Mikas blogg

30 June
2009

Kan man lita på....

Kan man lita på det auktoritära, ickedemokratiska Ryssland? Nej, var den samstämmiga uppfattningen mellan förre försvarsministern Björn von Sydow (S) och Rysslandskännaren Kristian Gerner på ett seminarium i Almedalen i Visby i går. Har de rätt, och det ser inte bättre ut, måste den svenska regeringen säga nej till Nord Stream, den ryska gasledningen som ska gå från Finska Viken ner genom Östersjön. -- Björn Elmbrant i Dagens arena.

Men kan man lita på Frankrike och England? För att inte tala om Tyskland?

Om man inte kan lita på Ryssland, vilket jag finner riktigt, så borde man - i detta fall Sverige - väl se till att bygga ett försvar mot Ryssland för den händelse att Ryssland skulle vilja "inkorporera" en liksom det under vissa perioder har gjort med de baltiska staterna och Finland? Men hur skulle detta försvar se ut? Enligt de rykten som når oss på andra sidan Östersjön håller Sverige på att avskaffa värnplikten för att ersätta den med legosoldater under NATOs kommando. Den nyligen hållna militärövningen Loyal Arrow 09 må illustrera det aktuella militärpolitiska skeendet.

Jaha, ni svenska vänstersocialdemokrater vill alltså sätta er tillit till NATO. Men kan man verkligen lita på NATO? Vad litar man i så fall på?

Jo, då litar man på NATOs och särskilt USAs stora kärnvapenmakt, varav en del som bekant är utplacerad i en del europeiska länder. T ex i Holland.

Man litar förstås också på den såta kumpanerna Frankrike och England, för att inte tala om vännen Tyskland, som vid sidan av Ryssland torde var den som främst är intresserad av Nordstreams gasledning.

Jag skulle vilja ställa en stillsam fråga: kan vi lita på Frankrike, Tyskland och England? Vad Frankrike och Tyskland beträffar så bör vi minnas kol- och stålunionen. Den gör det väl lite osannolikare än tidigare att någotdera av de båda grannländerna skulle ta sig för att inkorporera det andra, varigenom risken för ett världskrig med alla dess obehagliga konsekvenser (eventuellt också för svenskarna) onekligen skulle öka betydligt.

Men tänk om Frankrike, eller Storbritannien, i något skede får för sig att återupprätta sina imperier och bygga ut sina nationella kärnvapenstyrkor? Båda länderna håller faktiskt, utan att i alltför hög grad behöva bekymra sig om vare sig fredsrörelser eller socialdemokrater, på att bygga nya missiler och stridsspetsar. Vad är det egntligen som gör att "vi", vem "vi" nu är, tycker oss kunna lita på Frankrike och England men inte på Ryssland? Jaså demokrati? Tycker "vi" att Sarkozy handlar demokratiskt när han säljer kärnkraftverk till MÖ, atomubåtar till Brasilien och köper nya nukleära missiler av det europeiska rymdbolaget EADS?

För övrigt: kanske det finns anledning att tillämpa EU-fädernas resonemang ang. kolet och stålet på den den tilltänkta gasledningen? Med andra ord: är Nordstream-lobbarna, däribland Finlands fd statsminister Paavo Lipponen (sd), kanske i färd med att göra en bestående insats för freden mellan Ryssland och Västeuropa genom att binda dem vid varandra i ett evigt ekonomiskt beroende? Detta är förvisso något av en tanke och det skulle inte förvåna mig om samma tanke föresvävade även herrar Schröder, Putin och Lipponen.

Men nej, så fick man antagligen inte säga, ty Schröder och Lipponen, dem kan man trots allt lita på, men Putin! Putin väntar bara på att få stöta dolken i bröstet på "oss". Eller hur?

För att nu föra jämförelsen lite vidare: vad är meningen att ryssarna ska få i stället för gasen? Jo, det har vi väl redan sett en hel del prov på på den svällande handelsvägen österut från Hangö på Finlands sydspets.

På avsnittet Helsingfors-Borgå har jag vissa dagar räknat upp till tio eller tjugo väldiga långtradare som är lastade med blänkande nya person- och paketbilar (ofta av typen "sport utility vehicle"). Så att nog är det väl närmast industri- och konsumtionsvaror till den växande ryska medelklassen, som tänks fortsätta att röra sig i andra riktningen?

Ur miljösynpunkt är Nordstream-gubbarnas projekt faktiskt oförsvarligt, det måste medges. Men väl ändå inte p g a gasledningen som sådan, utan helt enkelt för att denna bara är ytterligare ett nummer i den serie av grandiosa industrisamhälleprojekt, som redan E.F. Schumacher ifrågasatte i sin berömda skrift (Litet är vackert, 1973?).

Kan man lita på Schumacher? Ja, det kan man väl faktiskt. I någon mån.

PS Ovanstående skrevs alltså som en reaktion på Björn Elmbrants inlägg "Nej till NordStream" i Dagens Arena. Scripsi et levavi animam meam. Förutom Paavo Lipponen, kärnkraftslobbaren och NordStream-konsulten, förtjänar också Joschka Fischer ett omnämnade. Kan man lita på Die Grünen? På gamla dar har nämligen även deras gamla spjutspets övergått till konsultyrket.

Gerhard Schröder (S) hade knappt hunnit avgå som tysk regeringschef innan den dåvarande ryske presidenten Vladimir Putin lockade med ett uppdrag som definitivt skulle trygga den avgångne kanslerns ålderdom – Schröder blev styrelseordförande i Nord Stream, konsortiet som ska bygga en gasledning under Östersjön.
Nord Stream ägs av den statliga ryska energijätten Gazprom tillsammans med den tyska energikoncernen Eon.
Nu har Joschka Fischer fått ett liknande uppdrag som sin forne regeringschef. Fischer var tidigare ledare för det tyska miljöpartiet och utrikesminister i Schröders röd-gröna regering. Han ska nu bli konsult för Nabucco-konsortiet som planerar för en 330 mil lång gasledning från östra Turkiet till Österrike.
Delägare är bland andra den österrikiska energikoncernen OMV och tyska RWE, Eons värste konkurrent." - Dagens Nyheter 27.6.2009