Mikas blogg

Demonstration mot kriget i Irak, Helsingfors mars 2003
Börja med END!


12 October
2010

Endelig norske e-bøker?

[grundlagar] 

Föreliggande text är också inlämnad som en kommentar till Anders Ericsons artikel i Norsk biblioteksförenings webbforum den 10 oktober 2010.

Tack för artikeln "Endelig norske e-bøker?" Jag läste också notatet,, dvs "Nasjonal e-bokstrategi – et diskusjonsnotat : Forsøk på å skissere framtidsbildet av en bærekraftig felles e-bokløsning for det norske bokfeltet (forfatter, forlag, bokhandel/bokklubb, bibliotek, leser" av författaren Morten Harry Olsen, Gyldendalförlagets informationschef Bjarne Buset och Kjartan Vevle från Biblioteksentralen.

Notatskribenternas strävan att utforma en nationell modell för distribution av e-böcker förtjänar naturligtvis uppskattning och understöd. De nationella kulturerna och språken ska ju fortleva och vidareutvecklas. Fast jag kunde också tänka mig en samnordisk lösning där de olika nordiska ländernas och språkens egenarter skulle beaktas och bevaras.

Den nationella lösning för Norge som notatskribenterna skisserar tror jag emellertid inte på. Jag uppfattar den närmast som ett försök att rädda vad som räddas kan av den traditionella bokmarknaden, inte som ett steg framåt mot ett nytt sätt att uppfatta vår skriftkultur, som bättre motsvarar tidens krav och tekniska förutsättningar.

Notatskribenterna önskar uppenbarligen undvika Digital Rights Management (DRM), dvs att spärrar mot olaglig tillgång till verken ("olaglig läsning"?), eller "piratkopiering" byggs in i själva e-boken eller -artikeln. Och bra så. Ur läsarens synvinkel är DRM någonting förfärligt -- ett stort steg tillbaka från den frihet, som tryckta böcker erbjuder. Var och en som köpt en DRM-spärrad e-bok och därefter förgäves försökt läsa den några månader eller år senare på sin nya dator eller mobiltelefon, vet hur frustrerande det kan vara.

Å andra sidan vill de förlägga "biblioteket til kunden eller låneren" uppe "i skyn", alltså på en central internetserver. "En felles digital distribusjonssentral (DDS)" skulle inrättas för detta ändamål. På denna DDS skulle man sedan försöka inrätta en traditionell marknad för de nya elektroniska böckerna.

Men varför inte placera "selve biblioteket" i... selve biblioteket? I Norges fall skulle det väl ligga närmast till hands att deponera de norska e-böckerna (e-böcker på norska och/eller utgivna i Norge) i Nasjonalbiblioteket?

Att notatskribenterna inte vill föreslå denna lösning beror på vissa spärrar, som är inbyggda i deras - och i större eller mindre utsträckning i våra, i allas - huvuden. Vi kan kalla dem mentala spärrar.

En sådan mental spärr gör att vi accepterar den konstlade distinktionen mellan att kommunicera och att distribuera ett verk. Denna kommer t ex till uttryck i EU:s copyrigthtdirektiv från år 2001 där det heter att spridningssrätten "upphör att gälla i och med en första försäljning eller ett första överlåtande" av verket . Å andra sidan stipulerar direktivet, att

"Medlemsländerna ska tilldela upphovsmännen ensamrätten att tillåta eller förbjuda varje överföring till allmänheten av deras verk." (ibid.).
(Anmärkning: översättaren har valt att skriva 'överföring' fast det i grunden handlar om kommunikation, dvs att meddela, dela med sig, kommunicera. På engelska, franska och tyska lyder det ifrågavarande stället 'any communication to the public of copies;', 'toute communication au public de leurs œuvres' , respektive 'die öffentliche Wiedergabe ihrer Werke'.)

Denna juridiska doktrin om spridningsrätt respektive överföringsrätt, för att inte tala om rätten till mångfaldingande, är ett förslavande diktat från en epok som redan står med ena foten i graven, dvs den till synes hejdlösa varuproduktionens och kapitalackumulationens tidevarv som nu har nått sin fysiska gräns, vilket kommer till uttryck i mänsklighetens ekologiska kris. Samtidigt har den digitala tekniken -- datorerna och internet -- dragit ett likhetstecken mellan kommunikation, överföring, mångfaldigande och distribution, som gör alla försök att upprätta konstlade spärrar lika fruktlösa som perserkungens hopp om att tygla havet genom att låta sina slavar piska vågorna (för att låna den svenska poeten Lars Gustafssons träffande liknelse).

