Mikas blogg

04 December
2011

Kunde inte bibliotekarierna försöka avtala om elektroniska versioner direkt med författarna?

"Jag hinner inte läsa artikeln om New York Public Library", skriver författaren Bodil Malmsten i sin blogg Finisterre. Artikeln Upheaval at the New York Public Library står i tidskriften The Nation. Jag sparar själv tid och låter bli att sätta in en länk till artikeln (kollavetjagoogle). Däremot läser jag artikeln, som mycker riktigt visar sig vara läsvärd och dessutom skulle jag gärna läsa Bodil Malmstens dikter. Varför har inte bibliotekarierna gjort Bodil Malmstens dikter tillgängliga för mig på nätet? Copyrightproblem? Ja, men skulle det inte löna sig att försöka avtala saken direkt med upphovsmannen, alltså med författaren Malmsten? Kanske författaren Malmsten gärna skulle låta biblioteket tillhandahålla elektroniska versioner? Eller kanske inte. Men försöka skulle duga!

Biblioteken ger på sina hemsidor en hel del information om Bodil Malmstens dikter. Här är en riktigt informativ sida: http://www.dikter.biblioteket.se/Collection.aspx?id=1658, som det också är roligt att läsa! Men varför får läsaren bara läsa de första versraderna? Varför inte dikterna i deras helhet?

Jag hör invändningar: Kan du inte laga dig till biblioteket för att låna boken? (Dikter 1977 - 1990). Eller köpa den för en billig penning på Bokbörsen?

På vilket jag svarar, att hur i all världen ska jag hinna med det, och vem vet vad jag måste göra den dag då paketet från Bokbörsen kommer, och förresten har jag inte längre plats på mina bokhyllor, och... Ja, Bodil Malmsten själv kunde ju inte ta sig tid att läsa ens den den där läsvärda artikeln om New Yorks allmänna folkbibliotek (Hon hade nämligen lovat skriva "en artikel om kulturen i stort", vilket onekligen låter som ett potentiellt mycket tidskrävande projekt ).

Men att det här är rena undanflykterna från min sida begriper till och med jag. Mitt närmaste allmänna folkbibliotek, som är beläget i staden Lovisa (så kallad efter en svensk drottning som f ö försökte sig på en statskupp, vilket jag blev erinrad om i somras under ett besök i samma bibliotek) har faktiskt inte mindre än 7 böcker av Bodil Malmsten. Så att jag kunde väl börja med dem? Ja, det ska jag göra. (Jag ska också passa på att kolla in Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån : roman fast det låter lite nedslående att inte längre få vara med när tiden äntligen är inne.)

Nåväl, men här är nu ändå någonting som jag inte förstår, dvs jag vill helt enkelt inte finna mig i det.

Skulle lagen tillåta författaren Bodil Malmsten att ge bibliotekarien lov att (helst) skriva in eller skanna in sina dikter på bibliotekets hårddisk eller i bibliotekets så kallade moln? Ja se det är en kinkig fråga. Hur står det egentligen till med upphovsrätten? Har upphovsmannen rätt? Eller saknar hon rätt att bestämma om en elektronisk utgåva av sitt eget verk?

I tidigare blogginlägg och tidningsinlägg eller vad det nu kan vara för inlägg (se även inlägget "Dags att sluta tala om copyright" av Cory Doctorow) har jag visserligen flera gånger berört denna fråga och överhuvudtaget skillnaden mellan copyrighten och upphovsrätten. Copyrighten till sitt verk är någonting som författaren kan sälja t ex till sin förläggare eller till någon annan, som vill spekulera i dess (copyrightens) magiska förmåga att attrahera penningströmmar. Medan upphovsrätten ju är oförytterlig.*

Alltså måste detta med bibliotekets kopiering av de elektroniska versionerna vara en fråga om avtal mellan biblioteket och författaren, skulle man kanske kunna tycka, utan att bli anklagad för piratism eller någonting ännu värre. Pirat eller inte, för min del tycker jag biblioteket skulle uppträda etiskt ifall bibliotekarierna och författarna sinsemellan kom överens om diktläsningen på internet. Pirater kan alltså också vara etiska, verkar det.

Häromdan hittade jag förresten Tomas Tranströmers samlade dikter på webben, vilka jag omedelbart kopierade. Det är mycket svårt för att inte säga komplett omöjligt att läsa någonting på internet om det inte får kopieras.

Undertecknad, som förresten är en library lover, skulle kort sagt vilja, att bibliotekarierna börjar avtala direkt med Bodil Malmsten och andra författare om elektroniska versioner av deras dikter och övriga verk. I den mån de nu hinner föra avtalsförhandligar, så illa piskade de är av medvetandeindustrin att låta bli.

