Mikas blogg

18 April
2008

Känn dig själv (3)

Pekka-Eric Auvinen uppfattade sig själv som en terrorist. Att han också var det är någonting man - journalisterna, publiken - inte riktigt vill erkänna.

En terrorist defineras av ordboken som 1. [n] a radical who employs terror as a political weapon ('en radikal, som använder terror som politiskt vapen'). Svenska Akademins ordbok anför följande definition: "TERRORIST [...] anhängare l. utövare av terrorism, urspr. använt ss. benämning på anhängare av skräckregimen i Frankrike åren 1793--94, numera nästan bl. om person som i politiskt syfte använder sig av våldshandlingar".

Mot invändningen att Auvinens syfte inte var politiskt kan genmälas, att avgränsningen av politikens område är en maktfråga. Politikens område bestäms av den rådande makten. Den som utmanar makten utmanar maktens definition av politik.

Hur onödig, tragisk och brottslig Auvinens revolt än må ha varit, så var den just det, dvs ett uppror. Medan han planerar sitt terrordåd antecknar Auvinen i sin dagbok (mars 2007):

"Jag är beväpnad med hagelgevär, karbin och pistol och jag skjuter på allt som rör sig. Jag ska kasta Molotov-cocktails och rörbomber och sprida förödelse. I bästa fall uppstår massiv förstörelse och kaos eller till och med revolution. Jag vill i alla fall att detta koms ihåg för alltid och att det fortsätter påverka hela världen. Kanske jag även får en efterföljare, jag är ju en övermänniska, nästan Gud." (Citatet är hämtat från Hufvudstadsbladets reportage 18.4.08 om polisens utredning, som blivit klar drygt ett år efter skjutningen i skolcentret i Jokela i mars 2007.)

Varför kan det vara viktigt att låta Auvinen gå för det han verkligen var, dvs en terrorist? Därför att 'terrorist' och 'terrorism' hör till samtidens flitigast använda och minst genomtänkta begrepp. I världspolitiken genomlever vi, sedan terrordåden 11 september 2001, en period som kallas för kriget mot terrorism. Periodens namn är, som alltid, fastslaget och definerat av världens mäktigaste män.

Att dessa män också själva är terrorister är svårare att upptäcka och medge. De har nämligen lyckats ge orden en innebörd, som ställer dem själva på på den goda och rätta sidan. Detta kan exemplifieras med Storbritanniens nuvarande försvarsminister Des Brownes argumentation för att det är moraliskt rätt att tillverka nya, modernare och effektivare atombomber.

Vad är Auvinens 'hagelgevär, karbin och pistol' mot de nya skräckvapen, som vi för närvarande låter bygga i vårt EU?

Auvinens terrordåd var liksom övriga terroristdåd ett brott, som måste fördömas (vilket knappast behöver påpekas). Urskiljningslösheten - avsikten att döda så många gymnasister som möjlighet - är dessutom en försvårande omständighet.

Det politiska innehållet i Auvinens övermänniskoideologi, sådan den ter sig i hans dagboksanteckningar och övriga alster, påminner om nazismen. Nihilism och hat mot "humaniteten" är också påfallande beståndsdelar i hans tankevärld.

Hbls fetstilsrubrik på paradsidan lyder Auvinen svårt mobbad - modern anade oråd. Men i detta reportage - och i vad som tidigare framkommit - finns inte några klara belägg för att Auvinens skolkamrater skulle ha behandlat honom som hackkyckling. Därför kan jag inte utan vidare hålla med det första av dessa påståenden. Vad menas egentligen med detta, att Auvinen "var svårt mobbad"?

Mobbningstesen förefaller mig vara ett halmstrå som man griper till för att slippa gå in på djupare förklaringar, vilka kanske skulle leda till självrannsakelse. Hur är det möjligt att allmänheten och dess tongivande opinionsbildare accepterar Des Brownes resonemang om våra nya atombombers moraliska godhet, eller åtminstone stillatigande finner sig i det? Varför är inte nedrustning en central fråga i debatten om EUs grundlag eller Finlands NATO-medlemskap? Vad återstår av humaniteten ifall terror-vapnen kommer till användning? "Modern anade oråd." Ja, men det gör de som skriver om om fallet Auvinen tydligen inte i någon större utsträckning.

Fallet Auvinen borde hos varje medborgare väcka frågan om vad terrorism är för någonting och varför den fortsätter att breda ut sig.

Anmärkningsvärt är, att denna ynglings dagböcker upptar hela två tusen sidor. Även om Hbl:s reportage inte beskriver dagboken i större detalj tyder det stora sidantalet på ett stort behov av att synliggöra sina känslor och tankar för sig själv och för omvärlden. Det är klart att han inte var klok. Visst fan var han rubbad och galen. Men galenskapen begränsar sig tyvärr inte till denna individ och varken skolpsykologerna eller läkemedelsindustrin kommer att kunna bota den. Vi måste själva göra någonting åt terrorismen i våra samhällen - och vi måste börja med oss själva.

- - -
Tidigare Känn dig själv-inlägg, se 157 och 158.