Mikas blogg

11 August
2010

Vår inspelade framtid

Introduktion

Sista meningen i det ovannämnda numret av American Behavioral Scientist, skriven av Matthew T. Witt, lyder som följer:

"We may never know who or what, really, was responsible for 9/11, the Reichstag Fire and like littered legacy of deception. But we will surely know who is responsible for not even trying to find out, for not safeguarding the secret doctrine that 2+2=4."

Jag kopierar citatet till Google Translate, som ger mig följande automatiska översättning till svenska:

"Vi kan aldrig veta vem eller vad, egentligen, var ansvarig för 9 / 11, Reichstag Fire och gillar ungar arv av bedrägeri. Men vi kommer säkert veta vem som ansvarar för att de inte ens försöker ta reda på, för att inte skydda den hemliga läran att 2 +2 = 4."

Nåväl, "Reichstag Fire" är ju Riksdagshusbranden, eldsvådan som härjade Berlins riksdagshus den 27 februari 1933 (Wikipedia). Men vad ska "gillar ungar arv av bedrägeri" betyda?

Här är mitt försök till en bättre översättning, som jag också föreslog Google Translate:

Vi kanske aldrig får veta vem eller vad som egentligen var ansvarig för 9/11, Riksdagshusbranden och andra liknande bedrägerier som historien lämnat efter sig. Men vi kommer säkert att få veta vem som ansvarar för att dessa bedrägerier inte ens blev undersökta och för att man inte slog vakt om den hemliga läran att 2 +2 = 4.

Google Translate svarade artigt med sin standardfras:

"Thank you for contributing your translation suggestion to Google Translate."

 

_ _ _

 

(Nedan följer min översättning av radioprogrammet Google Teams Up with CIA to Fund "Recorded Future" Startup Monitoring Websites, Blogs & Twitter Accounts, som Democracy Now sände 30 juli 2010. Tack Democracy Now för programmet och utskriften. Tack Google för den preliminära översättningen!)

Google slår ihop sig med CIA i avsikt att finansiera den nygrundade firman "Recorded Future" [Inspelad Framtid] som övervakar webbplatser, bloggar och Twitter-konton.

"INGRESS: Investerare på CIA och Google backar ett företag som heter "Recorded Future" [Inspelad framtid] som övervakar tiotusentals webbplatser, bloggar och Twitter-konton i realtid för att hitta mönster, händelser och relationer som kan förutse framtiden. Nyheterna kommer mitt Googles så kallade "Wi-Spy" skandal, som refererar till avslöjanden om att Googles Street View- bilar som är verksamma i ett trettiotal länder smygtittade på privata Wi-Fi-nätverk under de senaste tre åren.

