Mikas blogg

A propos litteratur så har jag raderat min Facebook (forts.)

Man behöver inte använda Facebook för att vara social på internet eftersom webben redan som sådan är ett socialt medium.

Ett av problemen med Facebook är att det är ett affärsföretag, Facebook Inc., som ägs av bankirer och affärskorporationer (bl a Microsoft). Storleken på Facebookgrundarens och -direktörens Mark Zuckerbergs, förmögenhet uppskattas av tidningen Forbes till 4 miljarder dollar (dvs i medeltal 4 mrd / 500 milj = 8 dollar per Facebookanvändare). Att Facebook är ett privatföretag med en rik direktör skulle väl inte behöva utgöra något grundläggande problem, men när antalet Facebookanvändare nu närmar sig eller överstiger 500 miljoner så har det blivit det. Företagets möjligheter att bestämma betydelsen av ordet 'social' har vuxit sig alltför stora. Ett enskilt företags makt borde inte överdimensioneras.

I motsats till Facebook är The World Wide Web fortfarande 'a common good', en allmän nyttighet. Webben ägs inte av några investerare eller korporationer och dess direktion kallas för självstyre.

Artikeln publicerades i Hbl 1.6.2010 illustrerad av Wilfred Hildonen

Jag medger att vissa vinstinriktade privatföretag har bidragit starkt till att göra webben till en ovärderlig informations- och kunskapskälla. Google Inc., med sin märkliga ambition "att organisera allt vi vet", är naturligtvis också problematiskt ur konstitutionell synvinkel (även i det fallet har maktkoncentrationen gått för långt), men nog vore det svårt att finna det man söker på webben utan Googles sökmotor. Om Facebook Inc. kan jag inte ge något motsvarande positivt omdöme. Jag kommer i skrivande stund inte på att någonting viktigt skulle ha hänt på Facebook under de år jag har använt tjänsten. Ingenting på Facebook har heller haft någon speciell betydelse för mitt liv.

Det ska ändå inte förnekas att Facebook ibland kan vara nyttigt. Clay Shirky berättar i sin bok "Here Comes Everybody", som handlar om hur webben hjälper människor att organisera sig utan att bilda några organisationer, om Facebook-gruppen "Stop the Great HSBC Graduate Rip-Off!". År 2007 hotade gruppen HSBC med att ordna en gatudemonstration i London om inte bankens ändrade sin policy för studielån. Banken noterade den gryende proteströrelsen och beslöt att inte ta ibruk de nya lånevillkoren.

Men Facebookgrupper är bara ett av otaliga verktyg som står till aktiva konsumenters och medborgares förfogande för att driva sina intressen på webben.

När jag behöver inhämta information eller kunskap går jag ofta in på olika bloggar och wikir men sällan på Facebook (numera utan inloggning).

Fast det är väl inte heller det som är meningen med Facebook. Facebook är ju trots namnet inte någon bok. Facebook saknar den goda bokens egenskaper; den är varken lärorik eller en "stundernas stora fördjupare", för att citera Elmer Diktonius uppfattning om den goda konsten och litteraturen.

Återstår att granska påståendet om att Facebook är en mötesplats, särskilt för gamla vänner och bekanta. På den punkten kan 500 miljoner Facebookanvändare inte ha fel. Men när mänskorna äntligen har vant sig vid att använda (den fortfarande rätt unga) webben och dess olika möjligheter kommer de sannolikt att inse att Facebooken också har många avigsidor, som man kanske bara kan undvika genom att låta bli att delta i Facebook.

För att radera sin Facebook behöver man man bara slå upp sidan

http://www.facebook.com/help/contact.php?show_form=delete_account

och trycka på SUBMIT, varefter Facebook visar följande meddelande:

Nu gäller det att klicka OK och att hålla sig i två veckor utan att logga in till Facebook. Det är lite som att sluta röka.

Men att radera sin Facebook skulle jag under nuvarade omständigheter vilja betrakta som ett bra politiskt beslut medan tobaksrökningen då hellre må kallas vars och ens privata angelägenhet.

Modifierad 1.6.