Mikas blogg

04 July
2008

Ifrågasätt den europeiska lånerätten

Bengt Göransson, som tidigare har varit kulturminister i Sverige, uttalar sig om folkbibliotekens roll i folkbildningen:

“Biblioteken spelar en avgörande roll, och de bör därför se upp med en tendens till anpasslighet som man emellanåt kunnat se, som när de på 80-talet lanserades som “kommunala informationsaggregat”. Folkbildningsambitionen kan stödja bibliotekens självständighet inför makten”. BiS 2/2008

Självständighet inför makten, det är en definition (av många möjliga) av makt, eller åtminstone av motsatsen till maktlöshet.

En annan informationspärla i ovanstående citat är det där exemplet med “kommunala informationsaggregat”. Jag kommer omedelbart att tänka på EU:s berömda direktiv om Public Lending Right, som stipulerar, att författaren ska ha rätt till en peng varje gång biblioteket lånar ut hans eller hennes bok. Ifrågavarande grundläggande lagtext kallar nämligen bibliotek för “inrättningar som är tillgängliga för allmänheten”. Ordet bibliotek förekommer överhuvudtaget inte i direktivet.

Inte ordet läsa heller, för den delen. Utom i satsen: “Hänvisningar till det upphävda direktivet skall anses som hänvisningar till det här direktivet och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II. ”

Kommissionen (som föreslog direktivet), Rådet (som avgav den ursprungliga versionen år 1992) och Europaparlamentet (som välsignade den nuvarande versionen år 2006) försöker alltså anpassa oss till en EU-lag om bibliotek och således om läsning (ty lånar böcker gör man ju för att läsa, eller hur?) som helt sonika jämställer bibliotek med videouthyrningskiosker och bordeller, och läsande med degande i soffan och med...

Ja, med ni vet vad. Och det vore ju inte så illa om det inte vore så kommersiellt.

Hur som helst, vi är tillbaka vid utgångspunkten: Fri man läser inte. Och varför inte det? Jo, de gamla grekerna tyckte så. Jesper Svenbro kommer i sin undersökning Phrasikleia. Anthropologie de la lecture en Grèce ancienne. (Editions de la decouverte, Paris 1988) fram till att läsningen, när den vidtog i antikens Grekland, ansågs betyda underkastelse i ett maktförhållande. Läsaren måste ju låna sin röst åt den som skrev! Fria män lät därför sina slavar sköta läsningen. Att läsa själv var för den fria grekiska mannen som att bli rövknullad. Det sistnämnda uttrycket är hämtat från (numera ständige sekreteraren) Horace Engdahls recension av Svenbros bok i Dagens nyheter 12.3.1989. Horace Engdahl skriver tankeväckande:

..Den platonska akademin utanför Aten fungerade under nästan tusen år som skrifternas skydd mot den breda massans godtycke, men ingenting kunde hindra att de till slut hamnade hos publiken.
Ändå kan man se att Platons rädsla för den fria läsningen gav upphov till en av de grundläggande intellektuella modellerna i vår civilisation. En institution är hädanefter ett ställe där man ger texten en bestämd (dvs övervakad) mening. Varje område av vår kultur som är beroende av texternas auktoritet upprättar en disciplin: juridiken, teologin osv.

Men a propos EU-direktivet: Författarna borde ju vara överlyckliga över att folkbiblioteken gratis ställer ut deras verk till beskådande och för utlåning till kreti och pleti av folkbiblioteken! Kräva betalt för boklån — det är ju rena piratismen! Men egentligen är det väl inte författarnas utan hela samhällets fel. Hur fan har vårt samhälle kunnat bli så här marknadsvridet? Stå på er bibliotekarier, låt er inte rövknullas av marknadsfundamentalisterna!

I hopp om att nå ut till en större europeisk läsekrets har jag också formulerat några tankar kring utlåningsdirektivet på engelska.