Mikas blogg

Demonstration mot kriget i Irak, Helsingfors mars 2003
Börja med END!


06 July
2010

I Onkalo (forts.)

[bloggar] 

Och jag som trodde att Östra Nyland ville publicera min Onkalo-dikt i sin kulturavdelning och gärna i halvfet kursivstil! Men (som vanligt - utom att jag vanligen inte brukar var lyrisk) hamnade mitt bidrag också den här gången bland de ofta mycket prosaiska artiklarna i insändarspalten.

Bland andra sociologen Pierre Bourdieu har ju i sitt stora opus La distinction visat hur viktigt det kan vara att bli klassad som kultur eller inte.

Men har denna distinktion fortfarande någon betydelse i Onkalo, och i så fall vilken?

En docent i estetik vid universitet i Helsingfors har i alla fall lyckats få en lång artikel införd på Helsingin Sanomats kultursida (29.6.), som handlar om toppfilosofernas möte i Berlin före midsommar, i vilket han själv hade äran att delta. Av artikeln framgick emellertid inte huruvida toppfilosoferna hade tänkt några tankar, och i så fall vilka. Däremot fick vi veta att de hade tagit livet av en höna på sin scen. Fast egentligen var det ju varken Slavoj Zizek, Antonio Negri eller den tredje toppfilosofen (vars namn jag redan har glömt) som gjorde det, utan en man direkt ifrån publiken, vilket docenten i estetik framhåller såsom ett utmärkt exempel på demokrati.

Om ni vill veta min åsikt så tycker jag för min del inte att nackandet av hönan var någon speciellt viktig händelse på det förenade Tysklands och Europas nutidsfilosofiska arena utan helt enkelt ett tecken på vissa akademikers outsägliga enfald, vilket också upprörde mitt sinne. Några sidor ur Le bergsonisme. La fin d'une parade philosophique, en stridsskrift, som Georges Politzer gav ut år 1929 under pseudonymen Francois Arouet, hjäpte mig dock snart att återvinna den själsliga balansen. (Frid över den tänkares minne, som gav mig åter friden i mitt sinne.)

Är skrivandet någonting mer än ett sätt att visa upp sig? Ja, förutsatt att man också tänker medan, och kanske redan innan, eller åtminstone efter det att man har skrivit. Och här måste jag medge, att jag inte ännu har sagt just någonting om Onkalo, ty att säga någonting i skrift, det bör som sagt vara att uttrycka sin tanke.

Nåväl, skulle det vara en bra id´e att jämföra Onkalo med Platons grotta, den där vi okunniga människor befinner oss medan andra (vilka är de, förresten?) tågar förbi, vilket vi varseblir genom skuggbilder som deras siluetter kastar på grottans vägg? Ja, även så kan det hela fås att hänga ihop. Men Platon tänkte sig uppenbarligen vissa i och för sig utopiska utvägar under en överskådlig framtid (dåtid), t ex en stat som regerades av filosofer. Vi, däremot, måste tydligen vänta i hundratusen år innan vi får komma ut ur vår grotta. Och det är väl inte precis någon utopi att inspireras av även om den vore utopistisk?

Vissa kärnbränslegömmare, bl a Runar Blomqvist som är kärnavfallsexpert på Geologiska forskningscentralen, hoppas och tror att det använda kärnbränslet ska visa sig vara av stort värde redan efter några decennier.

Har vi egentligen någon annan möjlighet än att hoppas och tro med dem?

Huruvida ovanstående förtjänar att kallas tankar eller bara är matta reflexioner under en het sommardag må förbli en öppen fråga.


I Onkalo| Paradsidan | Medan EU fortsätter att SWIFTa på svansen avslöjar USA terrorister i Norge
Kommentarer
(Kommentarer saknas.)

Posta en kommentar















Skriv ordet du ser på bilden i textfältet: refresh


>> Mikas hemsida

Powered by COREBlog



laskuri alkaen-påbörjad-started 2014-01-23