsning och självreflexion värderas högre än i det nuvarande. Mot detta kan invändas, att såväl bankerna som biblioteken bjuder på ett specifikt motstånd, som inte kan brytas enbart med värdeomdömen. Ger Manguels värdeomdöme någon utgångspunkt för hur dessa relativt inerta -- tröga och sega -- strukturer kunde och borde reformeras? Jag vill påstå att det inte är till någon större nytta i det avseendet. Det kan trots allt tjäna som klok förmaning, som i så fall riktar sig till individen snarare än till samhället: bry er inte så mycket om pengarna, läs och reflektera i stället vidare! Men de som följer denna uppmaning torde närmast vara ... läsande och reflekterande individer.

För att inte själv träffas av samma invänding ska jag försöka skissera några idéer om de nödvändiga bank- och biblioteksreformer, som samhället står inför.

A propos bankerna så skulle det gälla att få igång en diskussion om demokratisk kontroll av deras informationstillgångar. Finansglobaliseringen har skapat ett behov av global demokratisering av finansinformationen. Allmänheten borde få bättre insyn både i hur informationstillgångarnas förvaltas och i informationen som sådan. Här borde också biblioteket kunna spela en större roll än det gör idag. (Dagsläget är prekärt; ett oroväckande exempel är avtalet mellan EU och USA om de amerikanske myndigheternas tillgång till SWIFTs databaser; jfr http://blogi.kaapeli.fi/book/303 ; och http://blog.spinellisfootsteps.info/post/2009/12/14/SWIFT-Action-Needed) Grunden för ett sundare bankväsende skulle kunna läggas genom sträng reglering och/eller avskaffande av bankräntorna. Denna riktningsgivande idé ligger faktiskt också i linje med gammmal visdom, dvs motviljan mot ocker (åger), som kommer till uttryck i världsreligionerna.

Global skatt på finansiella transaktioner borde införas. Detta diskuteras numera -- som en följd av finanskraschen 2008 -- också av staternas regeringar. Sålunda föreslog Gordon Brown nyligen att en global sk bankskatt borde införas. (jfr http://blog.spinellisfootsteps.info/post/2009/11/08/No-Taxation-without-Denuclearization) Men i Gordon Browns m fl:s tappning skulle bankskatten i första hand hjälpa till med att rädda det nuvarande finanssystemet, i stället för att i grunden förändra det.

Vad man inte talar om i regerings- och kapitalistkretsar är att intäkterna från bankskatten skulle kunna ersätta räntorna som bankernas inkomstkälla. Detta naturligvis under förutsättning att man genom politiska beslut skulle satsa på att utveckla statliga banker, andelsbanker, postbanker och sparbanker i stället för på profitinriktade affärsbanker och spekulerande penningfonder.

Dessa icke-vinstgivande banker skulle kunna leva på sina transaktionsinkomster, dvs på inkomster från beskattning av sina finansiella transaktioner och på sina transaktionsavgifter. I takt med att penningväsendet digitaliseras kan bankernas löpande verksamhet i allt störe utsträckning skötas av dataprogrammerare och -tekniker. Förvaltningen av det internationella finanssystem, som skulle byggas upp med hjälp av digitala informationsnät och med utgångspunkt i globala transaktionsskatter, borde skötas av en särskild organisation av det slag som skisserats av Lieven Denys och Heikki Patomäki i deras utkast till ett internationelt avtal om valutaväxingsskatt (http://www.nigd.org/ctt).

Också biblioteken kunde eventuellt finansieras med bankskatteintäkter åtminstone till den del som dessa axlade finansinspektionens uppgifter.


Ovanstående ingår även som en kommentar till Anders Ericsons inlägg i bloggen Se også.

