Mikas blogg

07 December
2009

Systemförändring - inte klimatförändring?

"Systemförändring - inte klimatförändring" är rubriken över ett dokument, som jag nyss har intagit tillsammans med min frukost. Det rör sig närmare bestämt om utkast två av Klimaforum09:s deklaration till FN:s klimatkonferens i Köpenhamn, som inleds idag.

Klimaforum09 er dit og mit klimatopmøde. Vi inviterer alle til at være med til at skabe en grøn, socialt retfærdig fremtid.

Ikväll öppnar Klimaforum09 i Köpenhamn med Naomi Klein och en iskonsert. På lördag 12 december kulminerar den internationella medborgarrörelsen i en jättedemonstration för global "klimaträttvisa" och "en ljus framtid bortom kapitalismen"

Förteckningen över organisationer och rörelser bakom Klimaforum 09 är imponerande. Här följer ett utdrag:

350.org, Precarious United for Climate Action, Veg Climate Alliance, BirdLife International, Greenpeace, Réseau “Sortir du nucléaire” (Fédération de 840 associations), WISE (World Information Service on Energy), WWF International, Trade Union Confederation of the Americas, ActionAid International, Caritas Internationalis, CIDSE, JS Asia/Pacific Movement on Debt and Development (JSAPMDD), Oxfam International, World Council of Churches, World Alliance of YMCAs, European Green Party, FYEG (Federation of Young European Greens), Global Young Greens, Greens/EFA group in the European Parliament, IUSY (International Union of Socialist Youth), Party of the European Left, Utopia, Alianza Social Continental / Hemispheric Social Alliance, Attac European Network, CARAM Asia (Coordination of Action Research on AIDS and Mobility), Oilwatch International, PIPEC (Pacific Indigenous Peoples Environment Coalition), Proutist Universal, Tibet Third Pole (T3P), WECF (Women in Europe for a Common Future). - Hela listan här.

Frågetecknet efter rubriken i det här blogginlägget beror på att jag inte är riktigt nöjd med dokumentutkastet. Utkastet missar vad jag tycker borde vara en huvudpunkt i kritiken av regeringarnas klimatpolitik på FNs klimatmöte i Köpenhamn. Högst på kravlistan borde vi enligt min mening sätta unilateral nukleär nedrustning, vilket innebär ett första steg emot nedmontering av det militär-industriella komplexet, som onekligen är världens miljö- och klimatförstörare nummer ett. Men ordet 'militär' förekommer faktiskt bara en enda gång i detta dokumentutkast och även då utan närmare analys:

The immediate and primary cause of human-made climate change is an unprecedented emission of greenhouse gasses into the atmosphere originating from an ever-increasing burning of fossil fuels for industry, commerce, transport as well as military purposes to mention but a few but significant sources.

Dokumentutkastet, som i utskrift fyller 9-10 A4-sidor, tar upp många olika samhällsproblem. Under rubriken "den hållbara övergångens begrepp" sägs också:

All these social, political, economic and ecological issues are closely interrelated. A coherent strategy must therefore address them all, which indeed is the central idea behind the concept of sustainable transition.

Denna uppaning till 'holism' (också detta ord förekommer i texten) vill jag hålla med om. Jag är gärna med på noterna också i följande passage:

The cornerstone of this concept is the restoration of the local community rather than the global market as the basic social, political and economic unit.

• Bildtext: Apropå holism: FN:s val av Bob Dylans låt "Hard Rain's Gonna Fall" till klimatkonferensens signaturmelodi är en fullträff, eftersom denna visa ju handlar om följderna av ett potentiellt krig med kärnvapen. Här sjungen av Dylan år 1964.

Men hur kan lokalsamhället hävda sig, befästa sin ställning och bli den grundläggande sociala, politiska och ekonomiska enheten i denna värld som domineras av militära stormakter och transnationella bolag? I dokumentet ges faktiskt ett dussintal goda förslag:

Concrete steps towards a sustainable transition:

• Sustainable farming, forestry and fishery
• Self-sufficiency
• Renewable energy and energy savings
• Confrontation of violence in fossil fuel development
• Public transportation systems such as light and high-speed rail-systems and bicycles
• Reduction of physical inputs to production, by progressively minimizing inputs of energy and raw materials
• Collective control and broader social objectives: True land reforms
• Democratic planning of enterprises and production sectors, that are based locally
• Planning and management of cities, aiming at a radical reduction of the inputs of energy and resources and the outputs of waste and pollution
• Infrastructure planning
• Public control of finance: All this requires an end to financial speculation and the neo-liberal doctrine of “free” markets.
• Public education and cultural institutions that reclaim people’s aspirations lost to consumerism, and instil ideals that value community, solidarity, individual and cultural diversity and respect for nature
• Greater balance and equity in economic and political relationships between nations through the equitable reallocation of global resources, the compensation of past economic disparities between nations and the reversal of all northward flows of Southern wealth through unfair trade, debt and investment transactions.

