A propos litteratur så har jag raderat min Facebook
Efter Seoul International Writer's Festival 10-14 May där Leena Krohn deltog i egenskap av European writer tillsammans med Hallgrimur Helgason, Iwona Chmielewska och Andrew Kurkow, tog vi Finnairs direktflyg tillbaka till vitsippor och skira björkar. Att resa bort denna tid på året är ett brott, som vi alltså nu har begått. Undrar vad författarna Junot Diaz respektive Jin Min Lee tyckte och hur de kände sig när de kom hem till sig i USA. Jag tror att jag ska läsa deras böcker.
Det märktes att dikterna om frukt och vatten av koreanskan Hee-duk Ra tilltalade dikterna om vatten och frukt av fransk-kanadensaren Gilles Cyr. Avståndet från Edwin Thumboos engelska till London var däremot lika långt som till Singapore eller till Tamil Nadu och Vivek Narayanans engelska. Men detta avstånd födde ingen disharmoni. Den sköna tunisiskan Ines Abassi läste upp två dikter på sin mest melodiska arabiska, den första om dofter, den andra om 38:e breddgraden, vars betydelse i Koreas samtidshistoria borde vara välkänd. Men kanske inte speciellt avgörande för Maja Lee Langvads beslut att återvända till Korea från Danmark för att lära sig sina föräldrars språk. "She is Angry", deklamerade hon eftertryckligt och förmodligen med rätta; även Plutarchos rådde ju barnen att ta fasta på innehållet och ge tusan åt frågor om stil. Särskilt borde man fästa sig vid "sådant som kan forma karaktären och leda till förträfflighet" (De audiendis poetis § 10). Någon av författarna påpekade att fostret under sina första två månader i modersskötet lever ett växtliv; vilka slutsatser bör vi härav dra angående fantasi och empati? undrade han. Man frågar sig också vad det kan innebära för adoptivbarn från den globala Södern.
Det finns väl ingenting speciellt att berätta om Korea? Dessutom besökte jag endast Sydkoreas huvudstad Seoul. Ja, en liten avstickare söderut till staden Jeon-Ju gjorde vi faktiskt också för att titta på den koreanska landsbygden. Den visade sig vara lika väl organiserad och kultiverad som staden, dit människorna har flyttat. I Seoul måste man medge att arkitekterna för en gångs skull har fått som de har velat ha det. Fast alla miljoner neuroner och synapser i min hjärna gör uppror mot så många och varierande skyskrapor: runda, triangulära, X- och V-formade, cigarrer, semaforer...
Vad ska man göra i Korea? Man ska äta! Sagt och gjort. Sålunda lärde vi oss laga bibimbap och att inta den med kimchi på koreanskt vis, sittande på golvet som skräddare. För övrigt låter sig en parallell dras från arkitekterna i Seoul till kockarna, fast jag tvivlar på att de har fått sina viljor igenom i lika hög grad. Hur som helst och för att nu säga ytterligare någonting om Korea: restaurangerna är ännu fler än skyskraporna. Nordkorea har jag som sagt inte besökt. Om koreanerna själva finns idel gott att tillägga. De är flitiga, civiliserade, vänliga, uppriktiga osv. Fast några yngre koreaner påpekade att vi ser trötta ut, vilket vi kanske inte skulle ha sagt åt dem (ifall de hade gjort det) , men där är det tydligen comme il faut. Vår ålder kan också ha haft sitt finger med i spelet.
A propos litteratur så har jag raderat min Facebook. Det var en av de första saker jag gjorde efter hemkomsten och uppackningen av bagaget med alla inköp och presenter från Korea. Leena (hennes bloggar finns här) säger sig sedan länge bidra till denna massexodus (som lär kulminera 30 maj) genom att aldrig ha tagit sin Facebook i bruk. Som jag tidigare har påpekat vill jag inte att internet ska monetiseras utan snarare tvärtom, att pengarna ska bli nätverk. Hmm, funderar på att gå med i Diaspora.
Bilden ovan visar en sida ur
Jikji, en bok i två volymer innehållande Buddhas och betydande buddhistiska munkars lära. Boken trycktes med lösa typer och utgavs i juli år 1377 enligt vår tideräkning. På Seouls internationella bokmässa fick besökarna trycka åt sig blad ur boken på en liten tryckpress som kopierade originalet.
