Mikas blogg

15 August
2008

Vad kan vi göra åt den rysk-georgiska konflikten?

Så här kommentarade F. William Engdahl det rysk-georgiska kriget för The Real News Network:

I sitt försök att knyta Ukraina och Georgien till NATO riskerar Washington kärnvapenkrig genom felberäkning, i tron att det ska gå att utmanövrera ryssarna psykologiskt och militärt. Rysslands regering har signalerat att den inte tillåter Georgien att återta Syd-Ossetien och Abchasien, som utkämpade var sitt krig för självständighet från Georgien i början av 1990-talet. Den ifrågavarande regionen, inklusive Georgien, har under de två senaste århundradena ingått i det ryska imperiet. Men i dagens läge kräver ryssarna inte att Georgien, som ju numera är självständigt, åter ska bli en del av ett Stor-Ryssland, utan att landet förblir neutralt i förhållande till NATO. Detta har Ryssland också tydligt visat genom sin militära intervention i Georgien. En amerikansk specialstyrka på över 1000 man var i färd med att skola de georgiska trupperna fram till Georgiens anfall mot Ossetien 8 augusti. I Georgien finns också minst 1000 israeliska soldater samt privata säkerhetsfirmor och militära rådgivare, som deltar i uppgraderingen av Georgiens flygvapen på en militärbas i närheten av Tbilisi, som Ryssland har bombat.
Den rysk-georgiska i konflikten handlar inte minst om kontroll över de stora, fortfarande relativt underutnyttjade oljetillgångarna i Kaspiska havet mellan Kazakstan och Azerbajdjan. Efter Sovjetunionens sönderfall tog British Petroleum och ett antal amerikanska oljebolag genast itu med att kapa åt sig de gamla oljefälten i Baku. Man betalade betydande summor både över och under bordet för att låsa Azerbajdjans regering i en USA-vänlig hållning. För tre år sedan öppnades oljeledningen från Baku via Tbilisi till hamnen Ceyhan i Turkiet. Den lät bolagen bygga för att kringgå Rysslands territorium vid leveranserna av den kaspiska oljan till Väst. Rosenrevolutionen, som förde president Saakashvili till makten i Georgien i början av år 2004 finansierades av amerikanska UD och diverse NGOer, som får sina pengar av USAs regering. Dessa sk färgrevolutioner är en fortsättning på CIAs tilltag i Iran på 1950-talet och mot Arbenz i Guatemala. Saakashvili är en ställföreträdare för Washington. Han har föresatt sig att att göra Georgien till NATO-medlem, vilket provocerar Ryssland i allra högsta grad. (Fri översättning av Mika)

På NATO-mötet i Bukarest i början av april lyckades de europeiska medlemmarna av försvarspakten skjuta upp Ukrainas och Georgiens NATO-medlemskap åtminstone till december, då frågan ska tas upp igen på NATOs utrikesministermöte.

Tonfallen i massmedia tyder för närvarande på att en ny period av kallt krig har inletts. Därmed tonas "kriget mot terrorism" kanske ned, vilket är lika så bra. Men USAs missilsköld i Tjeckien och Polen är en tydlig påminnelse om det kalla krigets nukleära grundstruktur och parternas strävan efter förstaslagskapacitet. Därmed återvänder terrorbalansen och hotet mot mänsklighetens överlevnad.

I längden kan ett scenario, som liknar liknar det kalla krigets uppdelning av världen mellan två antagonistiska militärblock, inte heller uteslutas. Mot det expanderande NATO tar en östlig pakt redan form, dvs Shanghai Cooperation Organization (SCO), som tillsvidare består av Ryssland, Kina, Kazakstan, Uzbekistan, Tadzjikistan och Kirgizistan.

Presidenter, utrikesministrar och diplomater måste fortsätta att göra sitt bästa, men det står knappast i deras makt att hejda den oroväckande trenden. Vad kan vi göra? I detta läge blir kravet om nukleär nedrustning i Europa viktigare än någonsin. Endast en mycket bred opinion och folkrörelse kan ge göra detta krav till en ohejdbar kraft.

Barack Obama må vara en stor orator, men vad har han haft att säga om den rysk-georgiska konflikten? USA håller på att förlora greppet. Men den globala trenden pekar - förr eller senare - mot en ny storkonflikt (det 3. och sista världskriget). Vem är i stånd att bryta trenden?

Ryssar, tyskar, fransmän, engelsmän, georgier, finnar, m fl - kort sagt européerna - kan göra det. Att avskaffa kriget mellan nationerna var den ursprungliga tanken med EU och det bör återigen bli EUs främsta ändamål.

PS Läs kartan över olje- och gasexploateringen i och kring Kaspiska havet.