Mikas blogg

Simone Weil. Radikalerna i Rom. Rapport från Dakar.

"Hon varnar för sökandet efter hägrande paradis, och uppmanar till sökandet efter den bräckliga jämvikten i stället" - sagt om Simone Weil i Kristin Olsonis presentation av henne; läs artikeln "Röda jungfrun" i Ny Tid 47/2009. I en liten bok om "de stora andliga mästarna" påpekas också, att Simone Weil opponerade sig mot all slags fanatism. Belysande Weil-citat: "Les destinées futures de l'humanité ne sont pas l'unique objet qui mérite considération" [mänsklighetens framtida öden är inte det enda, som förtjänar att tas i beaktande].

Hos radikalerna i Rom fäste jag mig vid den förträffliga dokumentationen av "det transnationella transpartiets" aktiviteter. Därigenom blir partiet också transparent. Radikalerna har en egen radio- och TV-kanal, radio radicale, som sänder politik hela dagen lång i motsats till alla underhållningskanaler. Till exempel konferensen L'eredità del Manifesto di Ventotene som radikalerna ordnade i senatens bibliotek 21 november, sändes direkt genom radikalradions TV-kanal. Alla inlägg, samt tolkning från italienska till engelska (eller tvärtom), finns också att tillgå på kanalens webbsajt (http://www.radioradicale.it/scheda/291509 ), varifrån de kan länkas till andra sajter och t.ex. till bloggar som den här. Jag har lagt in en länk till mitt eget inlägg på konferensen i Spinelli's Footsteps. - Tänk om journalister och bibliotekarier tillsammans gick in för att skapa en motsvarande dokumentation av de viktigaste aktiviteterna under världens sociala fora (WSF)!
Ventotenemanifestet författades av Ernesto Rossi och Altiero Spinelli på fångön Ventotene år 1941. Det är inte minst pga dess innehåll som Europaparlamentets ena huvudbyggnad har fått heta "Spinelli". För mig har Ventotenemanifestet hittills främst inneburit ett program för ett fritt och enat Europa, som avskaffar kriget mellan nationalstaterna genom att införa en en europeisk federation (förbundsstat). Men på konferensen i Rom lade radikalerna tyngdpunkten på en annan frågeställning, som framgår av konferensens underrubrik: Federalisms, confederalisms, autonomy, or independence: can the Nation State provide a viable model to ascertain individual rights? The case of China and Indochina, the Balkans, the Caucasus and the Middle East. Alltså: i vilken utsträckning utgör nationalstaterna hinder för förverkligandet av den enskilda medborgarens och individens rättigheter? Detta borde väl också vara en grundläggande frågeställning för alla människorättskämpar?

År 2011 anordnas Världens sociala forum nästa gång. Det sker i Senegals huvudstad Dakar. Den 16-18 november deltog jag i ett förberedade seminarium, också i Dakar. Min rapport från seminariet finns på NIGDs webbsajt www.nigd.org.