Mikas blogg

09 June
2007

G8-ledarna och Bono

Som jag ser det gör sig G8-ledarna, om än i olika grad, skyldiga till cynisk manipulation av opinionerna och därvid är Bono och hans gelikar dem behjälpliga.

Massmedia är förvisso också med på G8-ledarnas noter. Ifall massmedia började spela i en annan tonart och i ett annat tempo än makthavarna, ja då skulle vi snart få uppleva en "revolution" eller en "reformation", dvs omvälvningar av makten i samhället. Bonos opinionsbildarroll, som givetvis är komplicerad, var tydligare i Gleneagles än i Rostock. Blair &Co lyckades då med konststycket att leda en bred men ytlig massrörelse, vars känslor och krav kanaliserades genom rockmusiken och till synes riktade sig mot ledarna själva. (Detta, att kunna leda inte bara sina egna anhängare utan också sina mer eller mindre potentiella motståndare, är kännetecknet på en hegemonisk kraft.)

T ex Blair vill ju också själv framstå som ett offentligt ansikte i kampen för skuldavskrivning. Och detta uppnår han med Bonos hjälp. Människorna behöver inte tro fullt och fast på de makthavande. Det är tillräckligt om människorna fortsätter att sätta sitt hopp till dem som har makten, att förväntningarna fortlever, att illusionen består.

Bonos och Geldofs rockgalor för Afrikas fattiga bidrar till att upprätthålla en känsla av att en annorlunda värld är möjlig - bra så! - men samtidigt också illusionen att G8-ledarna vill och kan leda oss dit. Den illusionen bör vi så fort som möjligt göra oss av med.