Ondskan satt i system
Det var inte det här som Hannah Arendt menade med den banala ondskan; det här är mycket banalare och kanske inte ont alls. Inte egentligen. Så till den grad är vi produktiva delar av ett destruktivt system att ondskan har gjort sig helt onödig. – Nora Hämäläinen i Ny Tid
Det här kan man tänka på under läsningen av Gandhis bok Vapaudesta (Hind Swaraj).
Är alltså det inte sällan förekommande uttrycket den västerländska civilisationen synonymt med ondskan satt i system?
Som jag redan sagt och upprepat betraktar jag Gandhi som en av 1900-talets bästa politiker, vilket knappast är särskilt originellt. Tänk bara på hur många som frivilligt och utan ersättning ville vara med om att översätta den ovannämnda skriften till finska! Ändå delar jag inte Gandhis syn på det mesta; jag är definitivt för läkare, maskiner och järnvägar, och t.o.m. jurister, om än inte med lika stor övertygelse. Man borde göra lagarna enklare och begripligare i stället. Då kunde antalet medlemmar av lagvrängarnas yrkesgrupp reduceras. Spinelliprojektet i stället för Lissabonfördraget, för att citera ett aktuellt exempel.
Men det vore väl möjligt att ge detta skenande system en ny riktning? Det är här Gandhi kommer igen, ty endast Gandhir (Gandhi i pluralis) kan ge den avgörande knuffen. Det här låter som om Gandhi hade varit Jesus, och det kan man för mig gärna få tro om man vill, men jag tror inte han var Guds son utan ett stjärnornas barn och en indisk politiker. Mycket av Gandhis åsikter, det mesta kanske, blir också begripligt när man sätter in det i sitt samanhang, dvs indiernas strävan till frigörelse från den påträngande och undertryckande västerländska civilisationen. I kampen mot denna formidabla motståndare blir ens åsikter lätt extrema, som Gandhis.