Mikas blogg

Demonstration mot kriget i Irak, Helsingfors mars 2003
Börja med END!


04 October
2010

Google och biblioteken (2. forts.)

[grundlagar] 

Fortsättning av ämnet som togs upp i inlägg 351 och inlägg 355. -- Lars Aronsson, känd bl a för sin insats i projekt Runeberg kommenterade igår mina åsikter i en BIBLIST-diskussion om biblioteken och digitaliseringen. Aronssons inlägg i sin helhet finns här. Nedan mina kommentarer.

On Sun, 3 Oct 2010, Lars Aronsson wrote:

> Översättaren har upphovsrätt i hela sin livstid och därefter i 70 år.
> Därför blir den här boken fri vid slutet av år 1968 + 70 = 2038.

Ja, är det inte galet? Men, som sagt, jag föreslår inte att
bibliotekarierna ska bryta mot gällande lag.
 
> På rikssvenska brukar vi översätta "copyright term" med upphovsrättens
> skyddstid. Och den är som sagt livstid + 70 år, även för översättare och
> illustratörer. Exakt vad tycker du att bibliotekarier kan göra åt detta
> faktum?

Bibliotekarien fungerar i sin yrkesutövning i en intellektuell
samhällsroll genom att ordna, presentera, sprida och bevara kunskap och
information. Den enskilda bibliotekarien kan och bör göra precis som du,
Lars, föreslår, dvs uppsöka och samarbeta med översättarens släktingar för
att lösa copyright-problemet. Och inte bara släktingar, utan även
intresserade läsare och intellektuella, som kan bidra till att höja
kvaliteten på bibliotekets samlingar och som kanske också är beredda att
göra praktiska insatser aus Liebe zur Kunst eller mot en rimlig ersättning
i pengar.

I fallet avhandlingar om fred och rätt av Immanuel Kant översatta av Alf
Nyman (AFRIKAN) bör noteras, att (åtminstone)  Alf W Johansson också har
översatt Immanuel Kants klassiska skrift Zum ewigen Frieden (1795) till
svenska. I sitt efterord skriver Alf W Johansson bl a:

"Att översätta Kant är att konfronteras med en överlägsen intelligens. Det
är därför en högst bildande erfarenhet [...] Alf Nyman, senare
filosofiprofessor i Lund, utgav 1915 en översättning av Kants skrift om
den eviga freden. Förordet är utmärkt: en ironisk kommentar till den
krigshysteri som gripit Europa; översättningen är däremot en katastrof"
(jfr Kant, I.: Om den eviga freden. Översättning och förord av Alf W
Johansson. Print-on-demand från P.A. Norstedt & Söner 2005, s 137)

För att göra en längre historia kortare: Bibliotekarien bör se till att
forskaren och hela den läsande publiken har möjligast säker och
fri tillgång till de svenska översättningarna av Immanuel Kants klassiska
skrifter. Den tekniska utvecklingen gör det som vi vet möjligt att
tillhandahålla texterna digitalt som e-böcker och e-artiklar. Att på
konstlad väg (tex med DRM-mjukvara) spärra läsarnas tillgång till
klassikerna är inte förenligt med bibliotekariens yrkesetik.

Det ovan sagda gäller som sagt den enskilda bibliotekarien och det
enskilda biblioteket. Eller som du, Lars, skrev: detta är något som
"bibliotekarier" kan göra. Den nya digitaliseringstjänsten vid Umeås
universitetsbibliotek verkar vara ett steg i rätt riktning. Men som
exemplet AFRIKAN visar tål Umeåbibliotekariernas initiativ att synas
närmare i sömmarna och kanske också att kritiseras på vissa punkter.

Lika viktigt som att bibliotekarierna och biblioteken var för sig skärpte
sig i sin intellektuella yrkesutövning vore att de organiserade en
samfällig, permanent aktion för att radikalt förkorta copyrightens
terminer. För att uppfylla ditt krav på större exakthet föreslår jag att
biblioteksföreningarna samt deras internationella organisationer typ
EBLIDA och IFLA kräver att de nuvarande skyddstiderna halveras.

Apropå Piratpartiet (fint att du också tog upp det!) så tycker jag det är
ganska lätt att förstå dess stora framgång i europavalet och dess klena
understöd bland de svenska riksdagsväljarna. Väljarna är inte dummare än
att de begriper att Piratpartiet står för klokare och mer realistiska
lösningar av copyrightfrågorna än de övriga partierna, plus att de inser
dessa frågors internationella natur. Vad sedan andra viktiga politiska
frågor och inrikespolitiska frågor  beträffar framstår PP som ett osäkert
kort. Var står PP t ex i frågan om Sveriges deltagande i Afghanistankriget
eller i kärnkraftsfrågorna? För att inte tala om olika skatte- och
socialpolitiska frågor.

Piratpartiets uppdykande på den politiska scenen aktualiserar också en
djupare (djupare än dagsfrågorna) problematik, som jag skulle vilja
formulera så här: Det tycks mig, att vi idag lever i en undantagssituation
då vi i vissa avseenden bör handla som pirater. Absolut inte för att
stjäla, röva och mörda, men för att ett etiskt handlande endast förefaller
möjligt utanför staternas och regeringarnas domäner.  

I enlighet med detta kunde bibliotekarierna (som jag skrev i ett tidigare
meddelande)  som yrkesgrupp göra mycket för att hjälpa "Den andra
supermakten" till makten. Vad "den andra supermakten" sedan är eller kan
tänkas bli är naturligtvis en mycket omfattande fråga. Här en första
definition: " "Second Superpower" is a term used to conceptualize a global
civil society as a world force comparable to or counterbalancing the
United States. The term originates from a 2003 New York Times article
which described world public opinion as one of two superpowers"
(Wikipedia).

Med vänlig hälsning från Östra Nyland,

 - Mikael


Google och biblioteken (forts.)| Paradsidan | På besök hos EBLIDA och IFLA i den Haag
Kommentarer
(Kommentarer saknas.)

Posta en kommentar















Skriv ordet du ser på bilden i textfältet: refresh


>> Mikas hemsida

Powered by COREBlog



laskuri alkaen-påbörjad-started 2014-01-23