Mikas blogg

27 January
2010

Om socialdemokraterna i Sverige och EU

Hej U.

"Folkhemmet är helt enkelt vår svenska variant av Mussolinis fascistiska utopi", skriver Bard & Söderqvist på webbsajten NewsMill. Formuleringen tyder på att skribenterna är besatta av ett sjukligt hat mot den svenska socialdemokratin, vilket de inte är ensamma om. För övrigt är ryktet om ideologiernas död betydligt överdrivet. 

Folkhemstanken gick ut på att alla medborgare i Svea rike borde åtnjuta en viss grundtrygghet. Därmed sammanhängde de socialdemokratiska regeringarnas satsningar på enhetsskola, allmänna bibliotek, kommunal hälsovård m fl offentliga tjänster - och att göra dessa tjänster tillgängliga för alla oberoende av boplats och samhällsklass. Denna sociala universalism, som kom att underbyggas med keynesiansk ekonomisk politik, stödde en demokratiutveckling, för vilken fascismen naturligtvis endast hyste förakt.

Man måste inte ha någon särskild insikt för att hysa åsikt och rösta i val. Men det stämmer också att medborgarnas socioekonomiska grundtrygghet är en av demokratins nödvändiga förutsättningar. Dessutom förutsätter demokratin folkbildningen, uppfattad såsom "en de mångas egen aktivitet, genom vilket de själva tar form" (enl Bengt Nermans formulering i Den Offentliga lögnen 1997, s 65).

Att socialdemokraterna genom historien har gjort och fortsätter att göra stora misstag varken kan eller bör förnekas. Till de tidigare misstagen hör inte minst tvångssteriliseringarna, som Bard och Söderqvist nämner i sin kria. Själv ser jag socialdemokratin som en rörelse stadd i förfall, vilken genom sina ideologiska och politiska eftergifter till nyliberalismen har bidragit starkt till nedskrotningen av det berömda välfärdssamhälle, som den en gång var med om att bygga upp.

Socialdemokratins nedgång beror också på dess oförmåga att ta upp och föra vidare arvet från de ursprungliga eurofederalisterna Altiero Spinelli och Enesto Rossi, två av de många tänkande mänskor som den ovannämnda italienska diktatorn såg till att sätta i fängelse; år 1941 skrev Spinelli och Rossi tillsammans Ventotenemanifestet "För ett fritt och enat Europa".

Socialdemokraterna lyckades kort sagt aldrig ta steget fullt ut till Europa. Det europeiska folkhemmet återstår att bygga.

§ § §

Bards och Söderqvists extrema påstående om den svenska socialdemokratin som något slags avart av den italienska fascismen fortsätter att oroa mig och fick mig också att leta fram Dilemmas of Social Democracies av Howard Richards och Joanna Swanger (2001; 2003). - Ett citat att fundera vidare över:

"Young Bruno Kreisky, who a quarter century later would be Chancellor Kreisky, spent most of World War II in exile in Stockholm.  The Nazis then governed Austria, and they were utilizing Austria's people and its material resources as military assets of their thousand-year Reich.  The Austrian social democrats living in exile during World War II had a lot to think about, and several controversial issues to debate.  The socialists had held power briefly in Austria when the First Republic emerged in 1918 from the ashes of the defeated Austro-Hungarian Empire.[4]  Social democracy was a contender in Austrian politics and master of the municipal government of "Red Vienna" from 1919 until 1934.[5]  In 1934 democracy was crushed, and with it social democracy, by an Austrian fascist regime supported by Benito Mussolini's fascist Italy.  The anti-socialist majority in interwar Austria had been led by the Christian Social Party (the "blacks") which later became the Fatherland Front of 1934-1938 supporting Austrian fascism, which itself was crushed in 1938 when Hitler annexed Austria to the Reich.  In a plebiscite held in April 1938, 99.7 percent of the Austrian people approved union with Germany and accepted Hitler as their leader (Bukey 2000: 34-38).  It could be argued, and was argued, that the failure of social democracy to mobilize popular discontent for constructive purposes had led in Austria (and in other countries) to the rise of fascism and Nazism, as it could also be argued that earlier, social democracy's failure to mobilize the masses of Russia had led to the October Revolution and the rise of Communism.  The Austrian social democrats in exile debated whether they had been too reformist, or too revolutionary, too wedded to peaceful and democratic means, or not peaceful and democratic enough (Sully 1982: 69-93).  It could also be debated whether social democracy had, or had not, in the few times and spaces that history had so far offered it (such as 1919-1934 in "Red Vienna"), demonstrated a feasible economic alternative, which was neither free market capitalism nor a totalitarian command economy, and which worked." (Ur kapitel 9, som handlar om "Karl Popper's Vienna")

Jag ska som sagt försöka fundera vidare på socialdemokratin... men det här få räcka för denna gång.

Bästa hälsningar, 

- Mikael

PS A propos socialdemokraterna i EU har jag några ytterligare synunkter där: http://european-citizens-network.eu/left/spip.php?article37