Mikas blogg

Demonstration mot kriget i Irak, Helsingfors mars 2003
Börja med END!


10 November
2008

Fortsättning av samma ämne (konstfostran)

[Snea figurer] 

Existimatio autem & opinio rerum humanae reginae sunt (Men ryktet och den allmänna meningen härskar över människorna)
Hälsningar! Bifogar några ytterligare rader, innan jag p g a reseförberedelser och annat bestyr nödgas dra mig tillbaka ifrån den här debatten åtminstone under de närmaste veckorna. Och efter några veckor torde redan annat debatteras. Jag hoppas att vad jag skulle vilja kalla det europeiska nukleär-kriminella komplexet senast då ska ha tagits upp till diskussion. Har samlat mer material därom (i tillägg till en artikel, som jag tror mig ha skickat också till er) på Lovisarörelsens hemsida på engelska under rubriken
"Politics is the art of preventing people from sticking their noses in things that are properly their business" (The same subject continued).
Försök till översättning av rubriken, baserad på den ovan citerade utmärkta översättningen till engelska av Paul Valérys franska original ("La politique est l'art d'empêcher les gens de se mêler de ce qui les regarde."):

"Politiken är konsten att få mänskorna att låta bli att sticka näsan i det som angår dem."

Jag hoppas Ny Tid står för en annorlunda politik... inklusive konstpolitik.

---

Teemu Mäkis kattdödarvideo väckte på sin tid en kraftig protest från 30 författare och konstnärer. Mäki dömdes för djurplågeri, men han "väckte diskussion" och gjorde karriär i media. Med honom och hans video fick en ny konstpolitisk syn sitt genombrott. Idag är dess hegemoni slutgiltigt etablerad efter utnämningen av Mäki själv till professor i bildkonst vid det nya "toppuniversitet". Om Finlands nya konstetablissemang och dess seder har Harri Manner skrivit en läsvärd satirisk roman, dvs "Suuri performanssi, eli Kuinka Jaakko Tolvasesta tuli käsitetaiteilija (2005).

Jag har ofta en känsla av att de konstnärer (inkl. skrivande sådana) och kritiker som idag protesterar mot Anne Rossi-Hortos konstpedagogiska metod i Annegården egentligen bara följer upp kritiken av Teemu Mäkis kattdödarvideo, vars första fas är dokumenterad i skriften "Todistajan katse" (red. Leena Krohn och Eila Kostamo, WSOY 1992), särskilt kapitlet "Erään keskustelun anatomia" av Pertti Lassila. Men bilden är förstås mer komplicerad än så.

Det känns för mig också som om de samhällsforskare och aktiva medborgare som idag fortsätter att kritisera kapitalismen och den kapitalistiska globaliseringen egentligen bara följer upp den kritik som Marx och Engels på sin tid utvecklade. (Ja, t o m kapitalisterna själva återgår idag till Marx.) Även denna känsla uppstår naturligtvis genom en långtgående förenkling. Vi lever trots allt i atomåldern. Men någonting, som är äldre än atomåldern, bygger man i alla fall sin känsla på - kunskaper, erfarenheter, traditioner, kalla det för vad ni anser vara lämpligt. Jag finner att Teemu Mäki står i en viss avantgardistisk tradition, som egentligen redan hade nått vägs ände där han tog vid. Några reflexioner om konstavantgardets vägar, nedskrivna i samarbete med Anna Kaarina Nenonen, presenterade undertecknad under rubriken "Bottenlös dumhet" i Ny Tid 25/2004 (http://piccolo.kaapeli.fi/krohn/blog/lehtileikkeita/book_nenonen_nt.jpg)

Vi fortsätter!

- Mikael Böök


Om konstfostran| Paradsidan | Om Spinelli, END och NATO
Kommentarer
(Kommentarer saknas.)

Posta en kommentar















Skriv ordet du ser på bilden i textfältet: refresh


>> Mikas hemsida

Powered by COREBlog



laskuri alkaen-påbörjad-started 2014-01-23