En bestående lösning på detta problem (som vi kan kalla problemet med distribution av e-böcker) måste bygga på insikten om att läsaren egentligen är författarens uppdragsgivare. Vi, dvs den läsande publiken, betalar alltså inte för att få tillgång till en kopia av verket, utan för garantera upphovsmannens existensvillkor och möjligheter och utföra (eller fortsätta utföra) sitt uppdrag. Om biblioteket sedan gör verket tillgängligt för publiken i dess helhet, så bör detta endast glädja oss och upphovsmannen själv. Vi kan (och bör) nämligen ta för givet att upphovsmannen, genom sitt skrivande, sitt musicerande, sitt skådespelande, sitt filmande, osv., verkligen har haft och har för avsikt att kommunicera med oss, dvs med publiken.

Den lösningsmodell vi sålunda kommer fram till bygger på social beställning (subskription) i stället för på betalning per exemplar (kopia). Den utgår ifrån, att publiken är villig och kapabel att fungera som författarens, konstnärens, musikerns, journalistens, osv uppdragsgivare. Detta kanske låter radikalt och omstörtande, men i själva verket tillämpas ju faktiskt denna typ av lösning sedan länge, eftersom vi ju också finansierar forskning, litteratur och konst via statsbudgeten i vår egenskap av skattebetalande medborgare. Nu, när tekniken möjliggjort mer direkta ekonomiska relationer mellan verkens upphovsmän och deras publik, bör vi bygga vidare på denna uppdragsgivarmodell. Liksom den statsfinansierade forskningen och kulturen bör distributionen av e-böcker (om vi för ett tag håller oss till den) skötas offentligt, nämligen av biblioteket, som ju är en offentlig tjänst. Men biblioteket och själva offentligheten är samtidigt det civila samhällets grundval. Biblioteket är i sista hand den instans som garanterar att ordet är fritt och att samhälle och stat kan hållas isär, om än inte alltid i verkligheten, så åtminstone i huvudet. Biblioteket är informationens öppna rum (open space).

Ett exempel: i januari 2011 utkommer en ny bok med titeln Treasure Islands. Bokens författare är journalisten och forskaren Nicholas Shaxson. Det här är en bok som jag gärna vill subskribera på, betala för, och läsa -- för övrighet helt oberoende av om Shaxson väljer att publicera sitt verk som en e-bok eller en trycksak. Vidare är jag villig att betala gängse pris (i euro eller någon annan penningvaluta) för boken. Jag betalar glatt också ifall biblioteket ges möjlighet att distribuera boken gratis till alla som vill läsa den genom att lägga upp den för nerladdning i form av en e-bok i ePub-formatet från bibliotekets internetserver. Detsamma gäller många andra författares verk, som jag tycker är viktiga, som hjälper mig att förbättra mitt förstånd, eller som berör min själ genom sina utsökta kvaliteter.

Mot invändingen, att alla inte kan eller vill betala svarar jag: höj lönerna, stärk publikens köpkraft, förkorta arbetstiden, gör skolan bättre, höj bildningsnivån. Utgå inte ifrån att medborgarna i Norge eller i andra länder är stupida kulturkonsumenter. Ta i stället fasta på att medborgarna är kulturens bärare, att kulturen til syvende og sidst är deras. Och låt biblioteket äga det vi läser!

Tillägg om e-böckernas format. - De grundläggande formaten är TXT och HTML (som i sin tur är en del av SGML). ePub är ett lovande format för e-boksdistribution till läsplattor. ePub bygger i själva verket också på HTML. Det kan man övertyga sig om genom att döpa om en .epub-fil till en .zip-fil och därefter öppna den senare med unzip. Då får man ut de .html-filer som bildar e-bokens egentliga innehåll.
TXT, HTML och ePub är fria och öppna format, som är användbara i datorernas olika operativsystem. E-böcker som utgivits i dessa format kan läsas inte bara med hjälp av fri och öppen mjukvara (rekommenderas) utan också med de stängda datorsystem som vissa mjukvarukorporationer försöker bevara som sina affärshemligheter.

Med vänliga hälsningar från Östra Nyland i Finland,

- Mikael Böök


På besök hos EBLIDA och IFLA i den Haag| Paradsidan | Endelig norske e-bøker? (forts.)
Kommentarer
(Kommentarer saknas.)

Posta en kommentar















Skriv ordet du ser på bilden i textfältet: refresh


>> Mikas hemsida

Powered by COREBlog



laskuri alkaen-påbörjad-started 2014-01-23