Mikas blogg

08 March
2009

Kvinnor och känslor

[...] Jag återvände till Indien. Till vad jag tänker/tänkte på som mitt hem. Någonting hade dött men det var inte jag. Det var oändligt mycket värdefullare. De var en värld som redan hade hade legat på sjukbädden en tid och som nu hade dragit sitt sista andetag. Nu hade den kremerats. Luften är fylld av fulhet och vinden för med sig en omisskännlig stank av fascism. Dag efter dag går författare, målare och journalister, människor vars instinkter man trodde sig kunna lita på, över gränsen i ledarartiklar, på radion, i TVns pratprogram, ja tammefan på MTV. Jag blir kall in i benmärgen när den egna vardagserfarenheten så tydligt visar att det som står i historieböckerna är sant. Att fascismen handlar om vanliga människor lika mycket som regeringar. Att den börjar hemma. I vardagsrum. I sovrum. I sängar. — Arundhati Roy 1998 ö. Mika

[...] jag lyssnade en kvart på intervjun med Sylvie Weil , läste bland citaten på intervjusidan, sökte i Google Books efter någonting av Simone Weil och fann många böcker om, men inte av, samt en artikel av John Nef i The Bulletin of Atomic Scientists, Februari 1959, som kort citerar ett intressant stycke [av Simone Weil]. Jag sökte vidare, för att finna texten med den fina passagen på franska. Så upptäckte jag den för mig hittills obekanta dokumentsamlingen Scribd (www.scribd.com) som rättare sagt är ett helt dokumentbibliotek med miljoner texter inklusive L'enracinement av Simone Weil, utgivet postumt skulle jag tro (jag vet nästan ingenting om SW och hennes verk; L. däremot berättar att hon läste "Painovoima ja armo" redan i tonåren!). Här följer den ifrågavarande passagen:

"Les sentiments personnels jouent dans les grands événements du monde un rôle qu'on ne discerne jamais dans toute son étendue. Le fait qu'il y a ou qu'il n'y a pas amitié entre deux hommes, entre deux milieux humains, peut dans certains cas être décisif pour la destinée du genre humain.

C'est tout à fait compréhensible. Une vérité n'apparaît jamais que dans l'esprit d'un être humain particulier. Comment la communiquera-t-il - S'il essaie de l'exposer, il ne sera pas écouté ; car les autres, ne connaissant pas cette vérité, ne la reconnaîtront pas pour telle ; ils ne sauront pas que ce qu'il est en train de dire est vrai ; ils n'y porteront pas une attention suffisante pour s'en apercevoir ; car ils n'auront aucun motif d'accomplir cet effort d'attention.

Mais l'amitié, l'admiration, la sympathie, ou tout autre sentiment bienveillant les disposerait naturellement à un certain degré d'attention. Un homme qui a quelque chose de nouveau à dire - car pour les lieux communs nulle attention n'est nécessaire - ne peut être d'abord écouté que de ceux qui l'aiment.

Ainsi la circulation des vérités parmi les hommes dépend entièrement de l'état des sentiments ; et il en est ainsi pour toutes les espèces de vérités."

En människa som har någonting nytt att säga kan till att börja med endast vinna gehör bland de som älskar henne. Spridningen av sanningar bland människorna beror alltså helt och hållet på känslotillstånd och så förhåller det sig med alla slags sanningar.