Mikas blogg

Demonstration mot kriget i Irak, Helsingfors mars 2003
Börja med END!


04 October
2005

Turkiet som ett föredöme för den islamiska världen

[grundlagar] 

Efter finalen på gårdagens utrikesministermöte tycks Turkiet ha kommit ett steg närmare ett fullt EU-medlemskap. Jag är för ett upptagande av Turkiet (liksom av varje annat land) i en demokratisk statsunion. Problemet är att EU inte är  någon demokratisk statsunion.

Man hör ofta argumentet, att Turkiet bör bli medlem av EU för att därigenom utvecklas till ett exempel och föredöme för sina grannländer i söder (Syrien och Irak) och öster (Iran och  Armenien), ja, för hela Västasien och i synnerhet då för de länder där befolkningens flertal är muhammedaner.  Denna tankegång bygger på en tyst förutsättning nämligen att Europa kan och bör stå  som föredöme för den övriga världen. Sålunda kan också  Turkiet bli ett föredöme, förutsatt att landet europeiseras, resonerar mången europeisk politiker och journalist.

Men är det så säkert att vi européer är värdiga denna ledande roll? Borde vi inte börja med att "europeisera" oss själva, dvs att bringa vår egen praktik i bättre samklang med de vackra ideal och "värden" som vi säger oss (och tydligen också ofta tror oss) stå för?

Om vi till exempel tycker, att Iran inte borde skaffa sig atomvapen, hur vore det då om Frankrike och Storbritannien gjorde sig av med sina egna multipla kärnstridsspetsar?

Och om vi menar att vissa länder i Mellanöstern utgör en grogrund  för terrorism, hur skulle det då vara om vi slutade stöda USAs krig i Irak? Europa skulle t ex kunna dra sig ur NATO och därmed medverka till NATOs upplösning.  Hur många européer vågar tänka en sådan tanke?

USA har ivrigare och  mer envetet än EU arbetat för Turkiets EU-medlemskap. Ur de amerikanska nyimperialisternas (därmed avser jag särskilt den nuvarande USA-regeringen under Bush och Cheney) synvinkel är det bara bra ifall Europa står splittrat i denna fråga; USA eftersträvar nämligen inte upprättandet av någon  självständigt agerande, demokratisk,  ekonomiskt och politiskt integrerad statsunion i Eurasien. Däremot önskar USAs regering  samla alla villiga stater kring verkställandet av sin  strategi. EU-länderna hör onekligen till USAs  villigaste bundsförvanter och Turkiet, landet på NATOs sydostflank, är en viktig bricka i USAs geopolitiska spel. Huruvida medborgarna i EU-länderna eller i Turkiet stöder t ex Irakkriget är en helt annan fråga.

De som vill att Turkiet skall bli ett föredöme för den islamska världen är i grunden ointresserade  av de europeiska folkens och speciellt turkarnas egna åsikter.  Däremot hyser de ett stort intresse av turkarna som arbetskraftsreserv, vilken ju  kapitalismen i Europa inte har varit sen att utnyttja och vilken kommer väl till pass också i återuppbyggandet av Irak.

Thousands of low-wage Asian laborers are traveling to Iraq to work for U.S. military contractors like First Kuwaiti and Prime Projects International in the
hope of sending money home to their families. Trapped and exploited under inhuman conditions, many of them are now fleeing the country to save their lives

läser jag i artikeln "Blood, Sweat & Tears:
Asia’s Poor Build U.S. Bases in Iraq"
från CorpWatch. Många av dessa sk TCNs ("third country nationals") i tjänst hos Halliburton m fl amerikanska bolag, torde emellertid vara, inte asiater, utan snarare (snart!) européer dvs ...  turkar.

 



   




 




...och den med moralen oupplösligt förenade konsten | Paradsidan | Att tänka globalt och handla lokalt
Kommentarer
(Kommentarer saknas.)

Posta en kommentar















Skriv ordet du ser på bilden i textfältet: refresh


>> Mikas hemsida

Powered by COREBlog



laskuri alkaen-påbörjad-started 2014-01-23