Mikas blogg

20 August
2008

Fortsättning av samma ämne

Mn artikel publicerades i dagens Hufvudstadsblad (debattspalten) under rubriken "Inte ett nytt kallt krig". Redaktionen strök satsen Döm själv vad de säkerhetspolitiska papegojornas prat är värt och vart det leder oss! Kanske red. trodde, att jag syftade ensidigt på Kokoomus' ledare? Det gjorde jag i alla fall inte. För att utkämpa kalla krig, som i första hand är ett slags degenererad andarnas kamp, behövs minst två parter. Ifall det kalla kriget utmynnar i ett nukleärt krig spelar det inte längre någon roll vad den ena eller den andra säkerhetspapegojan har tjattrat.

En del av problemet är att dessa människor, som beter sig som papegojor, inte begriper vad de talar om, dvs vad det egentligen innebär att mänskligheten delas i antagonistiska läger, som rustar upp med massförintelsevapen. Detta tenderar ju att överstiga såväl de ryska atomgeneralernas förstånd som hattarna i Svenska Dagbladet.

En ytterligare del av problemet, kanske i grunden samma sak, är våra illusioner om makt och kontroll. Vi tenderar att tro, att statscheferna, regeringarna, diplomaterna och de stora bolagens direktörer har läget (som kallas för "kriget mot terrorism", alternativt för ett "kallt krig") under kontroll. Insikten om att så inte är fallet leder lätt till depression eller helt enkelt till att man mister den lilla gnutta förnuft man kanske har lyckats bevara. Därför tycks merparten av mänskligheten föredra att låta sig ryckas med i dessa sk. kalla krig. Som desutom tenderar att gynna tidningsförsäljningen.

Den filosofiskt intresserade Hannes Nykänen från Åbo har också lyckats få in en skrivelse i dagens (20.8.) Hufvudstadsblad. Nykänens artikel är utmärkt. "Nu tutas det ut att Ryssland har blivit en säkerhetsrisk medan den angripande - och provocerande - parten, Georgien, välkomnas i NATO", skriver han bl. a. Ett uppenbart motiv är att ett nytt kallt krig skulle göra gott åt vapenindustrin" , påpekar Nykänen också.

Några tillägg till dessa funderingar (men på engelska) finns - eller kommer - som sagt i Spinelli's Footsteps. - Det är trevligt att se att John Palmer, veterankorrespondent i engelska The Gaurdian (som man minns från 1980-talet då han brukade kommentera END-rörelsen), hyser något liknande tankar som jag själv om EUs och Rysslands gemensamma framtid. Palmer skriver:

In this situation, however, the EU could yet make a real difference to the long-term future for Russia and for Russia's relations with its neighbours and with Europe as a whole. But for this to happen the EU will have to show far greater unity in deciding and executing its "common foreign and security policy". It will also have to come up with a long-term strategy for bringing the EU, its eastern neighbours (including Ukraine and Georgia) and Russia into some wider pan-European community based not just on traditional cooperation but some forms of collective, democratic decision-making as pioneered by the EU itself.

One idea I have proposed in a recent paper for Sussex University's European Institute is for a "United European Commonwealth" which would commit all interested members of the current non-EU Council of Europe to collective decision-making on a limited range of key issues. These might be based on the proposed agenda for the badly stalled EU/Russia cooperation agreement: a common economic area, common standards of justice and freedom, common research policies and closer cooperation over energy and security.

Man kan bara beklaga, att Palmer inte till dessa i och för sig kloka idéer begriper att foga kravet om europeisk nukleär nedrustning. EU kan endast bygga en gemensam och fredlig utrikes- och försvarspolitik på icke-nukleär bas, dvs genom att avveckla sina egna massförintelsevapen. Stater, som bygger massförintelsevapen och riktar missiler innehållande dessa vapen mot varandra, kan inte vara goda grannar.