Mikas blogg

16 March
2012

Sarajevo kommer igen! (forts)

4. Sarajevo kommer igen

"All politik är och förblir nationell, på gott och ont, även om finansvärlden och marknaderna försöker etablera en supranationell ordning." -- Leif Salmén i den ovan citerade artikeln "En existentiell kris och dess upplösning"

All politik, på gott och ont?

Försöket att "etablera en supranationell ordning" (Salmén) bygger på ett hopp, som har sina rötter i människans inre och som därför hör till det verkliga livet, för att återanknyta till ett av Antonio Gramscis brev från fängelset ("la vita reale nasce da radici interiori").

"Finansvärlden" och "marknaderna" kan lika litet ges monopol på detta hopp som på den närbesläktade EU-tanken och dess förverkligande.

10-18-95 5:10p Gospic
Kulhål, ödelagda hus. Människorna och fordonen på gatorna, skapar trots allt ett intryck av normalt(?) stadsliv. Återuppbyggnadsarbetet har kommit igång. Vid utfarten från Gospic syns en jättelik fana (Kroatiens flagga -- röd-vit-grön? -- svårt att se färgerna i den nedgående solen) som hissats till toppen av en mast på en hög kulle. Tar vi vägen genom Krajina via Knin eller skall vi ännu vända ned mot kusten? Längs vägen beskådar vi en beklämmande följd av hus efter hus, kilometer efter kilometer, som tydligen sprängts med trotyl eller dynamit så att taket störtat in och fönstren blåsts ut. Därförinnan och/eller efteråt har husen uppenbarligen plundrats. Människorna, husens invånare, har knappast varit närvarande, får man åtminstone hoppas. Men bland ruinerna kan man ändå emellanåt skåda enstaka ljus genom fönster eller källargluggar. Kanske finns där några, som beslutat sig för att stanna, trots allt?
Öster om Gospic gör vi ett uppehåll vid halvsextiden, när skymningen börjar falla. Här syns tydliga spår efter det senaste kriget i augusti då kroatiska armén invaderade Krajina, drev praktiskt taget hela befolkningen (serber) på flykten och återinförlivade området med Kroatiens territorium. I ett förstört hus vid vägkanten struttar fortfarande hönorna omkring, darrande av rädsla för dessa nya människor som stigit ur sina bussar och intagit gårdsplanen.
Intrycket av en planlagd, systematisk ödeläggelse av byggnader blir småningom överväldigande och etsar sig in i medvetandet i form av stora frågetecken. Kommer överhuvudtaget någon att bosätta sig här igen? Varför detta vansinniga slöseri med mänskliga boningar?
-- Ur ovannämnda Resejournal 17. - 26.10. 1995 från Helsinki Citizens' Assembly i Tuzla.

Jag var dåligt påläst, och är det förstås fortfarande. Men idag tycker jag mig skönja svaret på frågan om varför Krajinas befolkning och byggnader skövlades under kroaternas och serbernas krig i början av 1990-talet. Kriget programmerades av nationalstaternas politiker, inklusive politikerna i de nygamla nationalstater, som skulle bildas vid Jugoslaviens sönderfall. Bara en supranationell ordning hade kunnat förhindra att det kriget bröt ut. Tidmässigt var dock avståndet till ustasjamännens respektive Titos partisaners illdåd under föregående krig (dvs 2. världskriget) alltför kort. Politikerna var för dåliga och bönderna saknade Bildung. (forts. följer)