Mikas blogg

13 July
2010

Medan EU fortsätter att SWIFTa på svansen avslöjar USA terrorister i Norge

(Nedanstående var ursprungligen avsett för redaktör Mikael Kosk, som skrev om SWIFT-avtalet i Hbl 11.7.2010. Men eftersom brevet inte är av någon speciellt privat natur beslöt jag, när jag hade skrivit färdigt, att låta även dig, kära läsare i bloggosfären, ta del av brevets innehåll. )

Hej,

angående din ledande artikel häromdagen om Swift-avtalet och dess godkännande i Europaparlamentet: har du kommit att tänka på möjligheten, att terroristerna i Norge kanske avslöjades primärt i syfte att legitimera avtalet?

Tanken slår mig medan jag läser följande:

"I can tell you the 'Terrorism Finance Tracking Program' (TFTP) provided support to the Norwegian investigation of that al Qaeda threat," under-secretary for terrorism and financial intelligence Stuart Levey told Brussels journalists in a conference call on Thursday (8 July)." (http://euobserver.com/9/30452).

Problemet med min (miss)tanke är, det erkänner jag villigt, att den är lika svår att bevisa som att förkasta. Men detsamma gäller också Stuart Levey's påstående. Hur vet vi att han talar sanning? För att avgöra saken borde också vi -- och inte bara USAs myndigheter -- ha tillgång till SWIFTs data. Har vi det?

Det förtjänar vidare påpekas (eftersom det åtminstone principiellt är av intresse), att också ifall vi faktiskt hade tillgång till SWIFTs databaser, så att vi själva fick se och uttolka spåren av de norska misstänkta terroristernas banktransaktioner och bedöma vilka slutsatser som kan dras på basen av ifrågavarande data, så borde vi ha viss möjlighet att fastställa uppgifternas autenticitet då ju data i elektroniska databaser kan manipuleras (jfr t ex Clearstream-ingenjören Régis Hempels bekännelser.) Hur lätt eller svårt det är att i olika konkreta fall manipulera digitala data beror: a) på hur det tekniska systemet, dvs datorerna och programmen som körs på dem, är utformat; och b) på vad vi egentligen vet om systemet och på våra möjligheter till insyn i och kontroll av dess användning. I princip borde bankernas system vara underställda demokratisk kontroll. I vilken mån är de det?

Resonemanget ovan leder bland annat till den etisk-politiska frågeställningen om förtroende för överheten, och huruvida vi bör hysa förtroende för i synnerhet USA:s regering. Enligt min mening bör vi inte utgå ifrån att USA:s regering ljuger. Men erfarenheten lär oss också att förtroendet inte bör vara axiomatiskt eller blint särskilt vad beträffar USAs globala "krig mot terrorismen". Det gäller alltså att försöka pröva sanningshalten i varje påstående som någon av dess representanter lägger fram på internationella presskonferenser.

EU-parlamentets godkännande av SWIFT-avtalet är, helt oberoende av hur det förhåller sig i det enskilda fallet med avslöjandet av terroristerna i Norge, också av stor allmän och principiell betydelse. Därför tycker jag att det är bra att du har uppmärksammat saken. Det är mycket obehagligt om -- egentligen att -- vi vänjer oss att ge USAs regering exklusiv tillgång till SWIFT-systemets databaser.

För övrigt är det illa nog om (att) USAs regering spionerar på oss utan vårt tillstånd men det är betydligt värre om (att) vi uttryckligen och genom speciallagstiftning ger USAs regering tillstånd att hädanefter spionera på oss.

Notera att det inte var européerna som avslöjade att USAs regering har tillgång till och använder sig av SWIFTs databaser. Det var i stället, fräckt nog, president Bush's regering själv som lät denna systematiska kränkning av bl.a. européernas integritet bli känd år 2006. En sådan indiskretion är också ägnad att väcka misstankar.

Med vänlig sommarhälsning,

- Mikael