Mikas blogg

Demonstration mot kriget i Irak, Helsingfors mars 2003
Börja med END!


06 June
2012

Landet utanför

Mitt första e-boklån någonsin
[grundlagar] 

"Det beste hadde vært om vi fikk en endring av åndsverklovens §19 som hadde gitt oss de samme rettighetene til å låne ut e-bøker, som vi har til å låne ut papirbøker" -- Jonas Svartsberg Arntzen, intervjuad av Anders Ericson i Norsk Bibliotekforum

Nej, en sådan ny lagparagraf vore inte alls bra för biblioteken! I värsta fall skulle den cementera bokförlagens, mediekonglomeratens och softwaremonopolens -- kort sagt "medvetandeindustrins" (H.M.Enzensberger) -- redan alltför stora makt.

Den centrala framtidsfrågan lyder: vem ska äga vad vi läser? Ska böckerna ägas av kapitalet eller av biblioteken?

"Ägandet av vad vi läser" bestäms i avgörande grad av software. Den som äger operativsystemet kontrollerar informationen, innehållet. Naturligtvis är detta en förenkling. Faktum kvarstår, att ägandet av och kontrollen över e-böckerna i sista hand tillhör dem som äger och kontrollerar den slutna, kommersiella software som läsaren behöver för att öppna och läsa dem.

Det kunde vara annorlunda. Biblioteken skulle kunna använda fri och öppen software (typ linux, bsd m.m.). Biblioteken skulle kunna vägra att "låna ut" e-böcker och kräva att få äga och kontrollera de e-böcker som de köpt av förlagen och/eller direkt av författarna. Det är alltså detta som vi bör önska oss av den nya lagparagrafen: att den ska ge biblioteken äganderätten till den elektroniska litteraturen!

Det är onekligen tekniskt möjligt att spärra e-böcker med DRM, låsa in dem in medvetandeindustrins slutna software och sluta avtal med biblioteken om "utlåning". Och för närvarande ser det inte bättre ut än att bibliotekarier och låntagare villigt låter sig förföras av de första e-lånebibliotekens tekniska elegans.

Sålunda "lånade" jag nyligen själv för första gången en e-bok från biblioteket nämligen Landet utanför: ett reportage om Sverige bortom storstaden av Kristina Mattsson (Leopard 2010). Eftersom stadsbiblioteket i Lovisa, min hemstad i Östra Nyland (Finland), inte hade denna bok eller e-boken, gjorde jag en sökning i de finländska bibliotekens förträffliga samsöksystem (FRANK). E-boken visade sig finnas att tillgå genom FREDRIKA-biblioteken i Österbotten.

Undertecknad besitter sedan länge ett lånekort till stadsbiblioteket i Nykarleby, min "sommarstad", som ligger 500 km från Lovisa. Nu visade sig detta lånekort fungera också telematiskt. Efter att ha löst några tekniska initialsvårigheter (sådana uppträder ju regelbundet varje gång man vill göra någonting nytt med datorer) hade jag den efterlängtade e-boken klar för läsning på min iPad. Underbart! Varför klaga? Varför ondgöra sig över medvetandeindustri och softwaremonopol?

Jo, därför att det egentligen inte var Nykarleby stadsbibliotek, eller överhuvudtaget biblioteket, som "lånade" den här boken åt mig. Biblioteket fungerade bara som hyrkiosk. Det var visserligen inte jag som måste betala hyran. Betala hyran kunde nämligen biblioteket göra för min räkning, tillsvidare med skattebetalarnas och således i sista hand också med mina pengar. E-boklånens ekonomi är viktig och bör utredas närmare, men den egentliga poängen i sammanhanget är att e-lånebiblioteket inte finns i biblioteket utan utanför det, nämligen (i detta fall) i eLib, som har grundats och utvecklats av Bonniers, Natur och Kultur med flera bokförlag. Bibliotekets roll bestod enbart i att berätta om eLib och och att be mig vända mig dit för att få "låna" boken -- dock fortsättningsvis med användning av mitt bibliotekskort. eLib-ägarna har alltså lyckats med det smarta tricket att bygga in bibliotekssystemet i sitt eget system!

RAPPORT OM MITT FÖRSTA E-BOKLÅN

Det var som sagt första gången jag "lånade" en e-bok. Min upplevelse av själva "boklånet" var följande: Först fick jag flera gånger meddelandet "Felaktigt lånekortsnummer" när jag försökte "låna" boken. Samma problem oberoende av om jag försökte på bordsdator eller med iPad!

Men en enda gång blev jag ändå av någon anledning insläppt och fick "Hämta hem boken"-länken (Jag förstår fortfarande inte varför det misslyckades de övriga gångerna.)

Bakom "Hämta hem"-länken hittade jag en liten fil med namnet "URLLink.acsm", som jag laddade ned till bordsdatorn (som kör linux). Inget av programmen på min dator verkade kunna göra något annat med "URLLink.acsm" än att visa dess innehåll Då kom jag på att kopiera över "URLLink.acsm" till nätet, varefter jag öppnade den med Safari på iPad. Et voilà, nu kunde jag välja att öppna och läsa boken med appen Bluefire Reader!

Så lyckades alltså "boklånet" till slut. (Safari på iPad avslutade visserligen med meddelandet "Elib3 unknown library. Please report this error to info@elib.se", vilket härmed också blir rapporterat.)

Filen "URLLink.acsm" ser ut så här:




Filändelsen acsm står för "Adobe Content Server Manager". ACM är en mjukvara som det amerikanska företaget Adobe Inc. tagit fram för att sätta virtuella lås och bommar, dvs "digital rights management" (DRM) på
e-böcker.

Elib.se, som alltså ägs av en rad svenska bokförlag med Bonniers i spetsen, har uppenbarligen köpt eller hyrt ACM av Adobe. Programmet innehåller som sagt utlåningsfunktioner, som erbjuds till biblioteken. Biblioteken blir som sagt ett slags underhyresgäster hos förlagen. Biblioteken måste (som alla vet efter affären med Zlatan-boken) betala varje gång en e-bok "lånas". Jag antar att det är därför Fredrika-biblioteken endast tillåter 3 e-boklån per gång.

Ett viktigt byggblock i systemet är bibliotekskonsortiet OCLC:s
PURL-server (Persistent URL). Det här systemet verkar vara utvecklat i ett samarbete mellan förlagen och biblioteken...



EU:s ekonomiska modell| Paradsidan | Jean-Marie Matagnes hungerstrejk fortsätter
Kommentarer
(Kommentarer saknas.)

Posta en kommentar















Skriv ordet du ser på bilden i textfältet: refresh


>> Mikas hemsida

Powered by COREBlog



laskuri alkaen-påbörjad-started 2014-01-23