Mikas blogg

Demonstration mot kriget i Irak, Helsingfors mars 2003
Börja med END!


08 March
2008

Fjärde ståndet

En personlig begreppsrevidering
[grundlagar] 

Igår kväll läste jag Wikipedias artikel om "The Fourth Estate", vilket ledde till att jag delvis måste revidera min upfattning om detta begrepp.

Wikipedia-artikeln börjar med ett citat av Thomas Carlyle i boken On Heroes and Hero Worshsip från 1841:

. . . [T]urning now to the Government of men. Witenagemote, old Parliament, was a great thing. The affairs of the nation were there deliberated and decided; what we were to do as a nation. But does not, though the name Parliament subsists, the parliamentary debate go on now, everywhere and at all times, in a far more comprehensive way, out of Parliament altogether? Burke said there were Three Estates in Parliament; but, in the Reporters' Gallery yonder, there sat a Fourth Estate more important far than they all. It is not a figure of speech, or a witty saying; it is a literal fact,--very momentous to us in these times. Literature is our Parliament too. Printing, which comes necessarily out of Writing, I say often, is equivalent to Democracy: invent Writing, Democracy is inevitable. Writing brings Printing; brings universal everyday extempore Printing, as we see at present. Whoever can speak, speaking now to the whole nation, becomes a power, a branch of government, with inalienable weight in law-making, in all acts of authority. It matters not what rank he has, what revenues or garnitures. The requisite thing is, that he have a tongue which others will listen to; this and nothing more is requisite. The nation is governed by all that has tongue in the nation: Democracy is virtually there. Add only, that whatsoever power exists will have itself, by and by, organized; working secretly under bandages, obscurations, obstructions, it will never rest till it get to work free, unencumbered, visible to all. Democracy virtually extant will insist on becoming palpably extant. . . . "
När jag läser detta inser jag, att uttrycket "Fourth Estate" snarare har sina rötter i Englands än i Frankrikes historia, trots att också Carlyles "fjärde stånd" - via Edmund Burke - hänvisar till den franska traditionens tre generalständer (États généraux), dvs prästerskapet, adeln och borgarna. Carlyle kommer i sina formuleringar om Fjärde Ståndet närmare min upfattning om bibliotekets makt än jag kunnat ana.

Begreppet har uppenbarligen en egen lång och intressant tradition. Men denna tradition har tydligen varit skymd av Frankrikes dominerande plats i den historieundervisning och statslära som jag har åtnjutit i skolan och vid Helsingfors universitet.

Enligt en vedertagen historiesyn bildar franska revolutionen den politiska historiens stora vändpunkt. Egentligen börjar den moderna politiska historien först då, år 1789. Då införs nämligen 1) Demokrati, eftersom Tredje Ståndet, dvs folket självt, tar makten, och 2) Republik, eftersom maktens former hädanefter definieras i grundlagar, vilket innebär att makten formellt fördelas på olika institutioner med uppgift att balansera och kontrollera varandra. Här kommer Montesquieu (postumt) in i bilden med sin berömda maktfördelningslära, alltså indelningen av statsmakten i lagstiftande, verkställande och dömande makt - de traditionella tre statsmakterna.

Hos oss i Norden leder uttrycket "fjärde ståndet" lätt till förvirring. Carlyle pekar på "The Reporters"; enligt honom är dessa alltså ett fjärde stånd och innehavarna av en speciell statsmakt. Är det meningsfullt att kalla denna statsmakt för "fjärde statsmakten" ? Ja, ifall denna statsmakt är "fjärde" i förhållande till de ovan citerade tre traditionalla statsmakterna. Men det var knappast så Carlyle tänkte sig saken. Han hänvisar ju till tre stånd i parlamentet.

Också "fjärde ståndet" ingår enligt Carlyle i parlamentet. Han säger ju t ex : "Literature is our Parliament too" ; hans generella hänvisningar till "litteraturen" och "trycket" (printing) visar f.ö. att han gav begreppet fjärde ståndet en mycket vid innebörd. Reportrarna i parlamentets läktare var s.a.s. bara dess synliga spets.