Klimaforum09 på alternativkartan

Klimaforum09 var medborgarorganisationernas svar på COP15. Den som följde med med i media har inte kunnat undgå det allmänna omdömet att FNs klimatkonferens i Köpenhamn var ett stort fiasko. Däremot har den, som är utlämnad åt mediernas nyhetsbevakning knappast ens hört talas om Klimaforum09, som också hölls i Köpenhamn den 7-18 december 2009. Till exempel finlandssvenska Hufvudstadsbladet nämnde visserligen Klimaforum09 en gång, vilket skedde 8.12. Då ingick följande stycke i Husis:

På alternativkonferensen Klimaforum09 möts klimatengagerade och representanter för medborgarorganisationer från hela världen för att diskutera konstruktivt ansvar och byta idéer. Konferensen ordnas i DGI-byen, en stor sporthall i centrum av Köpenhamn. Klimaforum09 räknar med tio tusen besökare från över hundra olika länder per dag.
Här kan man till exempel installera en applikation på mobilen som räknar ut användarens personliga koldioxidutsläpp..
- Den är helt gratis men fungerar än så länge bara på en Iphone och i Danmark. Men vi hoppas på att hitta samarbetspartners från andra länder och andra mobiltelefontillverkare, säger David Earle på Footprint Diary.

Bra att veta, ifall man skulle välja att bosätta sig i det varmast landet i Fennoskandien i stället för det kallaste och få en Iphone på köpet!

Men kasta inte yxan i sjön fast president Obama efter Nobels fredspris fick nöja sig med utmärkelsen "Climate Shame".

Som framgick redan av Hbls tidiga reportage var Klimaforum09 rätt stort. Kartan härunder visar varifrån deltagarna kom:

Klimaforum09 saknade uppenbarligen deltagare från Kina, vilket måste anses vara en allvarlig brist. Tydligen var det också tunnsått med deltagare ifrån Ryssland, såvida inte delegationen från Potyukanovo (den enda orten i Ryssland som är utsatt på kartan) var speciellt stor.

Men Klimaforum09 lyckades i motsats till COP15 åstadkomma en gemensam deklaration, A Peoples Declaration from Klimaforum09 som innehåller riktlinjer för hur klimatproblemen kan och bör lösas. Deklarationen har undertecknats av ca 360 organisationer och ett okänt antal tusen enskilda medborgare. Massmedierna har tillsvidare hållit tyst om dess innehåll. Här följer ett utdrag på engelska:

People’s movements embrace a number of alternative visions for society and concrete steps that must be taken in order to move towards a sustainable future while addressing the climate, water, food, and economic crises at the same time. Such a sustainable transition will begin by many different initiatives. Some of these steps towards sustainable transition are:

• Food sovereignty and ecological agriculture: Uphold the rights of people, communities, and countries to determine their own systems of production, including farming, fishing, food, forestry, and land policies that are ecologically, socially, economically, and culturally appropriate to the circumstances. People’s, especially women’s access to and control over productive resources such as land, seeds, and water must be respected and guaranteed. Agricultural production must rely principally on local knowledge, appropriate technology, and ecologically sustainable techniques that bind CO2 in the diverse and native plant systems, bind water, and return more nutrients to the soil than were taken out. Food and agricultural production must be primarily geared towards meeting local needs, encourage self-sufficiency, promote local employment, and minimize resource use, waste and GHG emissions in the process.
• Democratic ownership and control of economy: The reorganization of society’s productive units around more democratic forms of ownership and management, in order to meet people’s basic needs, such as employment creation; access to water, housing, land, health care, and education; food sovereignty; and ecological sustainability. Public policy must make sure that the financial system serves public interests and channel resources for the sustainable transformation of industry, agriculture, and services.
• Energy sovereignty: A dramatic reduction of energy consumption especially in the enriched countries, combined with a mix of renewable and public energy sources such as solar, wind, geothermal, mini-hydro, wave, and tidal; the development of off-the-grid electricity distribution to secure energy supplies to communities; and public ownership of the grid.
• Ecological planning of urban and rural zones: The aim is a radical reduction in the inputs of energy and resources and the outputs of waste and pollution, while encouraging locally based supply of basic needs of the citizens. An urban and rural planning built on social justice and equal service to all, reducing the need for transport. Promoting public transport systems such as light and high-speed rail-systems and bicycles, reducing the need for private motor vehicles and thus decongesting the roads, improving health and reducing energy consumption.
• Education, science and cultural institutions: Re-orientate public research and education to meet the needs of people and the environment, rather than the present bias for developing commercially profitable and proprietary technologies. Research and development should be primarily an open and collaborative endeavour in the common interest of humankind. Eliminate patents on ideas and technology. Fair and just exchange of appropriate technologies, traditional knowledge, and indigenous innovative practices and ideas between countries should be encouraged.
• An end to militarism and wars: The present fossil fuel based development model leads to violence, war, and military conflict over control of energy, land, water, and other natural resources. This is demonstrated by the US-led invasion and occupation of Iraq and Afghanistan, as well as militarization across the globe in regions rich in fossil fuels and other natural resources. Peasants and indigenous communities are also being violently displaced from their lands to make way for agrofuel plantations. Trillions of dollars are spent on the military-industrial complex, thus wasting enormous material and human resources, which should instead be devoted to implementing a sustainable transition.

