Mikas blogg

03 June
2009

Om odlingens konst

"Att hela livsmedelsproduktionens grundstruktur är sjuk syns i det förhållandet att jordbrukssektorn förvandlats från en energiproducerande till en energikonsumerande aktivitet... både jord- och skogsbruket borde ledas av ett övergripande mål: att upprätthålla, "vårda" jordens kvalitet för att möjliggöra biologisk produktion i ett långt perspektiv... Odling är någonting annat och mera än produktion. Vi har hittills varit överdådiga i att producera, men odlingens konst har vi dels glömt bort, dels ännu inte lärt oss." - (enl. Erland Eklund & Benedict von Wright: Bruka eller förbruka? Folkets bildningsförbund 1981.)

Vid uppdateringen av Spinellis fina grundlagsförslag av år 1984 för Europeiska Unionen måste ovannämnda synpunkter beaktas. Samtidigt bör man fråga sig om den nuvarande gemensamma europeiska jordbrukspolitiken överhuvudtaget är förenlig med odlingens konst. Jag tror att den inte är det.

Ordföranden för FNs generalförsamling Miguel d'Escoto Brockmann leder föreberedelserna av en toppkonferens i New York 24-26 juni om den finansiella och ekonomiska världskrisen och dess påverkan på utvecklingen. I FN-diplomaternas aktuella deklarationsutkast föreslås inrättandet av ett nytt Globalt Ekonomiskt Råd under FN. Enligt Martin Khor är detta antagligen den viktigaste och mest kontroversiella idéen i det föreslagna slutdokumentet. (Martin Khor har nyligen tillträtt som verksamhetsledare för South Centre, utvecklingsländernas gemensamma tankesmedja i Geneve.)

Men de mäktigaste kärnvapenbestyckade utvecklade länderna med USA i spetsen har knappast för avsikt att ge ifrån sig ett uns av sin egen ekonomiska makt till FN. Ifall vi faktiskt vore på väg emot en mer universell ekonomiadministration så skulle media just nu fyllas av nyheter och kommentarer om den stundande FN-konferensen. Så är dock ingalunda fallet. Därför förutspår jag att det ifrågavarande Globala Ekonomiska Rådet inte blir av.

Dessutom vore inrättandet av Globalt Ekonomiskt Råd knappast en bra sak eftersom själva grunden för vår hushållning är så dålig. De människor, som i dagens läge skulle representera oss i Globala Ekonomiska Rådet tror sig visserligen om att kunna mycket. De har ju t o m lovat att förvara kärnkraftverkens avfall säkert i 100.000 år. Felet är bara, att de inte behärskar odlingens konst.

Jordbrukarens, den traditionella odlarens, yrke är uppenbarligen på väg ut ur historien. Rätt nyligen stod att läsa i tidningarna, att den punkten nu är nådd då mer än hälften av jordens befolkning bor i städer. I Finland har den sk utvecklingen bara sedan ca år 1980, då Erland Eklund och Benedict von Wright sammanställde sitt ovannämnda studiematerial, reducerat "böndernas" andel från drygt 30 % till under 5% av den sysselsatta befolkningen.

Sådana kvantitativa uppskattningar förblir med nödvändighet inexakta. Dessutom vittnar de om ett grundläggande missförstånd angående näringsstrukturen. Det går helt enkelt inte att avskaffa "odlaren" med hjälp av statistiska definitioner!

Människan är och förblir ett odlande djur, kan man lugnt påstå, fast då nödgas man som sagt tillägga, att människan har glömt odlingens konst och att hon inte ännu har lärt sig att vårda denna jord som hon brukar och förbrukar.

Ifall man räknar i absoluta tal torde man också med hjälp av gängse statistik kunna påvisa att den globala Söderns landsbygder just i vår tid hyser större massor av människor än vad som någonsin förekommit i människosläktets historia. Men vad betyder det? När det kommer till kritan är nämligen varenda jävel en odlare.

