Mikas blogg

När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han, att Biblioteket hade förvandlats till en Skoobe

Skoobe som erbjuder läsaren hela biblioteket i mobiltelefonen för 9,90 e/mån är, vilket tillsvidare kanske inte riktigt har framgått, ett Bertelsmann-initiativ. Och det tyska familjeföretaget Bertelsmann är ju ett av världens tio största i mediebranschen (eller borde vi i stället börja tala om informationsbranschen?) samt (sedan 1998) ägare av Random House, världens största engelskspråkiga bokförlag.

Ja, nog kan man säga att lånebiblioteket har fått en ny konkurrent alltid!

Men vid närmare eftertanke ser vi här fortsättningen på EU-kommissionens lånedirektiv från början av 1990-talet. Eller närmare bestämt förlängningen av ett tänkande, som låg (och ligger) till grund för ifrågavarande lagstiftning.

Lånedirektivet bygger på idén om en Public Lending Right (PLR), vilket ju inte, som man kunde tro, betyder att allmänheten bör ha rätt att låna och läsa böcker, men som i stället syftar till att ge "rättighetsinnehavaren" (the rights holder) en helig och okränkbar rätt till ersättning i form av pengar varje gång en läsare lånar och läser den ifrågavarande boken.

EU-kommissionen, som hade inside information från medieföretagens lobbyister, förutsåg att böckerna, när de blir eböcker, inte längre skulle lånas ut till allmänheten från biblioteken, som man hade gjort på 1900-talet, utan i stället åter börja hyras ut till läsarna, vilket hade varit praxis i lånebibliotekens barndom på 1700-talet (jfr Wikipedias artikel om boktryckaren Lars Salvius, som Jan Szczepanski så påpassligt hänvisade till i sitt Skoobe-meddelande).

I början av 1990-talet grundade bibliotekarierna en egen lobbyorganisation -- European Bureau of Library and Documentation Associations (EBLIDA) -- för att tillvara bibliotekssektorns intressen i ett digitaliserat Europa.

Men när böcker uthyrs eller utlånas till fast månadspris kvarstår "rättighetsinnehavaren", som inte är identisk med författaren (upphovsmannen) utan snarare med förläggaren (Bertelsmannen) , de facto som böckernas ägare -- ägaren till vad vi läser. Därmed fullbordas ännu en av dessa privatiseringar, som egentligen innebär stöld i stor skala av offentlig egendom. Biblioteken, vilka alltsedan 1800-talet har varit våra närmaste kandidater till att äga vad vi läser, ska tydligen gå samma öde till mötes som redan i varierande grad drabbat posten, energibolagen, vattenförsörjningen, hälsovården, universiteten och skolorna ... Från att ha varit allmänna inrättningar för publiken håller biblioteken alltså nu i rask takt på att övergå i transnationella, privatägda korporationers ( typ mediekonglomeratet Bertelsmann) ägo.

Personligen kom jag att bekanta mig med PLR-problematiken genom att EBLIDAs webbplats förlades till det internetföretag där jag arbetade, varvid jag under ett par år i mitten av 1990-talet s g s dagligen samarbetade med EBLIDAs dåvarande verksamhetsledare, copyrightspecialisten Emmanuella Giavarra, som byggde upp bibliotekens studiematerial om elektroniska licensavtal m.m. (ECUP-projektet). Men det räckte ända till 2000-talet innan jag kom mig för att studera själva texten i EU:s lånedirektiv. Då hade jag också hunnit ta del av bibliotekarien Siv Wold-Karlsens initierade kritiska analyser av PLR-frågorna i tidskriften BiS och stiftat bekantskap med bibliotekarierna i Cologno Monzese nära Milano, som under några år tid försökte organisera Non pago di leggere-kampanjen mot PLR-direktivet.

I direktivets formuleringar fäster man sig särskilt vid två saker. För det första, att ordet bibliotek helt lyser med sin frånvaro. I stället talas det om "inrättningar som är tillgängliga för allmänheten". För det andra förbigår direktivet helt begreppen läsare och läsning. Det handlar kort sagt om en rent ekonomistisk (marknadsfundamentalistisk) lagstiftning kring frågor av oerhörd kulturell betydelse. I PLR-direktivet jämställs sålunda biblioteken med, säg, videouthyrningsfirmor, varuhus, badinrättningar, biljardsalar och bordeller -- alla dessa "inrättningar som är tillgängliga för allmänheten"!

Trots alla skenheliga betygelser om motsatsen intar Bertelsmann & Co en i grunden fientlig inställning till allmänna bibliotek för den läsande publiken. För dem utgör bibliotek och bildning närmast kostnadsfaktorer, som bör rationaliseras bort, eller utlokaliseras, allt i den heliga profitjaktens och kapitalackumulationens namn.

På webbsidan www.skoobe.de ståtar titelomslagen från tre "aktuella böcker". Längst till höger hittar vi som väntat biografin över entreprenören och uppfinnaren Steve Jobs, grundaren av ett IT-bolag som i praktiken utnyttjar kinesiska slavarbetare för att bygga sina läsplattor. Mittpositionen upptas av en tysk översättning av Dan Browns bestseller, en thriller byggd på hårresande konspirationsteorier. Till vänster, slutligen, finns Die Verwandlung, ett urval av Franz Kafka. En bra bok alltså, men som har hamnat i dåligt sällskap.

När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han, att Biblioteket hade förvandlats till en Skoobe.