Maginotlinjerna i skyn
"Varför skulle Förenta Staterna satsa på ett missilförsvarssystem som inte fungerar", frågar Henrik Meinander (Hbl 22.8.).
Bra fråga, men den brukar lämnas obesvarad. Så även i den aktuella diskussionen..
Har professor Meinander någonsin tagit sig en funderare över vem som fattar beslut om missilförsvar, det må sedan vara i väster eller i öster, och på vilka grunder? För att inte tala om vad det kostar att genomföra dem.
Ett exempel är ALTBMD, ett system som fn planeras för att skydda NATOs styrkor i Europa mot nukleära angrepp. "Science Applications International Corporation"(SAIC) har erbjudit sig att under sex år bygga ett experimentellt ALTBMD för 75 miljoner euro. ( Se Rättelse 24.8.). Någon konkurrerande offert torde inte ha lämnats eller begärts. SAIC består nämligen av [bör vara: SAIC leder ett konsortium bestående av - MB 31.8. jfr blogg 207] den amerikanska och europeiska krigsindustrins ledande bolag: Raytheon (USA), EADS Astrium (EU), Thales /Frankrike), Thales Raytheon, IABG (Tyskland), TNO (Nederläderna) Quinetiq (England), Datamat (Italien) och Diehl (Tyskland).
Beslutsfattarna har tagit fram en omfattande studie, som ska bevisa, att ALTBMD behövs. Men vem har skrivit den ifrågavarande 10.000-sidiga rapporten? Jo, SAIC har också ombetts att leverera motiveringarna och kostnadskalkylen. Till yttermera visso är uppgifterna i SAICs rapport så hemliga, att inte ens alla medlemmar av Europaparlamentsts försvarsutskott har fått läsa den. Exemplet säger kanske något om hur brett och demokratiskt underlaget är för besluten om vår så kallade säkerhet.
ALTBMD är tänkt att utgöra en del av en större helhet där bl.a. också USAs ballistiska missilförsvarssystem och den nya missilskölden i Tjeckien och Polen ingår.
Hur som haver: "Dessa system är alltjämt lika tekniskt utopistiska som på 1980-talet president Reagan lanserade sitt strategiska försvarsinitiativ SDI, bättre känt som Star Wars", påpekar kärnvapenexperten Stefan Forss (se fotnot) (Hbl 22.8.).
Jag är av samma åsikt. Missilförsvaren - och det gäller natutligtvis såväl östliga (se fotnot 2) som västliga system - är bara nya Maginotlinjer i det blå. (Frankrikes befästningar längs gränsen mot Tyskland och Italien före andra världskriget uppkallades efter krigsminster André Maginot.)
Varför byggs då dessa system? Vem vinner på att de byggs ut? Kom ihåg vad systemen kostar! Det handlar om stora pengar, dvs om militärindustrins intressen. Tänk om folken i EU vore modiga nog att ensidigt besluta om europeisk nukleär nedrustning! Vad skulle i så fall Raytheon, EADS, IAGB m fl ta sig till? Värdet på Raytheons aktier skulle rasa och Kimmo Sasi skulle med ens ha mindre pengar att röra sig med (det har ryktats om att han äger aktier i nämnda bolag).
Rustningsindustrins intressen förklarar mycket, men inte allt. Missilförsvaret är också en fråga om politisk makt och kontroll. Ja, rentav om sex appeal: "Jag vill ha en man som har den nukleära makten", sade Sarkozys flickvän och nuvarande fru Carla Bruni. Dessutom är beslutsfattarna både i Öst och Väst djupt insyltade i krigsindustrin. Ja, dess direktörer och styrelsmedlemmar brukar förr eller senare bli vicepresidenter eller chefer i försvarsdepartementet, och vice versa. I Washington kallas detta fenomen för 'svängdörren'.
Avslutningsvis finns det skäl att nämna ännu en viktig del av svaret på professor Meinanders fråga, nämligen nationalismen, som det talas för lite om nuförtiden. Fast Pär Stenbäcks kolumn om konflikterna i Georgien (Hbl 22.8) var en ljuspunkt. Mot den pyrande nationalismen och det latenta nukleära vansinnet kan och bör vi ställa en demokratisk och kärnvapenfri europeisk union.
PS. Jag brukar vanligen hålla paus mellan mina inlägg i Hbls debattspalt, men denna gång har jag skickat in ett nytt inlägg (dvs ovanstående) bara några dagar efter det föregående. Sifferuppgifterna om ALTBMD är hämtade ur Ian Davis' artikel On the other side of defence i Guardian 27.2.2007. Ytterligare uppgifter om hemlighållandet av SAICs rapport har jag fått av tyska forskare och politiker.
Rättelse: Under ett par dagar stod här felaktigt, att SAIC erbjudit sig att bygga ALTBMD för 75 miljarder ( i st f miljoner) euro. Men ALTBMD är tydligen tillsvidare på experimentstadiet. Ian Davis, vars artikel (se ovan) jag baserar mina uppgifter om ALTBMD på, skriver:
"Described by Nato's assistant secretary general, Marshall Billingslea, as an "excellent example of transatlantic armaments co-operation", this missile defence test bed [dvs ALTBMD] is also expected to serve "as important building blocks for extending our defences to give even broader protection of Nato nations in the future". In short, Nato is exploring the possibility of turning this limited missile defence system to protect troops in the European theatre into a more expansive programme to protect alliance population centres."
I detta sammanhang förtjänar det påpekas, att USAs missilförsvar (BMD) har kostat minst 90
miljarder dollar sedan år 1985 (fortfarande enl. samma artikel av Ian Davis.)
- Rättelsen införd på söndag 24.8. kl 7.30.
Fotnot 1: Dr Stefan Forss har fungerat (fungerar?) som docent vid finska Försvarshögskolan och forskare vid Statens tekniska forskningscentral VTT.
Fotnot 2: Undertecknad (mika) saknar närmare uppgifter om de ryska, kinesiska osv missilförsvarssystemen. Medlemmar av en äldre generation erinrar sig dock den sovjetiska
Sputnik, veterligen världens första rymdsatellit. I SIPRI Yearbook 2002
skriver John Pike:
" At present no country can rival or contest US space dominance or the advantages that this provides to its terrestrial military operations. At the end of 2001, the USA had nearly 110 operational military-related satellites, accounting for well over two-thirds of all military satellites orbiting the earth; Russia had about 40 and the rest of the world about 20."
"While it is difficult to overstate the singular advantages of US military space systems relative to those of the rest of the world, it would be a mistake to underestimate the rapidity with which other states are beginning to use space-based systems to enhance their security."
Ovanstående bör ställas i samband med USAs ensidiga upphävande (2001) av ABM-avtalet från år 1972.