JUAN GONZALEZ: Investerare på CIA och Google står båda bakom ett företag som säger sig företräda nästa fas för insamling av underrättelser, enligt en rapport från Wired. Företaget kallas Recorded Future (Inspelad Framtid), och det övervakar tiotusentals webbplatser, bloggar och Twitter-konton i realtid för att hitta mönster, händelser och relationer som kanske kan förutse framtiden. Google har gjort affärer med USA:s spiontjänster redan innan, men detta verkar vara första gången CIA och Google har finansierat samma startup-företag.
Rapporten kommer i hälarna på en ny opinionsundersökning, beställd av den obundna gruppen Consumer Watchdog, som har påvisat att nästan två tredjedelar av amerikanerna har drabbats av vad som kallas Googles "Wi-Spy" skandal. Wi-Spy syftar på avslöjanden om att Googles Street View-bilar, som är verksamma i ett trettiotal länder, har spionerat på privata Wi-Fi-nätverk under de senaste tre åren. Google har medgett att dess bilar registrerar meddelanden från okrypterade Wi-Fi-nätverk medan de fotograferade människors hem för Googles Street View.
AMY GOODMAN: Ja, för mer om det här har vi nu fått med två gäster [i programmet]. Här i New York är Noah Shachtman med oss. Han är redaktör på tidskriften Wired och redaktör för "Danger Room", tidskriftens blogg om nationell säkerhet, "http://www.wired.com/dangerroom", där han publicerade historien om att Google och CIA bägge två investerar i Recorded Future. Och från Los Angeles medverkar John Simpson, chef för Consumer Watchdogs projekt "Inuti Google". Han kräver att kongressen ordnar hearings, utfrågningar, om Googles Wi-Spy skandal.
Vi välkomnar er båda till Democracy Now! Noah, låt oss börja med dig. Bara lägg ut vad detta förhållande är. Det kan finnas människor som inte ens vet om Googles Street View, att man kan gå längs gatorna i New York, San Francisco, Los Angeles, och se människors hus. Vad annat ville de spela in?
NOAH SCHACHTMAN: Alldeles riktigt, du vet, Google - vi har liksom slutit ett undersförstått avtal med Google, eller hur? Google läser vår e-post för att leverera annonser. De ser hur vi tänker resa från punkt A till punkt B när vi använder Google Maps. De ser på våra sökningar när vi söker information med Google. Så vi har - alltså de läser all denna information - vi har förhandlat med dem om att de inte tänker göra något illa med det, att de tänker respektera deras mantra om att Inte göra illa [Don't be evil]. Och det är därför denna senaste affärsöverenskommelse är ganska oroande.
AMY GOODMAN: John Simpson, kan du berätta mer om Street View och vad du hittade angående Wi-Spy.
JOHN SIMPSON: Visst. Jag tror att de flesta insåg att Googles lastbilar och skåpbilar tog fotografier, men sedan kom det fram att de också spelade in data från öppna Wi-Fi-nätverk och samlade in annan information om Wi-Fi-nätverk. Inledningsvis sa Google att de bara ville lokalisera näten. Och så sa de: "Jösses! Vi gjorde ett misstag. Vi samlade faktiskt in data", vilket verkar väldigt oärligt när du-
AMY GOODMAN: Förklara exakt vad du menar när du säger att de-
JOHN SIMPSON: - förstår att de i själva verket patenterade-
AMY GOODMAN: John, förklara exakt vad du menar när du säger att de inte bara tog bilder, men också samlade in data från Wi-Fi-nätverk när de passerade ditt hus.
JOHN SIMPSON: Ja, visst, om du - om du har ett trådlöst nätverk (Wi-Fi-nätverk) därhemma och du skickar e-postmeddelanden över det går lösenord igenom det när du loggar in på webbplatser, och all sådan kommunikation skulle kunna sugas upp under deras Wi-Spy-smygtittande. Och inte bara sugas upp, utan också registreras på deras servrar. Med andra ord finns delar av människors personliga meddelanden nu bevarade i deras servernät. Och vad de gör med denna information är en del av problemet. Ingen från Google har sagt varför de samlade in den, vad de skulle göra med den, och vad de har gjort med den. De har egentligen bara sagt, "Lita på oss. Vi är företaget som tror på att "inte vara onda".
JUAN GONZALEZ: Och när du säger de förvarar det i deras servrar, så är en av de saker som förbluffat mig när jag har lärt mig mer om Google, att de så gott som har byggt upp dessa enorma tankfarmar runt om i USA där de tänker lagra all denna data, och att de i stort sett är i färd med att samla in mer information om det amerikanska folket och om - i världen - än nästan något annat företag just nu.
Noah Shachtman, jag är särskilt intresserad av frågan om det här nya bolaget, Recorded Future (Inspelad framtid). Exakt hur kommer de att -- hur funkar det? Vad gör de med den information som man samlar nu för både CIA, med CIA-finansiering, och med Google-finanisering?
NOAH SCHACHTMAN: Alltså, Recorded Future är ett företag som snappar upp uppgifter från webbsidor, uppgifter av typen vem, vad, när, var, varför -- sånt som gäller vem som deltar, du vet, vart de tänker fara, vilken typ av evenamang de tänker delta i. Och tanken är att hitta dolda länkar mellan olika aktörer som kanske inte nödvändigtvis har synliga kopplingar till varandra. Till exempel, om jag ska till Aruba och det råkar vara, jag vet intevad, men du vet, en terrorismkonferens i Aruba, så kanske jag är på väg till den där terrorismkonferensen. Någonting i den stilen.
