I videon uppträder också filosofen David Ray Griffin. Det var också så jag för min del hittade den här videon, nämligen via webbplatsen davidraygriffin.com/, som förmedlar nyheter om professor Griffins forskning kring händelserna 11 september 2001. Griffin har under åren 2004-2011 gett ut ett tiotal böcker om 9/11 i vilka han kritiserar olika sidor av den amerikanska regeringens officiella berättelse. I första delen av Sammansvärjning - om konspirationsteori och sanningssökande (Intokustannus 2011) har jag sammanställt information om David Ray Griffin och hans undersökningar.
Medan jag skriver detta blir jag uppringd av en bekant som läst mitt inlägg om "det tredje tornet" (WTC7) i dagens Hufvudstadsblad (inlägget kan också läsas nedan). Enligt min bekant skulle WTC7 ha rasat för att Tvillingtornens ras (sju timmar tidigare 11.9.2001) rubbade byggnadens fundament. Min bekant jämför effekterna av Tvillingtornens ras med en liten jordbävning. Han säger också att WTC7:s kollaps påminner om vad som hände med Kvarnbron i Åbo. Vidare lär Manhattan p g a årtionden av grävande och byggnation ha kommit att likna en schweizerost.
Mot min invändning, att varken räddningsscentralen FEMA eller tekniska forskningscentralen NIST i sina undersökningar har framlagt någon "jordbävningshypotes", anför uppringaren att det antagligen bara beror på att forskarna på FEMA och NIST i så fall skulle ha gått miste om sin finansiering. Med andra ord ger inte heller min bekant mycket för vad USAs myndigheter har sagt om WTC7s ras. Däremot förefaller hans tro på vad de har sagt om Usama bin Ladin och de nitton flygplanskaparna fortfarande vara intakt.
Glöm inte byggnad 7 !
I sin ledare om kappvändning i politiken (Hbl 26.9.) citerade Carl-Gustav Lindén ett bevingat ord av nationalekonomen John Maynard Keynes: ”När fakta förändras ändrar jag åsikt. Vad gör Ni, Sir?” Samma fråga skulle jag vilja ställa till Rabbe Sandelin efter att ha läst hans inlägg ”Inget kan vända övertygelsen” (Hbl 27.9.).
En övertygelse som inget kan vända bygger antingen på visshet eller på trosvisshet. Rabbe Sandelins åsikt om varför World Trade Center rasade 11 september bygger på trosvisshet. Visshet förekommer nämligen bara då all grund för tvivel saknas. Men så är inte fallet beträffande händelserna 11 september 2001. När Rabbe Sandelin berättar om hur filmen Loose Change tidigare fick honom att tvivla på sanningshalten i den officiella åsikten om 9/11 understryker han själv, att det kan finnas grunder för tvivel. Rabbe Sandelin har tvivlat!
För att övertyga sig om att allt inte står rätt till med den officiella åsikten om 9/11-händelserna i World Trade Center bör man beakta två erkända fakta.
För det första skedde bara 2 flygplanskrascher, men 3 skyskrapor totalförstördes.
För det andra föll WTC7 fritt och symmetriskt i över 2 sekunder. Också tekniska forskningsinstitutet NIST, som fick till uppgift att ta fram en officiell utredning av denna byggnads kollaps, nödgades till slut erkänna WTC7s fria fall. Därför ligger sprängningshypotesen närmast till hands, oberoende av vad man anser om politik, ideologi eller religion, ty utan sprängning kunde endast ett mirakel förklara det fria fallet.
Inte bara Rabbe Sandelin utan också journalisterna Anthony Summers och Robyn Swan, vilkas bok ”The Eleventh Day. The Full Story of 9/11 and Osama bin Laden” recenserades i Hbl 4.9., förtränger effektivt byggnaden WTC7:s fria fall. Hos Summers och Swan förekommer begreppet ”fritt fall” överhuvudtaget bara en gång, i ett citat.
WTC 7 var högre än någon existerande byggnad i Finland och till arealen stor som en fotbollsplan. Denna byggnad fick inte ens ett omnämnande i den officiella 9/11-kommissionens rapport (2004). Vad jag vet har professor David Ray Giffins [bör heta Griffin -- beklagar slarvfelet!] bok ”WTC 7 och dess mystiska kollaps. Varför den officiella rapporten om 11 september är ovetenskaplig och osann” (Alhambra 2010) inte heller anmälts i en enda stor dagstidning. Så har frågan undanhållits från offentligheten.
Glöm inte byggnad 7!
Mikael Böök
Politices magister
Publicerad på Hufvudstadsbladets debattsida 29.9.2011
|
