Mikas blogg

Demonstration mot kriget i Irak, Helsingfors mars 2003
Börja med END!


21 November
2007

END

[911] 

Min vän,

du frågade vad jag menar med att kalla kalla den vidare utbyggnaden och utplaceringen av kärnvapen för brott mot mänskligheten.

Vad jag menar är ungefär följande - mycket kortfattat, material finns tyvärr i överflöd. Ensam i min åsikt är jag ju lyckligtvis inte. Uppmärksamma t ex vad några samtida rättslärda säger på internetsajten www.ialana.net.

Inte minst 1980-talets breda och högljudda European Nuclear Disarmament (END)- rörelse ledde till att Reagan och Gorbatjov kom överens om INF-avtalet i Rejkjavik år 1987. Denna överenskommelse stoppade temporärt utplaceringen av medeldistansrobotar. Sedan rasade Sovjetunionen och ytterligare fönster öppnades för vittgående nedrustning av atomvapnen. Ryssarna var beredda till mycket stora nedskärningar. Men Väst ignorerade ryssarnas förhandlingsbud. Och nu fanns inte heller END-rörelsen längre; den hade lagt sig och dess aktvister - bl.a. jag själv - koncentrerade sig på annat, särskilt krigen på Balkan och i Transkaukasien. (Jag besökte t ex Tuzla i Bosnien med Helsinki Citizens Assembly 1995, kort före före Daytonavtalet, jfr http://www.kaapeli.fi/book/yugo.htm).

En följd av vår eufori över att det kalla kriget var över och av våra övriga tillkortakommanden var, att kärnvapennedrustningen stannade av. Ett antal missiler och stridsspetsar togs visserligen ur bruk men å andra sidan fortsatte atommakterna med att modernisera och miniatyrisera sina kärnvapen. Upprustningen i rymden fortsatte också vilket gjorde att ABM-avtalet från 1972 började luckras upp; år 2001 drog sig USA helt enkelt ur detta avtal för att lancera sin nya version av StarWars. Sak samma med Ickespridningsavtalet (NPT), som gällt sedan 1970. Det ligger i spillror och kärnvapnen sprider sig i dagens läge vidare till allt fler stater. Ingen regering tycks respektera ElBaradei och IAEA, liksom de inte heller ville lyssna på Hans Blix. Nobelpriset till ElBaradei och IAEA var enbart en tom gest som saknar varje praktisk betydelse - utom då möjligen den betydelsen, att priset tjänar som en apologi för fortsatt utveckling av "fredlig" kärnenergi, som produceras med urandrivna kärnreaktorer.

Speciellt efter 9/11 har en ny kärnvapenrustningsrunda kommit igång. Den hålls igång av USA, Ryssland, Storbritannien och Frankrike - men också Kina, Israel, Indien och Pakistan och Nordkorea deltar. Kanske också Iran och Libyen. EU bidrar också så gott det kan genom att aldrig ifrågasätta NATO och dess kärnvapendoktriner!



Enligt min mening var t ex Tony Blairs regerings beslut (vid senaste årsskifte) att modernisera det ubåtsbaserade Tridentsystemet ett brott mot mänskligheten. Jag motiverar min åsikt med de förändringar i världs- och åsiktsläget som har ägt rum under atomåldern.

USAs atombombningar av Hiroshima och Nagasaki var givetvis också brott mot mänskligheten. Däremot var det kanske i någon mån förståeligt att andra stater typ Sovjet och Frankrike önskade skaffa sig atomvapen i avskräckningssyfte. Men de nukleära vapensystemens växande overkillkapacitet kombinerad med den patologiska kapprustningen under kalla kriget fråntog till slut alla dessa kärnvapensystem varje skugga av berättigande.

Under 1980-talet kom ju dessa växande lager av massförintelsevapen faktiskt också att betraktas såsom produkter av ett rent vansinne. Stora delar av befolkningen i Europa insåg också detta. Följaktligen uppstod det äntligen en bred politisk fredsrörelse för att få bort massförintelsevapnen och upprätta en kärnvapenfri zon "från Polen till Portugal". Man insåg också - vilket bl.a. den lysande historikern E.P. Thompson klargjorde i sina essäer - att hela mänskligheten var inne på katastrofkurs ifall det kalla kriget tilläts fortsätta i Europa. Thompson kallade denna insikt för "exterminism", varmed avses ett världssystem, som går mot utrotning av människosläktet pga sina egna inneboende irrationella tendenser (vilka under 1980-talet särskilt tydligt gjorde sig gällande i det tudelade Europa).