Montesquieu kan inte förbigås i detta sammanhang fast uppdelningen i lagstiftande, verkställande och dömande makter när allt kommer omkring inte är så framträdande och tydligt uttryckt hos Montesquieu som man ofta har velat göra gällande. Att just denna tredelning ändå ständigt och jämt tillskrivs Montesquieu torde inte minst bero på att den amerikanska republikens founding fathers åberopade sig på honom när de skrev in den i USAs konstitution.

Nuförtiden går det hur som helst inte längre att dra paralleller mellan "stånd" och "statsmakter". I parlamentaristiska regimer (som våra i Norden) vore det också befängt att kalla riksdags- eller stortingsledamöterna för "ett stånd" och regeringen med sina ministrar för ett annat "stånd".

Med domarena och den dömande makten förhåller det sig i någon mån annorlunda, eftersom den dömande makten är uppbyggd kring en yrkesgrupp, vars medlemmar begränsas till de, som har genomgått en juridisk utbildning. Någon motsvarande specialutbildning förutsätts ju inte av riksdagsmän eller ministrar. "Yrkespolitiker" blir man genom att skaffa sig personlig erfarenhet som politiker, inte på basen av formella yrkeskriterier.

Viktigare än att utreda bakgrunden till beteckningen "Fjärde Ståndet" är trots allt att analysera den betydelse som Carlyle ger begreppet. Han riktar som sagt uppmärksamheten mot journalisternas yrkesgrupp, men vad han egentligen avser är alla människor som "talar" till nationen genom det tryckta ordet. Sålunda alla de, som skriver (producerar mediainslag) om saker av politisk betydelse. Carlyle betonar, att det tryckta ordet (medierna, för att använda nutida terminologi) ) innehåller demokratins själva möjlighet: "Democracy is virtually there"

Därigenom kommer han att uppfatta det tryckta ordet såsom en virtuell - i betydelsen potentiell - statsmakt. Han kallar faktiskt det tryckta ordet ( och "Literature") för "a power, a branch of government". En grundförutsättning för att denna "fjärde statsmakt" skall kunna fungera är naturligtvis yttrandefriheten och pressfriheten.

Yttrande- och pressfriheten är inte centrala i Montesquieus politiska teori, även om friheten (la liberté; liberty) är det. I De l'ésprit des lois får man alltså söka förgäves efter en motsvarighet till Carlyles begrepp om den fjärde statsmakten.

Iain Stewart skriver i sin introduktion till engelska översättningen av Montesquieu's underhållande "Anteckningar om England":
"Montesquieu's conception of power is shallow. He conceives power solely as an ability to get others to do things. He does not add an ability to determine the range of options or an ability to get people to change their very desires. These extra dimensions need to be taken into account in designing political institutions, although whether they could be components of the design itself is less evident.
On the other hand, on the planes of public bastardry and dishonesty, one could today add into the calculation a free press. Montesquieu's comments on press freedom in the Notes indicate that he would probably have relished the notion of the press as a 'fourth estate'."


Min tanke är att internet är i färd med att överta denna roll av "fjärde statsmakt" som det tryckta ordet har spelat alltsedan det blev fritt. Men för att detta skall kunna ske måste "den fjärde statsmakten" utvecklas till en global "biblioteksmakt" och bibliotekarierna träda fram som det globaliserade fria ordets väktare och garanter överallt i världen.

Detta förutsätter att biblioteken successivt övertar styrningen av internetutvecklingen (internet governance). Internetutvecklingen bidrar också till att skapa denna förutsättning. Internet blir allt det som biblioteket är och mera därtill. Internet och biblioteket kommer med tiden att i allt högre grad framstå såsom en och samma föränderliga och växande institution.