EU swiftar på svansen

Många har säkert noterat att Storebror övervakar oss och gör intrång i våra privatliv närhelst han tycker det är lämpligt eller nödvändigt. Men hittills har han fått lov att göra detta i smyg och med risk för att bli ertappad och utskälld, om än inte bestraffad.

Nu har EU-ministrarna med Sveriges regering i spetsen helt sonika beslutat att legalisera Storebrors maktmissbruk.

I slutet av november fogade sig Europeiska rådet nämligen i USAs enträgna önskan om att låta underrättelsetjänsten CIA avläsa SWIFTs databaser. EU och USA har redan slutit ett avtal som ger USAs underrättelsetjänst ett sådant specialtillstånd. Avtalet väntar bara på EU-parlamentets godkännande, ifall inte våra MEPpar utnyttjar alla möjligheter i Lissabonavtalet för att stoppa det.

Society for Worldwide Interbank Financial Telecommunication (SWIFT) är en förening som ägs av ca 9000 banker. Varje dag behandlar SWIFT omkring 15 miljoner penningtransaktioner mellan företag och vanliga medborgare. År 2006 lät Bush-administrationen meddela, att CIA spionerar på SWIFTs databaser som ett led i USA-regeringens program för att spåra finansiering av terrorism. Nyheten ledde till rättmätiga protester inte minst i Europa där man varken har glömt industrispionaget
i Echelonprojektet eller avslöjandena om CIAs olagliga fångtransporter.

Europas ledande politiker har mage att satsa på rymdförsvaret, modernisera atomraketerna och bygga ut kärnkraften. Men stå på sig när Storebror urholkar rättsstaten och fråntar oss våra medborgerliga rättigheter, se det vågar de inte!

Insändare i Hbl 19.12.09

Verklighetens skugga

"Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?", frågar Jesus sina lärjungar och alla andra som samlats för att lyssna på honom (Markus 8, Bibeln 1917, enl Projekt Runeberg). Men i min version av Nya Testamentet, som jag inhandlade på 1980-talet innan jag första gången reste till Kanarieöarna, står det så här: "Vad hjälper det en människa att vinna hela världen om hon får betala med sitt liv?"

Endel förklarar nyöversättningen med att människan är en psykosomatisk helhet. I bibeln står ofta delen - alltså själen eller kroppen - för hela människan, påpekar de. Eventuellt har översättaren tänkt i den riktningen och sålunda kommit fram till uttrycket "betala med sitt liv".

Finskans "mitä se auttaisi vaikka ihminen voittaisi omaksensa koko maailman mutta saisi sielullensa vahingon" förefaller däremot vara en bokstavlig översättning från den översättning till latin, som Hieronymus gjorde (utifrån det grekiska originalet) på 380-talet och som munken Beda sedermera omarbetade i början av 700-talet:

quid enim proderit homini si lucretur mundum totum et detrimentum faciat animae suae.

(Ordalydelsen är densamma i Nova vulgata utgiven av katolska kyrkan år 1979.)

Översättningsfrågan leder förstås över i filosofiska och teologiska spörsmål.

Igår förekom psykiatern Robert Jay Lifton i en TV-dokumentär om klimatförändringen. Han talade om vår rädsla. Denna ligger som en skugga under allting (under våra själar och våra liv, kunde man tillägga). Orsaken till vår rädsla är vårt djupt liggande medvetande (undermedvetna?) om att vi nu kan göra det som vi tidigare trodde att endast Gud var i stånd till, nämligen att förgöra hela världen.

"It is a shadow underneath everything", sade Lifton.

Dixi et salvavi animam meam, avslutade ... Karl Marx sin kritik av socialdemokraternas Gotha-prgram (vill jag minnas).

