En atlas för det nya biblioteket
I senaste Nya Argus (5/2012) har jag en recension av R.David Lankes
Atlas of New Librarianship. Kan vara av intresse. Kan också läsas som en
e-tidskriftsartikel här: http://bit.ly/KKltVy .
Lankes föredrag "Grand Challenges of Librarianship" vid
Biblioteksdagarna i Visby 2011 (som fortfarande går att se och höra här:
http://vimeo.com/23732998)
gjorde ett gott intryck och jag har också gett boken, atlasen, ett positivt omdöme. Men då jag har funderat vidare på vad Lankes säger har jag kommit till att jag är oense med honom på en, som jag tror, principiellt viktig punkt.
Det gäller hans åsikt att läsaren egentligen aldrig kommunicerar med
författaren utan endast med sig själv. Jag vet inte om det går att
motbevisa eller bevisa denna synpunkt. (Man kommer att tänka på vissa
filosofiska problemställningar, t ex beviset för den yttre världens
existens.) Min invänding mot Lankes (och kanske Gordon Pask, på vars
arbete han säger sig bygga sin teori om konversationen), skulle utgå ifrån
att "translatio studii et imperii", dvs överförandet av kulturarvet från
generation till generation, trots allt är möjligt. Eller kortare sagt, att
de levande åtminstone under vissa gynnsamma omständigheter faktiskt förmår kommunicera med de döda.