AMY GOODMAN: Och hur samarbetar CIA och Google med varandra?
NOAH SCHACHTMAN: Ja, människor inser inte att underrättelsetjänsterna har en investeringsavdelning. Den kallas In-Q-Tel och den investerar pengar i lovande företag, både för att tjäna pengar och för att skaffa lovande teknik till underrättelsetjänsten. I början av detta årtionde investerade till exempel In-Q-Tel i ett företag som heter Keyhole (nyckelhålet). År 2004 köpte Google Keyhole, vilket blev grunden till Google Earth, som nu gör att vi kan titta på alla dessa satellit-kameror och som småningom lade grunden för Street View- projektet, eller hur? Och Street View, det är ju en del av Google Maps. Det är ett sätt att, istället för att titta på hur du tar dig från punkt A till punkt B, faktiskt se gatorna som du navigerar längs. Och så, när Google tog bilder för att utveckla tredimensionella gatubilder, blev de tagna på sängen med att samla Wi-Fi-information. Såhär hänger allt det här så att säga ihop.
AMY GOODMAN: Och naturligtvis finns det en högre nivå, en mycket större hemlig underrättelsetjänst, och det är National Security Agency.
NOAH SCHACHTMAN: Just det. Fast det är oklart vad Google har för slags relation till NSA oklar. Vi vet att de har gjort affärer ihop tidigare. Vi vet att Google sålde dem vissa produkter innan, vissa servrar. Och vi vet också, ursäkta mig, eller vi tror vi vet, att när Google drabbades ett ganska elakartat hackarangrepp tidigare i år så vände man sig till NSA. Man vända sig till NSAs specialister på informationssäkerhet för att få hjälp och försöka lista ut vad som hände. Nu blir det lite komplicerat, eftersom den sidan av NSA inte är riktigt så lömsk som den sida som spionerar på oss. Det finns faktiskt två slags avdelningar inom NSA, varav det ena slaget är relativt godartat och det andra jämförelsevis mindre godartat. Men det är fortfarande - det är ännu ett exempel på hur Google och landets underrättelsetjänster börjar komma närmare och närmare varandra.
JUAN GONZALEZ: Har det förekommit försök i andra länder att börja sätta gränser för en del av detta samarbete mellan Google och - eller att kunna använda vad de gör här i USA, har det spridit sig till andra länder?
NOAH SCHACHTMAN: Svaret är ja, som du vet, det är jag säker på, men jag har inga detaljer, tyvärr.
AMY GOODMAN: Jaha, John Simpson, vad vill du uppmana kongressen att göra?
JOHN SIMPSON: Tja, vi vill veta exakt vad Google försökte göra när de sög upp all denna personliga kommunikation under sitt Wi-spioneri. Och vi är också mycket bekymrade över precis vad som ligger i detta ökande samarbete mellan våra underrättelsetjänster och Google. Och vi anser att båda dessa saker behöver ett föremål för en kongressutfrågning. Precis som Tony Hayward kom in och var tvungen att förklara oljeutsläpp i mexikanska golfen, anser vi att styrelseordförande Eric Schmidt nu måste kallas inför ett lämpligt utskott för att förklara vad jag tror är det största informationsutsläppet, om man vill kalla det så, i historien. Det är så gott som avlyssning, vad de gjorde med Wi-Fi-nätverken. Och de måste tvingas stiga fram för att ställas till svars för detta och varför de gjorde det. Tillsvidare har vi inte fått någon tillfredsställande förklaring till vad de försökte göra.
AMY GOODMAN: Vem tog upp kampen för detta i kongressen?
JOHN SIMPSON: Ännu mer oroande -
AMY GOODMAN: John, vem har tagit upp saken i kongressen? Och vad har Google svarat, för att inte tala om underrättelsetjänstens svar, till ditt Inside Google-projekt på Consumer Watchdog?
JOHN SIMPSON: Nåja, Google har väl inte varit bästis med oss. Faktum är att i ett tidigare skede, när vi lade ut ett pressmeddelande som de inte tyckte om, så försökte de faktiskt att få vårt välgörenhetsunderstöd indraget. De kontaktade Rose Foundation och föreslog att vi inte bör finansieras, vilket inte var bra gjort av dem. I kongressen har vi hittills inte fått något svar på uppropet. Vi anser att det behöriga kongressutskottet skulle vara utskottet för handel och energi, eller kanske juridiska utskottet, eftersom lagstiftning beträffande avlyssning hör till dess område. Så att vi är fortfarande optimistiska, i synnerhet eftersom vår enkät bland väljarna visade att vi har deras överväldigande stöd för någon form av kongressutfrågning. Vi antar nämligen att kongressmedlemmarna faktiskt kommer att få höra om sina väljares farhågor. Så vi är optimistiska om att det kommer att bli en hearing.
AMY GOODMAN: John Simpson, chef för Inside Google projektet i Consumer Watchdog, tack för att du deltog i vårt program. Tack också till Noah Shachtman, redaktör på Wired Magazine.
Vita Husets besökarloggbok visar att Alan Davidson, Googles chef för politik [public policy] och regeringsärenden, har hållit minst tre möten med tjänstemän från Nationella säkerhetsrådet sedan början av förra året. Och John Simpson har också skrivit att med utgångspunkt Washington Posts artiklar ser det ut som att Google har gjort upp sekretessbelagda kontrakt med den amerikanska regeringen om att förse regeringen med sökinformation och geospatiala uppgifter. De gjorde artikelserien förra veckan. "