Med vänlig hälsning,

Mika

PS Man borde göra som Tolstoj och äntligen ta itu med att lära sig grekiska: τί γὰρ ὠφελεῖ ἄνθρωπον κερδῆσαι τὸν κόσμον ὅλον καὶ ζημιωθῆναι τὴν ψυχὴν αὐτοῦ . - Här kommer ytterligare en reflexion kring Liftoncitatet:

One reaction people may have to extreme mental pressure is the blunting of their sensibilities, through unconsciously (or by volition) diminishing their capacity or inclination to feel; a blocking of feelings, images, or both. Psychiatrist Robert Jay Lifton calls this “psychic numbing.” This reduced emotional responsiveness to overwhelming experiences “is a very basic tendency of human reaction toward threat, particularly when that threat is vast, ultimate, and yet so technologically distanced as to become unreal.” In a recent interview for Johan Söderbergs film Planet (2006), Lifton speaks particularly about numbing in the context of man- induced global warming. He maintains that humans share a profound fear, even a terror, of destroying the human habitat with our own technology, by our own hand, and to no purpose. That kind of fear, he asserts, enters into religious areas, because we now know that we can do what in the past only God could do, which is to destroy the world. According to Lifton, nothing that we do in the world is entirely free of this fear: “It is a shadow underneath everything.”
(quoted from: Jan van Boeckel : "Arts-based Environmental Education and the Ecological Crisis: Between Opening the Senses and Coping with Psychic Numbing", in Drillsma-Milgrom, B. & Kirstinä, L. (Eds.) Metamorphoses in children’s literature and culture. Turku, Finland: Enostone, 2009, pp. 145-164 , http://www.naturearteducation.org/Articles/Arts-based%20Env.%20Education%20and%20the%20Eco-Crisis.pdf ,accessed 12 December 2009.)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Verklighetens folk

Saxat ur Österbottens Tidning:

Fackcentralerna och flera arbetsgivarorganisationer önskar i ett öppet brev riktat till Vanhanen att Finland bygger tre nya kärnkraftverk.
I ett öppet brev riktat till statsminister Matti Vanhanen (C) och näringsminister Mauri Pekkarinen (C) önskar bland annat Finlands Näringsliv EK, att det ges tillstånd för byggandet av tre nya kärnkraftverk. Förutom EK, Centralhandelskammaren och Finlands företagare har bland andra Fackföreningscentralerna FFC, STTK och Akava även skrivit under brevet. Fackcentralerna representerar arbetare, tjänstemän, och akademiker. Sammanlagt representerar de 2,2 miljoner finländare. Till EK hör i sin tur 125000 medlemsföretag. [...]

Anmärkningsvärt är, att också Lantbrukarcentralen har sällat sig till de allra varmaste kärnkraftsivrarna som absolut vill se tre nya kärnkraftverk köras igång i Finland. Också i Finland har lantbrukarna och dem närstående centerpartiet (C) under en längre tid varit emot eller åtminstone inte aktivt för kärnkraft.

Samtidigt som facket överlag drabbas av denna specifikt finländska kärnkraftsmani, föreslår en fd hög funktionär i Metallarbetarförbundet att socialdemokraterna borde utse Timo Soini till sin nästa presidentkandidat. Timo Soini är mycket jovialisk och populär som person, men han är, som du vet, ordförande för det högerpopulistiska partiet Sannfinländarna. Som redan partiets namn indikerar står detta parti inte precis för arbetarrörelsens traditionella proletära internationalism utan för främlingsfientlighet och en trångsynt finskhetsnationalism. Reaktionen sticker dessvärre upp sitt fula huvud på många håll i världen och ingår förbund med de mest huvudlösa teknokraterna bland ingenjörer och industrichefer, som vill genomdriva kärnkraftens renässans och en fortsatt hejdlös finansglobalisering enligt nyliberala riktlinjer. Om jag har förstått rätt så kallas denna amalgam av reaktonära nationalister, kärnkraftsförespråkare och anhängare av "kriget mot terrorism" i Sverige för "verklighetens folk". Detta "verklighetens folk" tror sig leva under en överhet bestående av en radikal kulturelit. Men i verkligheten har ledarna för "verklighetens folk" övertagit makten i samhället och är redan på väg att befästa den. De har välkända namn som Sarkozy, Berlusconi och Vanhanen.