(Obs! Ovan har jag bara tagit med rubrikerna eller första satserna ur förslagslistan i Klimaforum09:s dokumentutkast.)

Varje punkt i detta program tycks mig leda i rätt riktning. Men för att sätta igång med ett globalt systemskifte måste vi också ta itu med det globala systemet som sådant. Går det att finna någon svag punkt, en trådända att gripa tag i för att börja nysta upp systemets sammanhållande krafter? Ja, en sådan global ledtråd ligger faktiskt rätt ramför våra ögon. Massförintelsevapnen måste avskaffas.

Detta bör vara krav nummer ett på det globala planet. Men det gäller som känt att tänka globalt och att handla lokalt. Låt oss alltså börja med våra egna, europeiska massförintelsevapen. Frankrike beräknas ha 300-348 strategiska, ubåtsbaserade kärnstridsspetsar. (Se fotnot 1.) Var och en av dessa "oceaniska" vätebomber har en sprängkraft motsvarande 10 Hiroshimabomber. Bakom Frankrikes och Storbritanniens infernaliska vapensystem finner vi ett europeiskt-atlantiskt militär-industriellt komplex, som leds av storbolag typ EADS, Dassault och BAE. Dessa och liknande europeiska företag inom flyg-, rymd- och krigsindustrin är djupt integrerade med sina amerikanska motsvarigheter och sträcker ut sina tentakler till alla vrår i våra stater och samhällen. Vi lever kort sagt i en krigsekonomi, vars översta skikt består av just dessa högteknologifirmor, som ständigt utvecklar nya generationer av massförintelsevapen. Robotvapen, genteknologiska vapen, nanoteknologiska vapen och ... ja, dessvärre, klimatvapen (som bygger på geoengineering) är på kommande eller har redan framställts.

Men så har det faktiskt varit ända sedan krigsslutet 1945. Världskriget slutade egentigen aldrig, utan det övergick omedelbart i nya krigsförberedelser och lokala krig. De kalla kriget mellan USA och Sovjet gav upphov till militär-industriella djupstrukturer som fortlever också efter Berlinmurens fall. Kärnvapenhotet -- som faktiskt är mycket mer konkret och overdersägligt än klimathotet -- har ingalunda försvunnit och försvinner inte heller innan massförintelsevapnen avskaffas. Tvärtom håller krigskapitalisterna i sin profitjakt på att utveckla allt farligare vapensystem och tillgriper allt värre metoder för att sätta igång nya krig och förtrycka folken. USA ensamt upprätthåller circa 1000 (ett tusen) militärbaser utanför det egna landets gränser. (Se fotnot 2) Går det faktiskt att ingripa mot klimatförändringen och att stoppa dess skadliga konsekvenser utan att detta USA-dominerade imperialistiska system avvecklas? Svaret är naturligtvis nej. Men det leder tillbaka till frågan om var vi ska ta tag, för att börja avveckla systemet.

Vi måste fortsätta där 1980-talets European Nuclear Disarmament-rörelse (END) slutade, dvs där den borde ha fortsatt. (Se fotnot 3.) Börja med att snarast avskaffa alla massförintelsevapen och beslut att successivt avveckla alla kärnkraftverk i Europa från Atlanten till Ural!

Fotnoter:

1. För några rader på finska om kärnvapenarsenalerna, inklusive Frankrikes samt referenser till Norris & Kristensens studier av antalen kärnstridsspetsar, jfr mitt blogginlägg Itsenäisyyspäiväterveiset toimittaja Puginille.

2. En översikt av problematiken med det amerikanska imperiets militärbaser ges i "Outposts of Empire. The case against foreign military bases", en broschyr utgiven av Transnational Institute och Veterans For Peace. Amsterdam 2007. Beställs via http://www.tni.org/ .

3. För några dagar sedan anklagade den reaktionära brittiska nationalisten Nigel Farage EU:s nyutnämnda utrikesminister Catherine Ashton för att hon under 1980-talets första år fungerade som kassör för Campaign for Nuclear Disarmament (CND). Han påstod också, utan att framföra några som helst bevis, att CND tog emot pengar från Sovjetunionen. Det vi borde fråga Catherine Ashton är i stället var hon står idag. Att kräva nukleär nedrustning är nämligen inte bara någonting "som den demokratiska rörelsen marscherade för för att den trodde på det" ("CND was an organisation that democratically marched for what it believed in"), som Ashton försvarade sig. Dessa människor, som pratar om att stoppa klimatförändring samtidigt som de säger ja till modernisering av sina länders massförintelsevapen sviker inte bara sina mer eller mindre flyktiga ungdomsideal. De sviker både sig själva och alla sina medmänniskor.