Mikas blogg

17 April
2011

För att det digitala biblioteket inte ska förbli en utopi

Pelle Snickars' artikel Många hinder återstår för digitala bibliotek med kommentarer står att läsa här.

Min kommentar: Tack för en initierad och mycket läsvärd artikel men problemet består knappast i "bristen på samarbetsformer med starka aktörer"* utan det beror snarare på att biblioteket/bibliotekarierna inte förstår sig på crowdsourcing.

Uppgiften att bygga det digitala biblioteket borde läggas ut på världens bibliotek, bibliotekarier och biblioteksbesökare. De nationella biblioteksföreningarna, deras internationella takorganisation IFLA och regionala biblioteksorgan typ EBLIDA samt konsortiet OCLC borde alla medverka och samverka, gärna i samarbete med författareföreningar samt medborgarganisationer typ Greenpeace, Amnesty, ATTAC, Via Campesina och Marche mondiale des femmes.

Enligt www.ifla.org verkar i dagens värld 0,5 - 1 miljon bibliotekarier.

Anta, att 50.000 bibliotekarier, dvs 10 procent av bibliotekariernas försiktigt uppskattade totalantal skulle organisera, samordna och delta i ett stort inskanningsprojekt. Var och en av dessa bibliotekarier skulle rekrytera ytterligare 5 projektdeltagare bland biblioteksvänner och -besökare. Detta skulle ge en arbetsstyrka på 300.000 personer. Som jämförelsetal kan nämnas att i februari 2011 över 1,3 miljoner personer hade deltagit minst 10 ggr/person i redigeringen av Wikipedia (enl stats.wikipedia.org). Samtidigt kan i förbigående påpekas, om det nu behövs, att uppslagsverket Wikipedia redan idag är ett oundgängligt biblioteksverktyg som har kommit till stånd utan någon som helst inblandning från några starka aktörers sida, ifall med sådana avses regeringar, mediakonglomerat eller storbanker.

I vårt fall skulle däremot en väletablerad och potentiellt "stark aktör", nämligen bibliotekets eget inskanningsprojekt, driva verksamheten.

Ponera vidare, att projektets 300.000 medarbetare skulle skanna in i medeltal en bok varannan månad. Det gör 1,8 miljoner böcker per år. Takten är långsam, men i gengäld kunde och borde arbetet göras med omsorg och kärlek och med sträng kvalitetskontroll. Varför är det förresten så förskräckligt bråttom med att slutföra denna digitalisering?

Anta, att de närmaste 10 åren skulle anslås för bibliotekets inskanningsprojekt. Då borde slutresultate bli ca 18 miljoner böcker. Det är förvisso inte alla böcker som getts ut. Men, som ett gammalt afrikanskt ordspråk lär säga: det kommer alltid mer tid. Varför inte låta övergången till det digitala biblioteket ta ett sekel i anspråk? Ifall projektet fortsatte i samma sävliga takt skulle 180** böcker vara inskannade kring år 2125. Vi räknar då med att man också skulle fira semester från projektet sammanlagt åtminstone ett tiotal år.

Med vänlig hälsning,

Mikael Böök
Biblioteksaktivist
Lovisa
Finland


* Ett litet längre citat kan här vara på sin plats. Pelle Snickars skriver:

"Europeana är en stark satsning på frammarsch, men initiativet kan förstås inte alls mäta sig med Googles finansiella och teknologiska muskler. Det stora problemet för biblioteks- och kulturarvssektorn idag är bristen på samarbetsformer med starka aktörer, och därför är domen mot Google ett bakslag. Om det exempelvis skulle vara juridiskt och politiskt accepterat att bibliotek och kulturarvsinstitutioner betraktade sig själva som ett slags leverantörer av kulturella rådata, som sedan kunde förädlas i kommersiell form, ja då skulle de också framstå som långt mer attraktiva för potentiella samarbeten.

* Bör vara 180M, annars blir takten litet väl långsam också för undertecknad!