Häromdan påträffade jag en italiensk bibliotekarie, Riccardo Ridi, som formulerat en ännu en internetversion (efter Timo Kuronens) av Ranganathans biblioteksvetenskapliga lagar:
Det hypertextuella bibliotekets fem lagar

    1. knutpunkterna finns till för att läsas, genomsökas och skrivas
    2. varje användare sin sökväg
    3. varje sökväg sin användare
    4. skapa så direkta länkar som möjligt
    5. biblioteket är en växande hypertext


    Le cinque leggi della biblioteca ipertestuale
    1. i nodi sono fatti per essere letti, percorsi e scritti
    2. ad ogni utente il suo percorso
    3. ad ogni percorso il suo utente
    4. crea i link più diretti
    5. una biblioteca è un ipertesto che cresce
Cit enl. http://www.bibliografica.it/catalogo/ridi-ipertesto.htm


Journalistikprofessorn Jesper Strömbäck skriver i "Medierna som fjärde statsmakt. En studie av innebörden av begreppet granskande journalistik" (Demokratiinstitutet. Sundsvall 2003; kan laddas ned via http://www.jesperstromback.com/downloads.html):
"Tillspetsat kan man historiskt sett [...] se den granskande journalistiken som en journalistik i motsatsställning till partipolitiska aktörer. Härav följer synen på medierna och journalistiken som en inofficiell statsmakt, i den anglosaxiska världen kallad den fjärde statsmakten och i Sverige den tredje statsmakten [...] Uttrycket myntades redan 1828 av den engelske historikern T.B Macaulay i en artikel i Edinburgh Review, som skrev att
    "The gallery in which the reporters sit has become a fourth estate of the realm. The publication of the debates, a practice which seemed to the most liberal statesmen of the old school full of danger to the great safeguards of public liberty, is now regarded by many persons as a safeguard tantamount, and more than tantamount, to all the rest together [...]"
Journalisterna var det fjärde ståndet på parlamentets läktare; de bevakade och skrev om vad som skedde i parlamentet och fungerade därmed som en väktare i förhållande till statsmakten och de politiskt relevanta stånden.
Att pressen i Sverige kom att kallas den tredje i stället för den fjärde statsmakten har att göra med att domstolarna i Sverige förr inte hade en självständig konstitutionell ställning på samma sätt som i flera andra länder. Första gången uttrycket "den tredje statsmakten" användes i svensk press var för övrigt troligen 1838, då Henrik Bernhard Palmær skrev sin programförklaring i första numret av Östgötha-Correspondenten [...] "
Strömbäck citerar de amerikanska forskarna James S. Ettemas och Theodre L Glassers syn pä de granskande eller grävande journalisterna som "custodians of public conscience" - och översätter detta till "medvetandets väktare". Eventuellt vore "det offentliga samvetets väktare" eller helt enkelt "samvetets röst" en exaktare översättning. På den här punkten känner jag mig rentav frestad att dra upp en liten skiljelinje:

Medvetandets väktare skulle enligt mig ha en enormt bred uppgift, nämligen att bevaka, bevara och ordna i princip alla informationskällor och hålla dem tillgängliga för allmänheten. Är inte just detta en av bibliotekets huvudsakliga uppgifter?

Att uppträda i offentligheten med det allmänna samvetets röst är däremot en uppgift som kanske lämpar sig bättre för en grävande journalist än för en bibliotekarie. Fast principiellt ser jag inga hinder för att också en bibliotekarie fungerar som avslöjare av obekväma sanningar och väckarklocka för en sovande publik. Ifall vi tänker oss dem som medlemmar av samma fotbollslag väntar jag mig ändå att den grävande journalisten spelar i anfallsposition t ex som högerytter medan den politiskt medvetna bibliotekarien ingår i försvaret t. ex. som vänsterback (också en back kan emellanåt göra mål). Höger och/eller vänster har i dessa fall ingen politisk underton. Jag ser nämligen också "den granskande journalistiken som en journalistik i motsatsställning till partipolitiska aktörer". Likaså uppfattar jag biblioteket i sin ideala roll såsom en "medvetandets väktare" eller en fjärde statsmakt som en motvikt till partiintressena.


Kära bibliotekarier| Paradsidan | Ska nya röster sjunga
Kommentarer
(Kommentarer saknas.)

Posta en kommentar















Skriv ordet du ser på bilden i textfältet: refresh


>> Mikas hemsida

Powered by COREBlog



laskuri alkaen-påbörjad-started 2014-01-23