Mikas blogg

10 October
2005

Socialpolitik på vägen från Lissabon

Rubriken på denna anteckning är hämtad ur dagens Hufvudstadsblad, där Johanna Westman skriver en tämligen informativ och rätt klok ledare under densamma.

Jag fäster mig dock vid uttrycket "allmännyttiga tjänster" i satsen:

"Ur finländskt perspektiv måste dels vård och allmännyttiga tjänster, dels penningspel lämnas utanför tjänstedirektivets ram."

GATS-avtalet, som ju styr handeln med tjänster globalt (och som därmed i praktiken fungerar som ett slags grundlag i dagens värld), lämnar alla
tolkningsmöjligheter öppna i definitionen av allmännyttiga tjänster.
Sådana tjänster verkar överhuvudtaget inte längre att existera, med
undantag för polis och militär (också dessa kan f.ö. privatiseras, som vi
kan se i diverse militära konflikter där stor- och mindre makter ofta
låter privata firmor ta hand om soldat- och säkerhetsinsatser).

Ta t ex biblioteken. Här har vi en tjänst som man kunde tro att mer
eller mindre universellt betraktas som allmännyttig. Icke desto mindre har
ett tjugotal länder, bland dem USA, Japan och t o m ett nordiskt land,
dvs Island, förklarat sig villiga att "öppna" sina biblioteks-, museums-
och arkivsektorer för "liberalisering" i enlighet med GATS. Bl a Ruth
Rikowski har dokumenterat hotet mot biblioteken från GATS och
TRIPS. (Rikowski, Ruth: Globalisation, Information and Libraries, Chandos, Oxford 2005),

Frågan om bibliotekens allmännyttighet kompliceras ytterligare när man beaktar, att de senaste decenniernas digitala revolution i grunden har förändrat betingelserna för biblioteksverksamheten. Biblioteken kan man fog klassas som"informationstjänster", men var står vi då i fråga om allmännyttigheten? Är alla informationstjänster allmännyttiga? Bibliotekens intresseorganisationer har för övrigt noterat detta problem, vilket framgår av EBLIDAs färska uttalande i denna sak.
 
Biblioteken är bara ett, om än ett viktigt exempel på att uttrycket
"allmännyttiga tjänster" idag kan te sig nog så luddigt ifall man inte
försöker definiera exakt vad man menar med det. Vattenförsörjningen är ett annat mycket viktigt exempel. Det är för övrigt  Europa, dvs
EU-kommissionen som går i spetsen för privatiseringen av denna
allmännyttiga tjänst. Anledningen är enkel: världens största
privata vattenbolag är europeiska bolag.  Finland har åtminstone tillsvidare
inte vågat eller velat mucka emot EU:s privatiseringelinje på den här punkten.

Sedan kan man ju fråga sig om vattenförsörjning och socialpolitik alls har
med varandra att göra. Vilket när allt kommer omkring är en ganska
underlig fråga. Ty vad kan vara mer socialt än kommunal
vattenförsörjning? Det är bara det att så länge den fungerar som den ska,
i kommunal regi, som i våra nordiska välfärdsländer, så är det ingen som
lägger märke till vattenförsörjningens sociala aspekt.

I Bolivien eller Ghana kan man däremot med lätthet konstatera att
vattenförsörjningen är en mycket "socialpolitisk" fråga.