Om upphovsrätt och kopieringsrätt
Fortsättning på temat "Vem äger vad vi läser?"
(Vidare bearbetad 21.8. sent på kvällen) EU-kommissionen sätter i likhet med så många andra ett likhetstecken mellan kopieringsrätt och upphovsrätt. Denna ekvation är så att säga inbyggd i våra tal- och skriftspråk. Man kan övertyga sig om saken genom att studera de olika språkversionerna av EU-Kommissionens Grönbok om upphovsrätten i kunskapsekonomin från juli 2008. Grönbokens titel, som jag alltså nyss citerade på svenska lyder:
på engelska: Copyright in the Knowledge Economy
på tyska: Urheberrechte in der wissensbestimmten Wirtschaft
på franska: Le droit d’auteur dans l'économie de la connaissance
på italienska: Il diritto d'autore nell'economia della conoscenza
på polska: Prawo autorskie w gospodarce opartej na wiedzy
på grekiska: Τα δικαιώματα δημιουργού στην οικονομία της γνώσης
på spanska: Derechos de autor en la economía del conocimiento
på portugisiska: O Direito de Autor na Economia do Conhecimento
på ungerska: Szerzői jog a tudásalapú gazdaságban
på bulgariska: Авторско то право в икономиката на знанието
på rumänska: Drepturile de autor în economia cunoa șterii
på tjeckiska: Autorské právo ve znalostní ekonomice
på slovakiska: Autorské práva v znalostnej ekonomike
på slovenska: Avtorske pravice v gospodarstvu znanja
på holländska: Auteursrecht in de kenniseconomie
på litauiska: Autortiesības uz zināšanām balstītā ekonomikā
på maltesiska: Drittijiet tal-Awtur fl-Ekonomija tal-Għarfien
på danska: Ophavsret i videnøkonomien
på finska: Tekijänoikeus osaamistaloudessa
på estniska: Autoriõigus teadmistepõhises majanduses
på lettiska: Autorių teisės žinių ekonomikoje
Vad gäller grekiskan har jag kollat att substantivet δημιουργού på engelska kan översättas med bl a 'generator', 'creator', 'maker', 'originator'. Också i den grekiska översättningen dras alltså kopierandet över samma kam som skapandet. Och i fallet maltesiska, som tillhör den semitiska språkfamiljen, gissar jag att "Awtur" är detsamma som latinets "auctor", dvs upphovsman, vilket ju inte precis betyder detsamma som kopierare eller kopiator. Pga mina begränsade kunskaper i ungerska avstår jag ifrån att slå fast, att det engelska och amerikanska ordet copyright (rätten att kopiera) också i det fallet har blivit översatt med ett ord, som betecknar den rätt, som varje upphovsman och -kvinna enligt vedertagen åsikt (som också undertecknad hyser) måste anses ha. (Ifall den ungerska översättningen vore ett undantag så skulle den sowieso bara vara undantaget som bekräftar regeln.)
Problemet, som kanske när allt kommer omkring är vår lycka, är att upphovsrätt och copyright faktiskt är två olika saker. Upphovsrätten är rätten att bli tagen för den man är och helst också älskad eller åtminstone godkänd för att inte säga erkänd. Kort sagt: om att bli synliggjord. Detta är sist och slutligen en fråga om hur vi förhåller oss till och behandlar våra medmänniskor. Upphovsrätten är alltså en fråga om moral medan kopieringsrätten handlar om ett politiskt-ekonomiskt monopol, eller egentligen om den politisk-ekonomiska regleringen av ett monopol, som kan säljas och köpas för pengar. Kopieringsrätten är a tradable intellectual property right, som det heter i TRIPS-avtalet. Men ingen kan ges ett 100-procentigt monopol på, låt oss säga, vad vi läser. Det är ofta nödvändigt att upphäva monopolet eller det måste åtminstone ges undantag. Till exempel biblioteket är ett jättetsort undantag eftersom man där i princip får läsa vad man vill och hur mycket man vill utan att bli beskylld för piratism. Hur bibliotekets framtid gestaltar sig i internetåldern är fortfarande en öppen fråga.
Hur som helst avreser jag om några dar för att delta i konferensen "World Library and Information Congress: 75th IFLA General Conference and Assembly", som hålls i Milano 23-27 augusti på temat "Libraries create futures: Building on cultural heritage".
Att "Bibliotek skapar framtider" och "att bygga på kulturarv" vill jag nämligen gärna hålla med om. Då gäller det att hålla isär kopieringsrätt och upphovsrätt. Ta till exempel EU-kommissionens direktiv om lånerätten.
Att låna en bok för att läsa den anses inte vara detsamma som att kopiera boken. Därför hugger EU-kommissionen i sten när den alltsedan 1992 strävar efter att införa ett tillägg till kopieringsrätten, som den kallar 'The Public Lending Right' (PLR), dvs en särskild copyright som upphovsmännen och bokförläggarna kantänka bör ha för att publiken lånar och läser böcker i bibliotek. Men faktum är, att Kommissionen i sitt direktiv inte ens ger biblioteken ett omnämnande! I stället för bibliotek talar PLR-direktivet om
"inrättningar som är tillgängliga för allmänheten". På det här viset vill Kommissionen uppenbarligen uttrycka att att bibliotek bör behandlas som videouthyrningsfirmor, varuhus och köpcenter - och varför inte också badinrättningar, biljardsalar, bordeller och övriga "inrättningar som är tillgängliga för allmänheten"? Man frågar sig om Kommissionen överhuvudtaget har någon känsla för kulturarvet.
PLR-direktivet har visserligen varit en känslig fåga, inte minst i Frankrike, där det inte har funnits några system för biblioteksersättningar. Men det är olyckligt om författare har fått för sig att biblioteken skulle vara skyldiga dem pengar därför att biblioteken ställer ut deras verk på öppna hyllor till allmänhetens beskådande och för att läsas av publiken, vilket väl också är författarnas avsikt. Och vilken gratisreklam för böckerna och deras författare biblioteken på det här sättet ger! För att inte nämna att också författarna själva behöver biblioteket, oberoende av sin förhandenvarande penningsituation.
Avslutar denna korta överblick här (lite mera om copyrightens och upphovsrättens historier finns där, på finska) och bifogar en broschyr med info från föreningen Non pago di leggere (ung. Jag tänker inte betala för att få läsa) om PLR-seminariet i samband med IFLA-konferensen : IFLA_volantino.pdf
Ci vediamo!
PS Google håller tydligen på att lyckas med att sätta sin vattenstämpel också på det franska kulturarvet, dvs på Bibliothèque Nationale de France, jfr Tietoviikkos nyhetsartikel.