Mikas blogg

22 August
2009

"En ollonborr är varenda fråga"

Blå lyser backen av anemone
och det är lärksång igen och vår
och man går omkring som en frågefåne
för alla under som blev igår.
Men ta det varligt i skir april:
låt inga klumpiga frågor till.
De far så illa med anemone
och kunde döda vår fågeldrill.
— Nils Ferlin

Här har jag velat memorera den första strofen i dikten "En ollonborr är varenda fråga", som jag skulle vilja sjunga för mina vänner. Då har jag liksom en munk i det gamla Europa plitat och skrivit av, alltså kopierat, diktarens ord, som är belagda med copyright, eftersom endast fyrtioåtta år har förflutit sedan diktarens död år 1961. I boken med dikten finns dessutom en notbild, och efter notbilden har förläggaren tryckt © Copyright Thoralf Borg och BFB.

Jag försöker nynna melodin för mig själv men eftersom jag (dumt nog) har låtit min förmåga att sjunga efter noter rosta är jag osäker på hur den går. Thoralf Berg har tydligen tagit sig små friheter med orden, i st f "Blå lyser backen av anemone" har han komponerat så att man sjunger "Blå lyser backen anemone"; och "för alla under som blev igår" sjungs kort och gott "under som blev igår".

Nu skulle det vara bra att gå till pianot för att ta ut den här lilla valsmelodin därur, men det törs jag inte för sambon, som ej ännu gått upp i augusti lördags morgon.

Ibland, i skymningen under ljumma stilla sommarkvällar, kan man få se stora brunaktiga skalbaggar komma svärmande runt om trädens kronor. Det rör sig för det mesta om vad vi i dagligt tal kallar ollonborrar. Egentligen rör det sig om flera olika arter skalbaggar. Förutom själva ollonborren kan det även vara till exempel allmän pingborre, kastanjeborre och trädgårsborre.
— Naturhistoriska muséet

Turilas, som ollonborren heter på finska, var alltså vad jag fick skåda igår kväll, men inte på riktigt utan bara i andanom, som en uppenbarelse, eller "virtuellt", för att tala newspeak, och faktiskt också genom en sångtext, som psalmisten Mikael från Torsby (på andra sidan Pernåviken) har skapat, eller återskapat, på finska.

Enligt Platon borde människorna ha nöjt sig med att tala och musicera; skrivandet och läsandet gillade han inte, eftersom det i längden skulle leda till att minnet försvagades. (Genom att själv skriva eller låta skriva sina dialoger motsade han sig visserligen på denna punkt.) Nu verkar det som om Platon kanske får rätt. Kulturarvet lagras visserligen på digitala massminnen i form av framför allt skrivtecken, samt ljudbilder, bildkopior och videofiler, men datorernas minne är trots allt inte riktigt detsamma som minnet.

Minnet ska övas från morgon till kväll, blir annars ett minne blott. Vad händer med minnet om natten? Det minns vi inte. Men det minns ollonborren.

Minnets kamp mot glömskan är människans kamp mot makten. — Milan Kundera

Vad hände i förrgår, den 20 augusti? Jo, Sovjetunionen tillkännagav officiellt, att den hade sprängt en vätebomb (1953). Warschawapaktens trupper och tanks invaderade Tjeckoslovakien (1968). Bägge händelserna satte sin prägel på den äldre generationens livstid. Deras följder fortsätter att verka i nuet. Men hur? Frankrike har rätt så nyligen beställt nya vätebomber. Det vill EU-medborgarna kanske inte så gärna bli påminda om. Efter den 11 september år 2001 invaderade Atlantpaktens styrkor Afghanistan. Så säger man inte för idag kallas det krishantering. Men man frågar sig...

En ollonborr är varenda fråga,
den sågar sönder och river ner.