Nu har krisen kommit, och vi nödgas alltså konstatera, att detta i inte alldeles ringa utsträckning beror på ekonomisternas sneda begrepp om människans växelverkan med naturen.

I sin läsvärda artikel "The Politics of Economics" hoppas Hazel Henderson att vi snart ska få se den ekonomiska vetenskapen nedvärderad till vanlig yrkesutövning. Då skulle vi inse att ekonomerna liksom advokaterna bara förespråkar vissa politiskt bestämda lösningar. I så fall skulle finanskraschen ha medfört åtminstone en god nyhet, påpekar hon.

Kritiken av det politiska ekonomyrket för tankarna till den berömda repliken att "alla yrken är sammansvärjningar mot lekmännen" och i förlängningen också till The Open Conspiracy , H.G. Wells politiska stridsskrift från tiden mellan 1900-talets två världskrig.

Wells' manifest är en uppmaning till yrkesmännen och -kvinnorna att vända ut och in på sina respektive sammansvärjningar. Alla experter och specialister skulle i stället för att förskansa sig mot amatörerna sammangadda sig mot den politiska och militära Makten.

Dessvärre besjälades också Wells och hans samtida (inklusive de ryska bolsjevikerna) av den vantro på den ekonomiska vetenskapen, som nutidens ekonomister för vidare.

The germs of [...] really scientific economics exist already in the study of industrial organization and industrial psychology. As the science of industrial psychology in particular develops, we shall find all this discussion of ownership, profit, wages, finance, and accumulation, which has been treated hitherto as the primary issues of economics, falling into place under the larger enquiry of what conventions in these matters, what system of money and what conceptions of property, yield the greatest stimulus and the least friction in that world-wide system of co-operation which must constitute the general economic basis to the activities of a unified mankind.
Manifestly the supreme direction of the complex of human economic activities in such a world must centre upon a bureau of information and advice, which will take account of all the resources of the planet, estimate current needs, apportion productive activities and control distribution. The topographical and geological surveys of modern civilized communities, their government maps, their periodic issue of agricultural and industrial statistics, are the first crude and unco-ordinated beginnings of such an economic world intelligence. In the propaganda work of David Lubin, a pioneer whom mankind must not forget, and in his International Institute of Agriculture in Rome, there were the beginnings of an impartial review month by month and year by year of world production, world needs and world transport. Such a great central organization of economic science would necessarily produce direction; it would indicate what had best be done here, there, and everywhere, solve general tangles, examine, approve and initiate fresh methods and arrange the transitional process from old to new. It would not be an organization of will, imposing its will upon a reluctant or recalcitrant race; it would be a direction, just as a map is a direction.(Ur The Open Conspiration. H.G.Wells on World Revolution. Edited and with a Critical Introduction by W.Warren Wagar. Praeger 2002, s 78)

Den vetenskapligt organiserade odling som föresvävade H.G.Wells är en teknokratisk utopi. Felet med den är inte utopin som sådan, dvs Wells' världsrevolutionära och federalistiska vision, utan idén om en ekonomisk vetenskap, som vore i stånd att ersätta odlingens konst.

Vid granskningen av de olika yrkena och det begrepp som kanske bäst sammanfattar deras problematik, dvs odlingens konst, gäller det att inte inte fastna i frågan: Vad är vetenskap?

För övrigt räknar jag numera mig själv till bibliotekariernas yrkesgrupp trots att jag saknar formell utbildning på området. I den meningen är jag bara en enkel amatör och filosof (vilket inte är något yrke att tala om) men å andra sidan misstänker jag att jag är mer professionell än mången bibliotekarie vad gäller bloggar, wikir och informationssökning på internet, som utgör bibliotekets aktuella utvecklingsfas. Dessutom är jag en biblioteksaktivist, som anser att en förutsättning för yrkesutövning med självaktning hädanefter är, att man deltar i den öppna konspirationen. Så har det egentligen varit ända sedan 1945 då människosläktet trädde in i sin atomålder. Wells med sin siarbegåvning kunde lite tidigare än andra förutspå att den tiden stundade.

3.6.2009

Mikael Böök