Mikas blogg

15 June
2012

"Problemet är inte att skeppet läcker, utan att det är lastat upp till relingen"

Attackerna mot WikiLeaks, Julian Assange och Bradley Manning verkar lyckas över förväntan. I media framställs Assange numera som en fallen hjälte, redan dömd av publiken om än inte ännu av en domstol. Manning vill man helst bara glömma och kring WikiLeaks råder samma tystnad som kring Amazons, VISAs, PayPals med flera privatbolags politiskt motiverade stängning av dess bank- och internetförbindelser. Nu återstår kanske bara ett par veckor innan Julian Assange överlämnas till Sverige, om inte Europadomstolen åtar sig hans fall. I USA utkom för några dar sedan boken Private: Bradley Manning, WikiLeaks, and the Biggest Exposure of Official Secrets in American History av Denver Dicks. Jag översätter en fråga och ett svar ur Democracy Now!s intervju med författaren:

JUAN GONZÁLEZ: Du pekar också på det faktum att systemet självt blir mer sårbart i denna metastasliknande nya säkerhetsstat, som lägger tonvikten på insamlandet av information. Ju mer information systemet samlar in, centraliserar och delar mellan sina förgreningar, desto större möjlighet ges individer som Bradley Manning -- som visserligen var mycket skicklig, men dock bara en vanlig soldat i det militära -- att att komma åt nycklar till och få tillgång till denna skattkammare av underrättelser.
DENVER NICKS: Det är alldeles riktigt. Häromdan skrev jag om New York Times två förstasidesreportage om insider information. Det ena reportaget handlade om ursprunget till Stuxnet-viruset och det andra om den sk dödslistan och avrättningarna medelst drönarattacker; båda anses allmänt gynna presidentens chanser i det stundande valet. För min del är jag inte säker på att de här historierna vittnar särskilt gott om presidenten men sådan var ju tolkningen. Bägge historierna citerar sekretessbelagd information, som högt uppsatta, konfidentiella källor har låtit tidningen ta del av.
Senator McCain och andra har gjort stor sak av detta sekretessbelagda flöde, som förefaller att strömma ut från Vita Huset. Vita Huset tycks å sin sida inte anstränga sig speciellt mycket för att täppa till läckagen. Lagstiftare har sagt att de tänker införa lagar mot läckorna, men därmed kommer man inte åt källan till problemet. Som jag skrev är problemet inte att skeppet läcker, utan att det är lastat ända upp till relingen. I denna tidsperiod efter 11 september där utrikespolitiken förs på skuggsidan ("in the shadows", som Dick Cheney sade) har fler människor tillgång till mer hemlig information än någonsin tidigare. Vi är mer beroende än någonsin av läckor för att kunna veta vad vår regering gör. Läckorna är inte bara oundvikliga, de är nödvändiga. Och om om administrationen läcker ut information för att plocka politiska poäng så är detta visserligen förkastligt, men det är inte där problemet ligger.

Marx använde begreppet samhällets överbyggnad; idag borde vi kanske hellre tala om dess informationsstruktur. Underligt nog låter 'informationens infrastruktur naturligare, eftersom informationen idag i högre grad än tidigare kan tyckas bestämd av sin förhärskande teknologi, dvs den digitala datatekniken. Således verkar överbyggnaden, informationens struktur, numera vara inbyggd i samhällets infrastruktur, dvs i basen. En slutsats av detta resonemang måste i varje fall bli, att Marx tankar om 'bas' och 'överbyggnad' är förlegade (om nu någon trodde att de fortfarande är gångbara). Uppenbart är, att samhällets informationsstruktur håller på att genomgå en metamorfos, som inte bara gäller den ovannämnda säkerhetsstaten, underrättelseväsendet och de mjukvarurelaterade eller -betingade informationsläckorna utan också mediavärlden och nyhetsflödet. Under decenniet efter 11 september har sålunda västpressens och de västliga nyhetsbyråernas hegemoni småningom urholkats av sådana nykomlingar som det Quatar-finansierade Al-Jazeera och RT (tidigare Russia Today). Här tycks vi befinna oss ett steg högre upp i 'överbygganden' men det är icke desto mindre fråga om en strukturell förändring, som desstutom också den betingas av ... internet. Internet tycks alltså samtidigt höra till 'basen' och 'överbyggnaden' och dessutom förefaller dess verkningar att sträcka sig både långt uppåt och långt neråt i samhällsbyggnaden. Jag nämnde redan hegemonibegreppet, som ju teoretiserades och utvecklades av Gramsci under den italienska fascismen ; också det behöver minst sagt ses över. Till sin kärna är G:s hegemonibegrepp fortfarande högst aktuellt (hur skulle det kunna förhålla sig annorlunda i en värld som fortsättningsvis domineras av stormakter och -företag!) men det behöver idag framför allt anpassas till globalplanet, som i synnerhet kärntekniken och internet på ett alldeles nytt sätt har gjort till vår verklighet.
Julian Assange deltar förresten på sin kant också i ovannämnda RT, där han sedan ett par månader leder sin egen talk-show. Den är värd att följa med oberoende av ens känslor beträffande debattledarens person. Programmet utökas varannan vecka med en ny episod -- vanligen ett samtal med eller mellan en eller två personer. För närvarande finns åtta episoder att tillgå via http://rt.com/tags/the-julian-assange-show/