En stor, fet lögnhals?
Om TV-dokumentären "Manufacturing Dissent - Uncovering Michael Moore"
Hej M!
Tack för SMS med påminnelse om den kritiska dokumentären om Michael Moore, Manufacturing Dissent - Uncovering Michael Moore, av Rick Caines och Debbie Melnyk. Vi hade noterat att den skulle sändas.
Dokumentären tog fasta på en del svaga punkter hos MM. Till exempel
behandlade ett avsnitt MMs tid som redaktör på tidskriften Mother Jones, ett jobb som han fick sparken från. MM är antagligen en besvärlig person att ha med i en redaktion eller något annat arbetskollektiv, där han ska samarbeta med andra under andras - i detta fall den mycket framstående journalisten Adam Hochschilds - ledning. Jag misstänker att MM kan vara väldigt envis och dominerande. Men dessa egenskaper är på gott och ont. Utan dem vore han knappast heller den goda dokumentärfilmare han är.
MM kritiseras i "Manufacturing Dissent" för att manipulera mänskors
uttalanden. Ett exempel är de självironiska vitsar, som president Bush
berättar på en fest för att driva lite med sig själv. Kritikerna visar att
MM lyfte ut vitsarna ur sitt sammanhang och klippte in dem i Fahrenheit 9/11 så att Bush skulle tyckas vara lika dum som sina vitsar. Vilket alltså inte var rejält gjort mot Bush, enligt MMs kritiker.
Kritikerna gör rätt i att påpeka, att MM inte alltid spelar rent spel med sina intervjuoffer och övriga objekt. För att göra sina filmer roligare och
effektivare tar sig MM en hel del friheter. Han överdriver, manipulerar,
snedvrider, förstorar och förminskar. När objekten inte är stora
makthavare utan vanliga mänskor kan det gå riktigt snett. Den amerikanska krigsinvaliden, som stöder Bush och krigspolitiken trots att han mist båda armarna i Irak, är ett tankeväckande exempel. Men vad är bättre: att låta folket tala mot sitt eget intresse, eller att själv tala i folkets intresse?
Frågan är också i vilken mån publiken inser, att en satiriker typ MM inte
alltid är objektiv och opartisk i alla detaljer. MM utgår ifrån att vi
inte är dumma, liksom president Bush när allt kommer omkring inte heller
är riktigt så stupid som hans vitsar och övriga uttalanden.
Slutintryck: den kritiska dokumentären om MM lyckades trots ihärdiga
försök inte ändra på min goda uppfattning om MM och hans filmkonst. Det var i alla fall ett ovanligt bra TV-program.
A propos TV: 'skit är skit, om än per satellit'. Att vi övergått till digital TV ändrar inte på den saken.
Hälsningar,
- Mika
