Mikas blogg

25 September
2010

Google och biblioteken

Diskussionsinlägg i BIBLIST , en epostlista för svenska yrkesbibliotekarier, 24.9.2010. Diskussionen inleddes av följande meddelande från Christer Karlsson vid Umeå universitetsbibiotek:

Umeå universitetsbibliotek lanserar i dag en unik tjänst Bibliotekets samlingar har nu öppnats för onlinebeställningar. Tjänsten innebär att böcker digitaliseras och levereras elektroniskt till användaren. Det blir med andra ord beställaren som bestämmer vad som ska digitaliseras.Tjänsten omfattar i dagsläget alla icke upphovsrättsskyddade böcker (i huvudsak böcker tryckta före år 1900) och beställning görs direkt i bibliotekets katalog Album. Förutom en grundavgift betalar beställaren en avgift för varje sida som skall digitaliseras. Boken levereras inom två veckor som pdf-fil till beställaren. För mer information se: http://www.umu.se/om-universitetet/aktuellt/nyheter/nyhetsvisning/umea-universitetsbibliotek-lanserar-unik-tjanst-for-e-bocker.cid139680

De föregående inläggen belyser några viktiga frågor kring bibliotekens
uppgifter i digitaliseringen av tryckta böcker. Ytterligare en aspekt gäller
bibliotekariernas möjligheter att påverka skeendet genom att aktivt
organisera sig själva och den läsande publiken, lokalt, nationellt,
regionalt och internationellt. Jag ska bifoga några anteckningar  om Google
och biblioteken, i hopp om att förklara vad jag menar med detta.

Googles tämligen stora inflytande idag beror på företagets kunniga personal,
lyckade affärstrategi och  massiva kapitalinvesteringar, som inte minst
använts för att bygga upp en överlägsen maskinell kapacitet med
"serverfarmer" runt om i många olika länder (inklusive mitt hemland
Finland). Men världens bibliotekarier och bibliotek bildar också ett väldigt
nätverk, som utan tvivel skulle kunna ta upp kampen med den privata
korporationen Google. Notera, att jag skriver "med"; jag menar inte att
Google bör uppfattas som bibliotekets fiende. Däremot finns det all
anledning att betrakta Google som en allvarlig konkurrent till biblioteket.
Att Google verkligen strävar efter att skapa, och själv bli,  ett stort, låt
vara i grunden kommersiellt, bibliotek framgår t ex av Sergey Brins inlägg i
New York Times för ett år sedan (A Library To Last Forever. NYT 8.10.2009 
<http://www.nytimes.com/2009/10/09/opinion/09brin.html?_r=2> .

Biblioteken kunde göra mycket mer än hittills för att konkurrera med Google
på Googles eget område dvs i internet. T ex gå med direkt i projekt av den
typ som Lars Aronsson nämner, dvs Projekt Runeberg och Wikipedia. 

Bibliotekarierna, om några,  borde använda fri och öppen software och
engegera sig för att software för läsning och skrivande bör vara fri och
öppen i hela världen. Men idag förefaller snarare Google gå i spetsen för
denna nödvändiga utveckling geom att bygga det linuxbaserade
operativsystemet Android för mobiltelefoner och läsplattor.

Världens sociala forum är ett annat område där bibliotekarier borde delta,
vilket också IFLAs ordförande Kay Raseroka efterlyste på WSF i Mumbai 2004.
Kunde inte biblioteket, som så gärna kallar sig "en mötesplats",  också
utnämna sig till Världens sociala forum?
 
Jämfört med världens bibliotek har Google onekligen vissa fördelar, starka
sidor, men Google har också sina svaga punkter. En styrka hos Google är
naturligtvis att företaget har en samlad ledning, som förmår agera och
operera snabbt, effektivt och självständigt i hela världen för att expandera
företaget och öka dess vinster. Men just Googles karaktär av profitinriktat
multinationellt bolag är å andra sidan en svaghet jämfört med bibliotekets
karaktär av allmännyttig, icke-kommersiell tjänst. 

Paradoxalt nog tycks biblioteken (åtminstone ytligt sett) vara mera
regeringstrogna (bundna vid sina respektiva nationalstater) än Google. Här
har biblioteken allt att vinna; om bara viljan fanns, kunde
bibliotekssamfundet i långt större utsträckning än hittills organisera sig
internationellt, dra upp och verkställa riktlinjer för digitaliseringen av
böckerna, för "internet governance" och för informationssamhället. Detta är
en fråga om bibliotekens politiska självförståelse, självmedvetande och
vilja till självständighet.

För några år sedan, närmare bestämt kring år 2002-2003 då USA och
Storbritannien planerade sitt angreppskrig mot Irak, talades det under en
kort period om om "The Second Superpower", dvs den världsopinion  mot den
rådande marknadsfundamentalismen och militarismen, som organiserat sig med
hjälp av internet.(Jfr http://en.wikipedia.org/wiki/Second_Superpower ). Vad
jag vill säga är att biblioteket kan och bör bli stommen i denna nya
transnationella nätverksmakt, "The Second Superpower",  precis som det
hittills har utgjort den egentliga ryggraden i varje demokratisk nations
offentlighet. Ty vad vore den demokratiska offentligheten utan den
vetenskapliga offentligheten, som i sin tur är otänkbar utan
universitetsbiblioteken (vad vore universiteten utan sina bibliotek?) De
allmänna bibliotekens, folkbibliotekens, roll är naturligtvis av lika
grundläggande betydelse; det moderna samhällets "informationsförmedling" och
"medielandskap" 
förutsätter kort och gott ett solitt biblioteksväsen.

---

Nyligen gick Google ihop med USAs underrättelsetjänst CIA för att gemensamt
investera i upstart-företaget Recorded Future (Inspelad Framtid), som
utvecklar ny teknik för att övervaka internetanvändarna. (Om detta, se mitt
inlägg "Vår inspelade framtid", http://blogi.kaapeli.fi/book/343).  Det här
exemplet tyder på att Google är bundet till den amerikanska statsmakten med
starka band, och att man inte precis är i färd med lösgöra sig, utan snarare
tvärtom. Hur det än förhåller sig med Googles och andra privata firmors
förhållande till statsmakten, så menar jag att biblioteket också på denna
punkt kan och bör dra nytta av sina grundlagsenliga (konstitutionella) fri-
och rättigheter.  Vad bibliotekets innehåll, dvs själva informationen,
beträffar lyder ju biblioteket i princip under samma lagar som pressen och
det fria ordet. Medan Google samarbetar med CIA för att förtjäna mera
pengar, kan och bör biblioteket resolut avvisa allt samarbete med statens
spionorganisationer, deklarera sin självständighet från imperierna,
nationalstaterna och affärskorporationerna och i stället inrikta sig på mål
som gagnar hela mänskligheten. Detta är vid närmare eftertanke lika
självklart som att bibliotekets innehåll, det må sedan vara "analogt" eller
"digitalt", med nödvändighet måste vara kosmopolitiskt.

För några ytterligare funderingar kring Google, kolla ledaren i tidskriften
Information for Social Change nr 30 (http://libr.org/isc/toc.html).

Med vänliga hälsningar,

  - Mikael