Public Lending Right - "en uhyre viktig kulturpolitisk ordning"
Trond Andreassen, ordföranden för European Writers' Congress, sade för ett
par år sedan:
"- Det er mange land i Europa som ennå ikke har innført bibliotekvederlag,
som er en uhyre viktig kulturpolitisk ordning. Et EU-direktiv fra 1992
pålegger alle medlemslandene å gjøre dette, og vi må jobbe sammen med EU
og alle andre gode krefter for å få dette til. En spesiell utfordring for
forfatterne er at det også er kommet inn andre grupper som krever sin del
av disse ordningene." (http://www.nffo.no/bulletin_artikkel.asp?id=259)
Där har vi det, svart på vitt: "en uhyre viktig kulturpolitisk ordning".
Men om Public Lending Right - för jag antar att det är det som Trond A.
avser med "biblioteksvederlag" - nu är av en sådan avgörande betydelse för
vår europeiska kultur så skulle man väl vänta sig en ordentlig offentlig
debatt om saken?
Någon offentlig debatt om PLR har åtminstone jag inte sett röken av på
våra breddgrader. Och de katolska sydeuropéernas motstånd mot PLR
refereras inte här i vårt protestantiska Norden. Bl a Dario
Fo och José Saramago har gått ut starkt emot EU-kommissionens Public
Lending Right-direktiv tillsammans med bibliotekarierna i Non pago di
leggere-rörelsen.
Nå, inte har väl åsikterna om PLR någonting med katolicism / protestantism
att göra. Utom i det avseendet, att de allmänna bibliotekens (folkbibliotekens) nätverk inte är lika finmaskigt och heltäckande i Sydeuropa som i Nordeuropa, vilket ju har sina historiska orsaker.
Hur som helst: i Sydeuropa verkar många författare fortfarande begripa att
det ligger i deras eget intresse att stöda och utveckla biblioteksväsendet. I Nordeuropa däremot har åtminstone författarförbunden förlorat denna insikt. De tycks i stället fast beslutna att införa Public Lending Right och därmed slå in den första spiken i det allmänna lånebibliotekets likkista
