Om statliga samlingar av e-böcker
Kommentar till artikeln "Norsk statlig e-bokbase for bibliotek?" (Bibliotekforum 22.5.2011) av Anders Ericson:
Rubriken "Norsk statlig e-bokbase for bibliotek" väcker blandade känslor. Innan jag försöker förklara vad jag menar med det vill jag påpeka, att det förefaller irrelevant om den statliga biblioteksdatabasen är norsk, svensk, finsk, amerikansk, kinesisk, brasiliansk eller kenyansk. (I verkligheten har det naturligtvis sin betydelse, inte minst p g a språkförhållandena i ifrågavarande land.) Däremot finns det skäl att diskutera om vi överhuvudtaget bör ha "statliga" e-bokbaser och vad vi i så fall menar med ordet "statlig". Vem tänker vi oss att ska äga alla de där e-böckerna? Blir "staten" deras ägare? Vilken blir egentligen "statens" roll (eller vilka blir dess roller) ?
Böcker, inklusive e-böcker, författas på naturliga språk -- denna triviala sanning kan och bör faktiskt, anser jag, ligga till grund för nationella och varför inte statliga insatser för att samla, bevara, presentera och ge tillgång till böcker (+ e-böcker) på de olika språken. Men härtill kommer en ytterligare, och som jag ser det avgörande, synpunkt: böckerna och boksamlingarna -- inklusive de nationella eller nationalstatliga samlingarna eller databaserna -- är i själva verket kosmopolitiska och universella. Själva tanken på ett "nationalbibliotek" eller en "statlig e-bokbas", som till sitt egentliga innehåll, dvs beträffande kunskaperna och informationen som står skriven i böckerna, vore begränsat till ett enda land (eller nation eller stat) ter sig löjlig, ja rentav skrattretande. Att en bok är skriven på ett visst naturligt språk betyder ju inte att den nödvändigtvis ska handla enbart om de människor och de länder där det språket talas och skrivs!
En "statlig ebokssamling" måste kort sagt vara kosmopolitisk och universell -- annars vore den s g s värdelös. Med begreppet kosmopolitisk menar jag ungefär, att kunskapen och informationen som sådan inte är (eller bör vara) underställd någon nationellt-statlig jurisdiktion. Med ordet universell syftar jag på en kunskapens, informationens och t o m skönhetens universalitet, som inget har att göra med stater och jurisdiktioner. Det är inte några särskilda universella "värden" jag vill peka på här, utan bara vissa välkända, praktiska förhållanden. Exempel: "Kun Woo Paik was born in Seoul. He gave his first concert, aged 10, with the Korean National Orchestra (Grieg piano concerto)" (Wikipedia). Borde inte en koreanks pianistelev kunna vänta sig att hitta "Griegs pianokoncert", dvs själva notskriften samt litteratur om detta musikaliska verk i Sydkoreas egen statliga (e-)boksamling?
Den fråga som vi bör ställa oss, även om det är lite si och så med vem som anses ha kompetens eller rätt att ställa den, gäller hela världens gemensamma bibliotekssamling: behöver vi en sådan och hur ska den i så fall se ut?
Dock är svaret på denna fråga redan så gott som givet: detta mänsklighetens gemensamma bibliotek har ju under loppet av ett par decennier växt fram som en inkarnation av S.R Ranganathans femte biblioteksvetenskapliga lag ("the library is a growing organism"). Det kallas INTERNET.
Men för att komma tillbaka till ämnet för denna lilla kommentar: Varför väcker artikeln (och inte bara rubriken) "Norsk statlig e-bokbase for bibliotek?" så blandade känslor (åtminstone hos underecknad)? I det ovanstående har en orsak rean antytts: det är p g a av den rådande oklarheten beträffande förhållandet mellan den "norska staliga e-bokbasen" och de övriga ländernas motsvarande arrangemang samt hur allt detta ska förstås i förhållande till internetutvecklingen.
Men detta är inte den enda orsaken. Rubriken och artikeln innehåller också ett mer omedelbart och s a s dagasaktuellt incitament, som åtminstone hos mig utlöser en klart negativ känsloreaktion. VARFÖR ACCEPTERAR BIBLIOTEKARIERNA UTAN KNOT OCH PROTESTER IDÉN OM UTLÅNING AV E-BÖCKER ?
Under medeltiden var fortfarande bokkopiering en arbetsintensiv verksamhet och böcker betraktades som värdeföremål, och biblioteket utformades med säkerhetskrav i åtanke. Böcker kedjades vid hyllor och väggar för att förhindra stöld. (Källa: Wikipedia.) Nåväl, senare slog boktryckarkonsten och copyrighttänkandet igenom, och under 1900-talet brukade böcker ställas upp på öppna hyllor i bibliotek för medborgarna att låna ut och returnera. Nu, på 2000-talet, när internet och e-böckerna åller på att erövra världen, vill innehavarna av kopieringsrätten återigen "kedja fast böckerna vid hyllorna" med osynlig och hemlig programmeringskod, som upphäver det nya läget inom informationstekniken. Medborgarna ska alltså tvingas "returnera" dessa fastlåsta "e-böcker" till.. ja, vart? Till "statliga e-bokbaser"?
Detta är helt bakvänt. "E-böcker" kan inte "lånas ut" eller "returneras" med mindre vi går med på att återvända till medeltida metoder. Det bör vi givetvis inte gå med på. I stället bör vi, för det första, kräva att datorernas programmeringsod genomgående är fri och öppen och genomgående införa sådan fri och öppen programmeringskod i våra bibliotek. För det andra bör vi ta itu med att bygga den kosmpolitiska och universella e-boksamlingen. Det åligger inte Google eller regeringarna att göra detta. Det är vår, bibliotekariernas, uppgift. "Vår uppgift är", som R. David Lankes nyligen sade under de svenska biblioteksdagarna i Visby, "att förbättra samhället genom att underlätta skapandet av ny kunskap" (http://quartz.syr.edu/rdlankes/Presentations/2011/Sweden-Lankes.pdf). För detta ändamål behöver vi alla en gemsnsam bas av fritt kopierbara e-böcker, som absolut inte behöver "returneras" eller -- allra minst --"expirera".
