Fortsättning av samma ämne (Mer från Mads Gilbert)
Mer från Mads Gilbert:
“Det stilnet nå. Nesten som en hvisken lister natten seg på oss i kveld - plutselig uten den konstante bombingen.
Måtte alle gode makter samle seg som et skjold over alle skjelvende, sørgende, livredde palestinere i Gaza og alle de istykkerrevne som våkner av enkel narkose og grov kirurgi.. Måtte de få en eneste natt uten helvetesmaskinenes drønn -
Idag ble 160 palestinere drept i Gaza og 400 skadd. I Al-Phakora-skolen ble 43 massakrert og 100 skadd.
Hvordan kan vi la fortellingene herfra bli fattbare og brukbare, slik at vi beveger oss nærmere forsoning og bort fra mørket?
Jeg vet ikke. Kanskje er det viktigste at vi sier klart, høyt og tydelig hvordan vi ikke vil behandle hverandre - uavhengig av religion, politikk, rase og kjønn, fattig eller rik.
Jeg tror vi må løfte dette over den politiske retorikken - og ja - jeg er en retoriker og godt kjent med politiske revkroker.
Men jeg orker ikke leve i en verden der ondskapen får utvikle seg, og nå forankres dypt i “vestlig” kulturs politiske maktelite - de som faktisk legitime midlene. Jeg tror det er en linje fra Irak-invasjonen til Au Graib til Afganistan-invasjonen til overfallet på Gaza. Maktmenneskene er fjernere og fjernere fra den varme huden til et barn som våkner uten bein eller det spørrende blikket til en palestinsk 70 års bonde med ansiktet full av splinter som vi skal amputere arbeidsneven på. Det kan ikke fortsette slik. De må få vite hva vi mener. Du kan si fra, alle kan si fra. Og mange sier fra over hele verden nå. Jeg tror det er det viktigste. Alle må finne sin måte, sin stemme og sin mottaker. Men jeg tror alle må sende et budskap et sted, så vi ikke omsluttes av mørket.
Sov nu barn og sov soldater, vi er venner og kamrater - som Monica Z sang så vakkert.
Ikke lett å tenke det ikveld, men vi må videre.
Vi kan ikke fortsette slik -
Mads
Shifa Hospital
Gaza, Palestina”
Igår deltog ett tusental personer i en solidaritetsdemonstration för palestinierna, som anordnades i centrum av Helsingfors. Vi marscherade från Kiasma till Järnvägstorget, tog in på Alexandersgatan och fortsatte upp längs Esplanaden, där vi stannade framför EU-kommissionens och -parlamentets representation för att bua en liten stund. Många av demonstranterna var utlänningar, invandrare, afrikaner och palestinier. Det gladde mig att få gå bland dem. Några unga damer från Svenska folkpartiet visade upp en banderoll med texten
"Schools and playgrounds are not warzones" åt gatupubliken vid Svenska Teatern. Jag hejade på dem. Några ropade
Allahu akbar (Arabiska: الله أكبر), vilket lär vara titeln på Libyens nationalsång. På svenska betyder det Gud är den störste och är ett vanligt uttryck inom islam.
On n'entend rien aux ouvrages de Dieu si on ne prend pour principe qu'il a voulu aveugler les uns et éclaircir les autres. (Pascal, Pensées. (Extraits) s 124 [Man förstår ingenting av Guds verk om man inte utgår ifrån principen att han har velat förblinda en del och upplysa de andra.])