För övrigt har jag skrivit en kommentar på engelska till Klimaforum09:s draft declaration och parollen för den stora demonstrationen 12 december (i övermorgon) i Köpenhamn. Här.

Med vänlig hälsning,
Mika

Systemförändring - inte klimatförändring?

"Systemförändring - inte klimatförändring" är rubriken över ett dokument, som jag nyss har intagit tillsammans med min frukost. Det rör sig närmare bestämt om utkast två av Klimaforum09:s deklaration till FN:s klimatkonferens i Köpenhamn, som inleds idag.

Klimaforum09 er dit og mit klimatopmøde. Vi inviterer alle til at være med til at skabe en grøn, socialt retfærdig fremtid.

Ikväll öppnar Klimaforum09 i Köpenhamn med Naomi Klein och en iskonsert. På lördag 12 december kulminerar den internationella medborgarrörelsen i en jättedemonstration för global "klimaträttvisa" och "en ljus framtid bortom kapitalismen"

Förteckningen över organisationer och rörelser bakom Klimaforum 09 är imponerande. Här följer ett utdrag:

350.org, Precarious United for Climate Action, Veg Climate Alliance, BirdLife International, Greenpeace, Réseau “Sortir du nucléaire” (Fédération de 840 associations), WISE (World Information Service on Energy), WWF International, Trade Union Confederation of the Americas, ActionAid International, Caritas Internationalis, CIDSE, JS Asia/Pacific Movement on Debt and Development (JSAPMDD), Oxfam International, World Council of Churches, World Alliance of YMCAs, European Green Party, FYEG (Federation of Young European Greens), Global Young Greens, Greens/EFA group in the European Parliament, IUSY (International Union of Socialist Youth), Party of the European Left, Utopia, Alianza Social Continental / Hemispheric Social Alliance, Attac European Network, CARAM Asia (Coordination of Action Research on AIDS and Mobility), Oilwatch International, PIPEC (Pacific Indigenous Peoples Environment Coalition), Proutist Universal, Tibet Third Pole (T3P), WECF (Women in Europe for a Common Future). - Hela listan här.

Frågetecknet efter rubriken i det här blogginlägget beror på att jag inte är riktigt nöjd med dokumentutkastet. Utkastet missar vad jag tycker borde vara en huvudpunkt i kritiken av regeringarnas klimatpolitik på FNs klimatmöte i Köpenhamn. Högst på kravlistan borde vi enligt min mening sätta unilateral nukleär nedrustning, vilket innebär ett första steg emot nedmontering av det militär-industriella komplexet, som onekligen är världens miljö- och klimatförstörare nummer ett. Men ordet 'militär' förekommer faktiskt bara en enda gång i detta dokumentutkast och även då utan närmare analys:

The immediate and primary cause of human-made climate change is an unprecedented emission of greenhouse gasses into the atmosphere originating from an ever-increasing burning of fossil fuels for industry, commerce, transport as well as military purposes to mention but a few but significant sources.

Dokumentutkastet, som i utskrift fyller 9-10 A4-sidor, tar upp många olika samhällsproblem. Under rubriken "den hållbara övergångens begrepp" sägs också:

All these social, political, economic and ecological issues are closely interrelated. A coherent strategy must therefore address them all, which indeed is the central idea behind the concept of sustainable transition.

Denna uppaning till 'holism' (också detta ord förekommer i texten) vill jag hålla med om. Jag är gärna med på noterna också i följande passage:

The cornerstone of this concept is the restoration of the local community rather than the global market as the basic social, political and economic unit.

• Bildtext: Apropå holism: FN:s val av Bob Dylans låt "Hard Rain's Gonna Fall" till klimatkonferensens signaturmelodi är en fullträff, eftersom denna visa ju handlar om följderna av ett potentiellt krig med kärnvapen. Här sjungen av Dylan år 1964.