Ännu på 1800-talet var det som känt fortfarande fullt legitimt och socialt önskvärt att kriga och mörda i den egna nationens eller det brittiska imperiets intresse. "Än skall med oväns blod ett fält här färgas rött", sjöng de flesta med kraft och övertygelse. Då.

Men nu vet vi tillräckligt. Därför gäller den gamla, barbariska och nationalistiska och/eller revolutionära våldsprincipen inte längre. Den är både moraliskt och militärstrategiskt förlegad.
I stället gäller Gandhis civiliserade och proaktiva ickevåld som strategisk princip. Moraliskt är den naturligtvis också överlägsen de värden som företräds av vår våldsamma västliga civilisation.

Strategi och moral hänger för övrigt ihop - trots allt! Det visste Gandhi och det vet också alla framstående militärer.

Idag har Europa alla möjligheter att rusta ner sina massförintelsevapen. Med Europa avser jag EU men också Ryssland. Det är nu Europa äntligen måste ta lärdom av Gandhi. Om så inte sker blir vi medbrottslingar i brott mot mänskligheten.

Fram till dags dato har vi emellertid fortsatt att låta oss styras av kallblodiga mördare. En kallblodig mördare är en person i stil med Pekka-Eric Auvinen eller Tony Blair. Båda är lika hjärntvättade, lika indoktrinerade med vansinniga och förlegade politiska doktriner. Skillnaden är att Blair, en av våra EU-ledare, tillåts planera sina massmord på sikt. Desto värre ifall beslutet om moderniseringen av Tridentsystemet togs i demokratisk ordning. Har ett folk rätt att besluta om massmord på andra folk? Massmord är f.ö. inte en adekvat benämning på det som sker när en nukleär laddning bringas att explodera över eller i ett mänskligt samhälle. Det handlar om någonting ännu värre, någonting som utan tvivel överstiger den mänskliga fattningsförmågan, vilket inte är det minsta skälet till vår likgiltighet. Vi klarar inte ens av att tänka på det. Hur i helvete kan vi godkänna, att denna andliga terror ska drabba även våra efterkommande? Vad har vi för rätt att fatta sådana beslut det må sedan vara i demokratisk eller diktatorisk ordning?

Vad vi trots allt kan göra, är att upprepa ett lamt fördömande i stil med "Satans mördare", för att använda Olof Palmes kända uttryck om amerikanarnas framfart i Vietnam.

A propos Palme: han var själv sekreterare för den kommitté som ledde Sveriges atombombsprojekt på 1950- och 1960-talen. Det stora med Sveriges atombombsprojekt var , att det successivt lades ned under 1960-talet. Processen torde vara rätt långt utredd av Wilhelm Agrell och andra forskare. Möjligen var det framför allt militärerna, som ville lägga ned projektet. (USA ville i och för sig också hindra andra nationer typ Sverige från att skaffa sig kärnvapen.) I sista hand var det svenska beslutet att inte bygga atombomber dock en fråga om svenskarnas politiska vilja. I Sverige har alltså Europa och världen ett visserligen något tveksamt men dock postitivt föredöme att följa. Nu gäller det att gå Sveriges väg och fullfölja END-appellen från 1980: ett kärnvapenfritt Europa!

Allra först måste dock krigshotet, som hänger över förbindelserna mellan Väst och Iran, avvärjas. Drför vill jag uppmana dig att läsa, underteckna och sprida Appeal to All Europeans To Prevent War Against Iranhttp://www.acdn.net/

Med vänliga hälsningar

- Mika

PS Om du orkade läsa ända hit och ifall du tror att någon annan skulle vilja läsa ovanstående så har jag inget emot att du kopierar det.


Newspapers suck| Paradsidan | Power och power
Kommentarer
(Kommentarer saknas.)

Posta en kommentar















Skriv ordet du ser på bilden i textfältet: refresh


>> Mikas hemsida

Powered by COREBlog



laskuri alkaen-påbörjad-started 2014-01-23