— Men hur skall vi hinna med detta?, undrar kanske bibliotekarierna.

Ja, det blir säkert fråga om att omorganisera sin tidsanvändning, skulle jag då vilja svara. För nu gäller det minsann den kulturella utvecklingen i stort.

För övrigt är det slående, när man läser den där artikeln om vad som är på gång inom The New York Public Library hur cheferna där framför allt har rankats enligt sin förmåga att skaffa pengar. Således anses den nuvarande chefen, politologen (Anthony) Marx, som började på sitt jobb senaste juli, vara riktigt lovande eftersom han redan har lyckats utverka hundratals miljoner dollar för bibliotekets renovering. Å andra sidan har man tydligen slarvat grovt med bibliotekets berömda slaviska avdelning, som inte ens har ryskkunnig personal nu längre.

Här kommer ett par, som jag hoppas, belysande citat ur artikeln i min egen hastiga översättning:

"Ilskan och bestörtningen över stängningen av de två avdelningarna har främst utgått från slaviska lärda. Få användare har, tycks det, klagat över stängningen av Asien- och MÖ-avdelningarna (vissa veteraner inom personalen refererar fortfarande till Orientaliska avdelningen, som den ursprungligen kallades.). Men avdelningens fd kurator, John Lundquist, valde i alla fall att avgå med buller och bång. I Marilyn Johnsons nya bok "This Book Is Overdue!: How Librarians and Cybrarians Can Save Us All" finns en intervju med Lundquist. Han beskrivs som "en förfinad personlighet, som kunde ha utbildats i Oxford eller nyligen druckit te med T.S. Eliot". Lundquist, som alltså numera har lämnat NYPL, går rakt på sak:

"Vår avdelning har upplösts. Våra läsesalar har stängts. Vi bibliotekarier har blivit omplacerade .... I teorin fortsätter vi som samlingar, Asiensamlingen och Baltikumsamlingen, men jag är mycket skeptisk .... Hela biblioteket har drastiskt skurits ned ... . Har det stått något om detta i pressen? Nej. Uppenbarligen vill biblioteket helst inte ha någon publicitet.... De tänker sig att många tusen fler människor kommer att besöka denna byggnad, och detta menar de är ett fullvärdigt mål. Det råder en uppfattning om att bibliotek är arkaiska, döda och föråldrade, och att allt är nu finns på Internet, i digital form. Vi bibliotekarier anses också vara kroknande gamlingar som gör gamla, krokiga saker. De (biblioteksledningen) vill lätta upp stämningen. De vill att biblioteket ska vara aktivt och hippt." "

Men visst beror storheten i den allmänna folkkulturens utveckling i mångt och mycket av fundraisingen, det måste medges. Eller har åtminstone berott hittills, särskilt i Amerika med deras Carnegie, stålmagnaten som satsade en viss andel av sitt kapital på bibliotekens utveckling.

Ändå undrar väl jag och några andra om inte bibliotekets väl och ve också är beroende av samarbets- och biståndspakten (eller dess frånvaro) mellan biblioteket, författarna och läsarna?

Hur kom jag igen in på detta spår? Det vet jag egentligen inte. Men så här verkar det ha gått till:

• Först kopierade och läste jag en liten bok av Stéphane Hessel till mitt morgonkaffe. Boken heter Indignez-vous men har på engelska fått den i Bodil Malmstens och mina öron lite underligt låtande titeln Cry Out.
• Sedan kopierade och läste jag en artikel av Bodil Malmsten i en svensk dagstidning på nätet som tydligen hade gett henne i uppdrag att skriva om Stéphane Hessels bok (hon klagade också där på att hon egentligen inte hann skriva)
• Sedan blev jag intresserad av vad Bodil Malmsten i övrigt hade skrivit
• Därefter slog jag upp på Bodil Malmsten i uppslagsverken och bibliotekskatalogerna i mitt stora bibliotek
• Resten anar den som läst ända hit kanske redan
• Den som har hunnit läsa ända hit har förtjänat mitt varma tack och önskan om en trevlig fortsättning på den här gråmulna decemberdagen!
• Idag är det förresten söndag. Jag för min del tänker inte minst därför ta mig tid att lyssna på mina favoritsångerskor just nu, sådana som t ex Aretha Franklin (Think!), Margie Hendrix, Nina Simone (sedan länge), Bessie Smith, Radka Toneff (nyaste favoriteten), Carita Holmström...
• Keep'on bloggin!
  
  
  

  * Anmärkning: oförytterlig; några översättningar: "jota ei saa myydä"; inaliénable ; inalienabile ; inalienable ; onvervreemdbaar ; inalienável ; unveräußerlich ;