Men hur kan lokalsamhället hävda sig, befästa sin ställning och bli den grundläggande sociala, politiska och ekonomiska enheten i denna värld som domineras av militära stormakter och transnationella bolag? I dokumentet ges faktiskt ett dussintal goda förslag:

Concrete steps towards a sustainable transition:

• Sustainable farming, forestry and fishery
• Self-sufficiency
• Renewable energy and energy savings
• Confrontation of violence in fossil fuel development
• Public transportation systems such as light and high-speed rail-systems and bicycles
• Reduction of physical inputs to production, by progressively minimizing inputs of energy and raw materials
• Collective control and broader social objectives: True land reforms
• Democratic planning of enterprises and production sectors, that are based locally
• Planning and management of cities, aiming at a radical reduction of the inputs of energy and resources and the outputs of waste and pollution
• Infrastructure planning
• Public control of finance: All this requires an end to financial speculation and the neo-liberal doctrine of “free” markets.
• Public education and cultural institutions that reclaim people’s aspirations lost to consumerism, and instil ideals that value community, solidarity, individual and cultural diversity and respect for nature
• Greater balance and equity in economic and political relationships between nations through the equitable reallocation of global resources, the compensation of past economic disparities between nations and the reversal of all northward flows of Southern wealth through unfair trade, debt and investment transactions.

(Obs! Ovan har jag bara tagit med rubrikerna eller första satserna ur förslagslistan i Klimaforum09:s dokumentutkast.)

Varje punkt i detta program tycks mig leda i rätt riktning. Men för att sätta igång med ett globalt systemskifte måste vi också ta itu med det globala systemet som sådant. Går det att finna någon svag punkt, en trådända att gripa tag i för att börja nysta upp systemets sammanhållande krafter? Ja, en sådan global ledtråd ligger faktiskt rätt ramför våra ögon. Massförintelsevapnen måste avskaffas.

Detta bör vara krav nummer ett på det globala planet. Men det gäller som känt att tänka globalt och att handla lokalt. Låt oss alltså börja med våra egna, europeiska massförintelsevapen. Frankrike beräknas ha 300-348 strategiska, ubåtsbaserade kärnstridsspetsar. (Se fotnot 1.) Var och en av dessa "oceaniska" vätebomber har en sprängkraft motsvarande 10 Hiroshimabomber. Bakom Frankrikes och Storbritanniens infernaliska vapensystem finner vi ett europeiskt-atlantiskt militär-industriellt komplex, som leds av storbolag typ EADS, Dassault och BAE. Dessa och liknande europeiska företag inom flyg-, rymd- och krigsindustrin är djupt integrerade med sina amerikanska motsvarigheter och sträcker ut sina tentakler till alla vrår i våra stater och samhällen. Vi lever kort sagt i en krigsekonomi, vars översta skikt består av just dessa högteknologifirmor, som ständigt utvecklar nya generationer av massförintelsevapen. Robotvapen, genteknologiska vapen, nanoteknologiska vapen och ... ja, dessvärre, klimatvapen (som bygger på geoengineering) är på kommande eller har redan framställts.

Men så har det faktiskt varit ända sedan krigsslutet 1945. Världskriget slutade egentigen aldrig, utan det övergick omedelbart i nya krigsförberedelser och lokala krig. De kalla kriget mellan USA och Sovjet gav upphov till militär-industriella djupstrukturer som fortlever också efter Berlinmurens fall. Kärnvapenhotet -- som faktiskt är mycket mer konkret och overdersägligt än klimathotet -- har ingalunda försvunnit och försvinner inte heller innan massförintelsevapnen avskaffas. Tvärtom håller krigskapitalisterna i sin profitjakt på att utveckla allt farligare vapensystem och tillgriper allt värre metoder för att sätta igång nya krig och förtrycka folken. USA ensamt upprätthåller circa 1000 (ett tusen) militärbaser utanför det egna landets gränser. (Se fotnot 2) Går det faktiskt att ingripa mot klimatförändringen och att stoppa dess skadliga konsekvenser utan att detta USA-dominerade imperialistiska system avvecklas? Svaret är naturligtvis nej. Men det leder tillbaka till frågan om var vi ska ta tag, för att börja avveckla systemet.

Vi måste fortsätta där 1980-talets European Nuclear Disarmament-rörelse (END) slutade, dvs där den borde ha fortsatt. (Se fotnot 3.) Börja med att snarast avskaffa alla massförintelsevapen och beslut att successivt avveckla alla kärnkraftverk i Europa från Atlanten till Ural!

