Mikas blogg

30 May
2010

Icke-spridningsavtalets 8:e konferens

Action des Citoyens pour le dèsarmement nucléaire (ACDN) informerar:

Efter fyra veckor av intensiva förhandlingar vid FN: s högkvarter i New York som pågått sedan 3 maj antog diplomatiska delegationer från 189 medlemsstater i icke-spridningsavtalet (NPT) enhälligt ett 28-sidigt dokument senaste fredag den 28 maj.

De fem kärnvapenstaterna -- Förenta staterna, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Kina -- kom överens om att "påskynda genomförandet av de steg som leder till kärnvapennedrustning", att "minska kärnvapnens roll och betydelse", och att "fortsätta sitt entydiga engagemang för att uppnå ett totalt avskaffande av sina kärnvapenarsenaler".

Dokumentet uppmanar generalsekreterare Kofi Annan och upphovsmännen till 1995 års resolution om Mellanöstern att år 2012 sammankalla en konferens "där alla stater i Mellanöstern kommer att bjudas in för att skapa en zon fri från kärnvapen och alla typer av massförstörelsevapen".

Israel, som är den enda kärnvapenstaten i Mellanöstern (utan att detta officiellt erkänns) och som i likhet med Indien och Pakistan aldrig har undertecknat NPT, uppmanas särskilt att delta i denna kommande konferens samt att ställa alla sina nukleära installationer under det internationella atomenergiorganets (IAEA) kontroll. USA:s delegation accepterade till slut på begäran av arabländerna och de alliansfria staterna att uttryckligen nämna Israel.

Också Nordkorea, som drog sig ur NPT efter att ha förvärvat kärnvapen, väntas återvända till förhandlingsbordet år 2012. Iran, som misstänks för att försöka skaffa kärnvapen, utpekas inte särskilt.

Detta resultat hade inte kunnat uppnås utan ömsesidiga eftergifter. Det skiljer sig från den föregående konferensen om översyn av icke-spridningsfördraget 2005, som avslutades utan att ha kunnat anta en gemensam text.

De icke-statliga organisationer och icke-kärnvapenstater som hoppades att kärnvapenstaterna skulle förbinda sig att delta i en process, som leder till en överenskommelse om att avskaffa kärnvapen och en tidsplan för genomförandet, har visserligen anledning att vara besvikna .

Men enligt konferensens ordförande, Filippinernas ambassadör, är dokumentet "väl avvägt för att återspegla kraven från alla parter" vilket betyder att "de frön av hopp som planterats under konferensen kan komma att bära frukt".

Texten bekräftar rätten för alla stater att få tillgång till kärnenergi för fredliga ändamål. Den uppmuntrar till spridning av kärnteknik och klyvbart material under kontroll av IAEA (men utan skyldighet att skriva under "tilläggsprotokoll"). Under de kommande åren vill man alltså se en minskning av antalet kärnvapen och en ökning av antalet kärnreaktorer.

Detta är en riktigt dålig nyhet för medborgarorganisationer som bekymrar sig för risken att den civila kärnkraften avleds till militära ändamål, eller utsätts för terroristattacker, eller drabbas av en storolycka typ Tjernobyl, och för följderna av radioaktiva avfallsutsläpp på hälsa och miljö nu och i framtiden. Enligt dem borde den "tredje pelaren" i icke-spridningsavtalet (som innebär ett främjande av civil kärnkraft tillsammans med nedrustning och icke-spridning) förstöras för att ge plats åt förnybar energi och en sober energipolitik.

Minns att kärnkraften f n endast täcker 3% av världens energikonsumtion och att uranfyndigheterna beräknas vara uttömda ca år 2050, medan kärnavfall innehållande plutonium-239 fortfarande har kvar hälften av sin radioaktivitet efter 24400 år och uran 238 efter 4,5 miljarder år.

(Översättning MB)

Kommentar: Det enda framsteg som gjordes av Icke-spridningsavtalets 8:e konferens är såvitt jag kan se att Israel förpliktas att delta i följande NPT-konferens år 2012. Detta innebär en liten eftergift från USA:s sida. Huruvida Israel hörsammar de övriga staternas enhälliga kallelse till den kommande konferensen återstår att se.

Generellt sett måste den 8:e NPT-konferensen betecknas som ytterligare ett steg i fel riktning. Regeringsmakterna tillåter den "exterministiska" (E.P.Thompson) tendensen i mänsklighetens historia efter andra världskriget att fortsätta. Stormakternas hyckleri saknar idag, tjugo år efter Sovjetunions fall och det "kalla krigets" slut, motstycke under tidigare historiska perioder. Madame de Pompadours kända yttrande après nous le déluge (efter oss syndafloden) är också deras devis. Men i jämförelse med kärnvapenkriget och den åtföljande nukleära vintern ter sig franska revolutionen och skräckväldet enbart som roliga historiska episoder.

Efter andra världskriget har begreppet stormakt varit identiskt med kärnvapeninnehav. Stormaktsstatusens koppling till de nukleära massförstörelsevapnen fortsätter att förgifta världspolitiken och de internationella ekonomiska relationerna. Nationalstaternas regeringar förmår inte tillsammans upplösa denna knut genom gemensamma förhandlingar. Lösningen heter ensidig nukleär nedrustning; någon av de nuvarande kärnvapenmakterna måste börja och därmed visa vägen. Detta skulle innebära att följa en neutralistisk, alliansfri linje i utrikes- och försvarspolitiken. Inte minst i Europa finns också en sådan tradition att bygga vidare på. Dess rötter går tillbaka till de antifascistiska motståndsrörelsernas federalism och 1980-talets END-rörelse. Denna tradition är inte pacifistisk i största allmänhet utan den är förenlig med ett militärt, territoriellt försvar. Däremot förbjuder den massförstörelsevapen och kräver också -- särskilt efter olyckan i Tjernobyl -- att kärnkraften ska avvecklas och sålunda också att icke-spridningsavtalets "tredje pelare" ska raseras.* Det går lika litet att skilja den civila från den militära användningen av kärnkraft som det går att skilja ekonomin från politiken. Detta kan man konkret och empiriskt observera t ex i fallen Israel, Indien, Pakistan, Nordkorea och Iran. Detta är inte heller enbart en fråga om miljö- och hälsorisker utan också om demokrati, samhällsmodell och livsstil.

NPT-konferensen fokuserade s g s uteslutande på Mellanöstern. Ingen regering, allra minst Frankrikes och Englands, och få kommentatorer har under denna konferens fäst uppmärksamhet vid Europas möjigheter att ställa sig i spetsen för ett förverkligande av de förpliktelser att rusta ned som NPT-avtalet ålägger kärnvapenmakterna själva. ACDN, vars nyhetsbulletin jag ovan har översatt och citerat, är en av de få medborgarorganisationerna i dagens Europa som försöker hålla kravet om ensidig europeisk denuklearisering levande (utan att för den skull förringa behovet av att upprätta en kärnvapen- och kärnkraftsfri zon också i MÖ).

Fotnot:

* T ex boken Something in the Wind. Politics After Chernobyl, (red. av Mark Thompson och Louis Mackay och utgiven av Pluto Press 1988), med bidrag av bl a Mary Kaldor, Zhores Medvedev och Praful Bidwai, dokumenterar END-rörelsens engagemang inte bara för att göra Europa kärnvapenfritt utan också för avvecklandet av "atomer för fred", dvs de civila kärnkraftsprogrammen.