Postens färd till Skattkammaröarna
Hufvudstadsbladets avdelning för "läsarnas brev" i innehåller idag följande reflexioner:
Den granskande YLE-journalisten Minna Knus-Galáns med fleras förtjänstfulla avslöjande om Itellas, fd Postens, äventyr i skatteparadisen väcker många frågor och tankar. Varför reagerade inte media och finansministern redan för fem år sedan, när Itella berättade om sitt köp NLC-koncernen för ca 200 miljoner euro? Av meddelandet – som Itella återigen har lyft fram på sin webbsida -- framgick ju med klarhet, att NLC:s ägarföretag RosEvroGroup samt Citi Venture Capital International var registrerade på British Virgin Islands. Avslöjade inte Itella sig själv redan då och borde inte denna pressrelease ha fungerat som en väckarklocka?
De data som nyligen har läckts ut i stora mängder till de undersökande journalisternas internationella förening må vara mycket spännande men våra mediers och politikers sätt att hantera skatteparadisens problematik i globaliseringens tidevarv är värda en egen granskning. Jungfruöarna är trots allt lika perifera som sitt namn. Centrum för hela världens skattesmitare ligger faktiskt i London, vilket bl a har utretts av den djupare grävande journalisten Nicholas Shaxson i hans bok om Skattkammaröarna och männen som stal världen (Treasure Islands. Tax Havens and the Men Who Stole the World. London 2011). Det största och tongivande skatteparadiset heter London City. Vilka massmedier upplyser om detta faktum? Finns här någon finansminister som kämpar mot Imperiet?
Posten är ett kapitel för sig. Att posten har privatiserats, beslöjats med abrakadabranamnet Itella och flyttat sin publika verksamhet till R-kioskerna, är en sak. En annan femma är som sagt Itellas business på Cypern (ditt ägarstrukturen i NLC enligt uppgift ska flyttas från Jungfruöarna) och allmänt taget företagets strävan att bli ett transnationellt ”logistikföretag”. Bakom denna utveckling spårar man EU:s postdirektiv (2008), som syftar till att öppna Europas postmarknader för konkurrens mellan just det slags firmor som Itella är ett exempel på.
Småningom ska väl dessa kapitalistiska postverk slå ut varandra så att vi får ett enda europeiskt bolag med förmåga att ta upp kampen om herraväldet med de andra logistikjättarna på de globala postmarknaderna. Men hade det varit klokare att gå in för ”Europeiska Posten”, någonting som vore jämförbart med det amerikanska federala postverket (USPS)? Det hade vår finlandssvenske posthistoriker säkert hållit med om, han, som ännu för några årtionden sedan kunde skriva följande: ”Vårt postväsende, denna "mänsklighetens välgörare" för att tala med Voltaire, har inte uppstått utan vidare. Det förefaller mig som om den långa kamp som föregått denna stora institution skulle kasta ett visst ljus på det sociala framåtskridandet överhuvud; och den väg som postväsendet har vandrat kan ännu visa sig bli vår väg mot en fridfull, enad värld.” (cit enl Laurin Zilliacus: Det gyllene hornet. [Korrigering 15.5.2013: Det gula hornet!] Glimtar ur postens oroliga historia. Söderströms 1958)
Mikael Böök
Medlem i föreningen för införande av skatt på finansiella transaktioner (ATTAC).