Fotnoter:

1. För några rader på finska om kärnvapenarsenalerna, inklusive Frankrikes samt referenser till Norris & Kristensens studier av antalen kärnstridsspetsar, jfr mitt blogginlägg Itsenäisyyspäiväterveiset toimittaja Puginille.

2. En översikt av problematiken med det amerikanska imperiets militärbaser ges i "Outposts of Empire. The case against foreign military bases", en broschyr utgiven av Transnational Institute och Veterans For Peace. Amsterdam 2007. Beställs via http://www.tni.org/ .

3. För några dagar sedan anklagade den reaktionära brittiska nationalisten Nigel Farage EU:s nyutnämnda utrikesminister Catherine Ashton för att hon under 1980-talets första år fungerade som kassör för Campaign for Nuclear Disarmament (CND). Han påstod också, utan att framföra några som helst bevis, att CND tog emot pengar från Sovjetunionen. Det vi borde fråga Catherine Ashton är i stället var hon står idag. Att kräva nukleär nedrustning är nämligen inte bara någonting "som den demokratiska rörelsen marscherade för för att den trodde på det" ("CND was an organisation that democratically marched for what it believed in"), som Ashton försvarade sig. Dessa människor, som pratar om att stoppa klimatförändring samtidigt som de säger ja till modernisering av sina länders massförintelsevapen sviker inte bara sina mer eller mindre flyktiga ungdomsideal. De sviker både sig själva och alla sina medmänniskor.

På Finlands självständighetsdag

Tänk att Berlinmuren föll, friheten randades och klimatet förändrades! Ändå måste vi fortsätta att räkna kärnstridsspetsar.

Mer om detta på finska i mitt öppna brev till redaktör Leo Pugin på Helsingin Sanomat angående tabellen över världens kärnvapenarsenaler, som tidningen publicerade igår: Itsenäisyyspäiväterveiset toimittaja Puginille!

Den läsande publiken har invaggats i föreställningen, att kärnvapenhotet håller på att minska. President Obamas fagra tal och beslut om att inte förlägga radarsystem och interceptormissiler i Tjeckien och Polen har väckt förhoppningar om avspänning och nedrustning. Dessvärre fortsätter USA och den västliga militäralliansen att bygga ut sitt världsomspännade system av militärbaser samt missilförsvaret allt vad de hinner. I nyheterna nämndes häromdan förbigående, att USA och Polen har träffat avtal om stationering av en amerikansk militärbas i Polen. I ett memo från svenska Försvarets forskningsanstalt (fr sept -09) reflekterade man man som följer över avtalets betydelse:

"Säkerheten i svenskt närområde kommer att beröras, då främst situationen för Polen och de baltiska staterna. Avgörande för relationen till Polen, och kanske även övriga Östeuropa, är huruvida USA kommer att fullfölja baserandet av Patriotrobotar i Polen. Om inte USA:s avtal med Polen i huvudsak genomförs enligt tidigare upplägg, inklusive tillförsel av det amerikanska Patriot-förbandet, så torde USA:s anseende i Östeuropa drastiskt urholkas. Om däremot planerna genomförs såsom de ovan skisserats [vilket alltså kommer ske ], så kan länken mellan USA och östra Europa stärkas högst väsentligt. Om missilförsvaret kan skydda alla Natomedlemmar från iranska missiler, så innebär det bl a att de baltiska staterna och Polen får ett avancerat försvar mot stridsflygplan och ryska missiler på köpet. Den ökade vikten vid missilförsvarskomponenter på fartyg och flygplan, innebär också ökad närvaro i till Sverige angränsande farvatten och luftrum. Förutom två till tre jagare eller fregatter i Nordsjön med Aegis/Standard ombord, så torde det innebära motsvarande system till sjöss eller lands i södra Östersjön. Därtill kommer de luftburna radarsystemen att behöva flygas i södra Östersjön och kanske över de baltiska staterna."
(Se "Ett nytt och större missilförsvar med annan kapacitet", FOI Memo 2916, 18 sept. 2009;
http://www.foi.se/upload/missilf%C3%B6rsvar%20FOI%20Memo%202916.pdf )

Det ska alltså bli flera missilbärande kryssare i Östersjön. Nedan en amerikansk Aegis-kryssare på besök i Östersjön år 2003 (bilden länkad via Wikimedia Commons):