EU:s ekonomiska modell
Fortsättning av föreg. ämne (EU-insändare i Hbl 10.6.)
Diskussionen om ett eventuellt ”fullskaligt EU” förs s g s enbart i termer av ”ekonomiska fördelar”. Jag var nära att skriva ”i ekonomiska termer”, men det hade varit alltför smickrande.
Ändå kan ”en federal stat” inte införas utan att man antar en ny grundlag. Och om denna process och dess resultat skall förtjäna att kallas demokratiska måste ”man” betyda medborgarna, dvs medlemsländernas folk. Då bör man absolut inte undvika att diskutera förbundsstatens ekonomiska modell.
Professorer i redovisning, bankirer och nationalekonomer kan vara nog så nyttiga och nödvändiga deltagare i diskussionen. Problemet är, att deras vetenskaper är kamerala. Deras kunskap kommer onekligen till nytta inom ett fungerade ekonomiskt system, som kan behöva regleras och rationaliseras från dag till dag. Däremot är den mindre värdefull då det gäller att fundera ut och förverkliga ett nytt system, vilket sannerligen behövs, om övergången till ”en federal stat” ska ha en chans att lyckas. Att dra upp riktlinjerna för den nya ekonomiska modellen är en uppgift som bara kan lösas genom kombination av kunskaper från många olika områden, inklusive all politisk konst och militär omdömesförmåga som finns att tillgå.
Följande programmatiska synpunkter hänger ihop med frågan om vilken ekonomisk modell vi vill ha i ”det federala Europa” och tangerar samtidigt nyckelfrågor i diskussionen om hur den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen kan och bör lösas:
- stoppa moderniseringen av kärnvapenstyrkorna – genomför en europeisk nukleär avrustning. Lägg ned missilförsvarsprojekten. Organisera en europeisk hemvärnsarmé enligt principen om territoriellt försvar;
konvertera den europeiska högteknologiska militärindustrin till en samhällsnyttig industri med fredliga ändamål; utveckla en rymdindustri och en flygindustri, som enbart är tänkt att tjäna fredliga syften.(Gäller bolag typ EADS, BAE, Finmeccanica, m fl.) Skär kraftigt ned på vapenexporten från EU:s medlemsländer.
- följ Tysklands väg i energipolitiken. Satsa på vindkraft och solkraft. Skriv om EURATOM-avtalet (som inte minst syftar till att främja kärnkraftsutbyggnaden) , stoppa utbyggnaden av kärnkraften i hela EU-området och gå in för en nedläggning av de existerande anläggningarna;
- behåll euron, men inför bank- och skatteunion och regionalpolitik. Ge europeiska centralbanken nya befogenheter och plikter, tillåt eurobonds. Gör stora offentliga investeringar i fibernät för alla samt i ekologiskt hållbar energiproduktion och industri. Inför en tobinskatt på valuta- och andra finansiella transaktioner;
- tillåt och uppmuntra samtidigt system med lokala och regionala valutor, lokal livsmedelsförsörjning och småskalig tjänsteproduktion. Omställ det nuvarande oljeberoende jordbruket till en ekologiskt hållbar näringsgren, som genererar lika många hästkrafter som den använder.
Ifall media systematiskt lösgör t ex ovanstående frågor från diskussionen om hur de ekonomiska och finansiella problemen ska lösas spolierar de medborgarnas möjligheter att greppa krislösningarna. I stället invaggas medborgarna i den falska förhoppningen att krisen kommer att lösas av bankirerna. Men bankirerna bär inte på lösningen. De och deras makt över såväl pengar som medier är tvärtom en betydande del av problemet.
Tillägg 10.6.: Ovanstående skrevs som en kommentar till diskussionen i YLEs "Slaget efter 12" tisdag 5.6. Diskussionen fördes av Bo-Göran Ekholm, professor i redovisning vid Svenska Handelshögskolan, och Christer Lindholm, lärare i internationell ekonomi vid Åbo Akademi och leddes av redaktör Patrick Schauman.
