Initiativet Kapodistrias-Spinelli-Europa
Greve Ioannis Kapodistrias utsågs under det grekiska frihetskriget till det moderna Greklands första statschef år 1828. Hans familj härstammade från halvön Istrien; därav namnet. Ioannis Kapodistrias själv föddes i februari 1776 på Korfu. Han dog, mördad av politiska fiender, år 1831.
Kapodistrias upprättade sitt korta republikanska styre på ön Egina på några mils avstånd från Aten. Han stöddes av Ryssland, England och Frankrike. Kapodistrias hade tidigare fungerat som ryska tsaren Alexander I:s utrikesminister och hade stor erfarenhet av europeisk diplomati.
Ovanstående lilla text, delvis skriven av undertecknad, är vad svenska Wikipedia vet att berätta om Kapodistrias. (Eller visste; Wikipedia-artiklarna är ju ständigt i vardande.) Den kanske behövs här som en liten introduktion av den ena personen, som nämns i deklarationen nedan, som jag har försökt översätta till svenska. Den andra personen, dvs Altiero Spinelli (1907-1986), behöver inte presenteras här. Se närmare avdelningen "Spinelli" i denna blogg. Det här inlägget placeras i alla fall i avdelningen "Attac", eftersom Finlands Attac har årsmöte idag. Jag tycker att Finlands Attac borde ansluta sig till följande: (översättningen korrigerad 8.4.)
DEKLARATION
Initiativet Kapodistrias-Spinelli-Europa
Idén om ett förenat Europa har en lång historia. Vid 1800-talets början var detta en av de mest radikala idéerna bland ledande intellektuella och upplysta politiker, som ville få slut på de blodiga krigen och stormaktskonflikterna genom att upprätta Europas Förenta Stater. Europatanken har alltid vunnit stark genklang såsom ett fredsideal.
Ioannis Kapodistrias och Altiero Spinelli, två paneuropeiska
personligheter, sammanlänkar visionerna och enhetssträvandena från två
sekler. Så tidigt som år 1820 förklarar Kapodistrias under en
fredskonferens: “... Fred och försoning mellan folken i Europa kan
endast uppnås ifall vi väljer att låta frisinnade och demokratiska idéer
bli förhärskande och att respektera de små folken i stället för att
återgå till de gamla och vanhedrade våldsinstitutionerna”. År 1941, då
han fortfarande hålls i fångenskap under Mussolinis fascistiska regim,
redigerar Spinelli Ventotenemanifestet för ett fritt och enat Europa.
Efter kriget blir han en förgrundsfigur i kampen för en demokratisk,
social och fredlig europeisk union byggd på förbundsstatens modell. Nu,
när Europa försöker ta sig ur den enhetsprocessens återvändsgränd vid
2000-talets början, fortsätter dessa två personer att inspirera oss.
Vi som undertecknar denna deklaration anser, att Europas enande är nödvändigare och mer genomförbart än under någon tidigare historisk period. För övrigt berör saken inte endast folken och medborgarna på hela vår kontinent utan människosläktet i dess helhet.
I och med den nuvarande djupa och invecklade världskrisen har det blivit
uppenbart, att EU inte bör tillåtas fortsätta att vara enbart ett stort
frihandelsområde där en omättlig profithunger råder, där medborgarna
ständigt marginaliseras och där allmänna nyttigheter omvandlas till
handelsvaror under avsaknad av demokratiska och sociala
kontrollmöjligheter.
Det är på tiden att medborgarna och folken tar det europeiska unionsprojektet i sina egna händer. För att försvara den europeiska sociala modellen. För att börja bygga upp unionen underifrån, genom en institutionalisering av medborgarnas rådslag genom alleuropeiska folkomröstningar. Genom kravet om att Europaparlamentets status höjs så att det får fulla befogenheter att stifta lagar och införa regler. I det här sammanhanget kräver vi också att ett enhetligt omröstningsförfarande med enkel majoritet tillämpas i europeiska val i unionens alla medlemsländer.
Det förenade Europa måste vara fredligt och ekologiskt, självständigt i förhållande till USA och avnukleariserat. Det bör vara solidariskt med fattigare länder och upprätta vänskapliga samarbetsrelationer med alla länder, särskilt med grannländerna.
Vi tror att detta ideal är vad Kapodistrias, Spinelli och övriga stora européer har gett oss i arv och vad 1800-talet och särskilt 1900-talets och det begynnande 2000-talets europeiska rörelser har eftersträvat.
Sålunda försöker vi att utifrån de ovannämnda idealen och målen bygga ett initiativ, som man kan delta i både på nationell och europeisk nivå.
Aten, 21 Mars 2009
