Kan en annorlunda värld ha varit möjlig?
Nu har jag inte (ännu) läst "Den underjordiska moskén" men om man får tro
recensionen av Leif Salméns bok i Ny Tid 40/2013 så påpekas däri, att även
tänkandet om framtiden har sin historia och att denna historia inramas av
förväntningar, som den s.k. agrara revolutionen skapade genom att möjliggöra
ett överskott. (Ett överskott av mat, får man väl anta.) Så här långt håller
jag gärna med. Men sedan följer en sats, som jag vill citera ordagrant för
att ingen ska missa poängen: "Därförinnan var livet ett nu, och inget långt
sådant: solitary, poor, nasty brutish and short", skriver recensenten Clas
Zilliacus.
Nutida forskningsresultat, som bl.a. bygger på utgrävningar i dagens
Turkiet, stöder inte längre denna uppfattning. Före den yngre stenåldern, då
jordbruket infördes, levde människorna tvärtom längre än idag. Och inte bara
människornas liv utan även deras kroppar var längre. Att härav sluta sig
till att allt var bättre då vore säkert förhastat, men någonting var det
tydligen i alla fall. Filosofen Hobbs från Malmsbury, gravlagd i Johannes
Döparens kyrka i Derbyshire år 1679, får alltså finna sig att ha blivit
ställd på huvudet. Och den kända hobbesiska satsen om att livet i
"naturtillståndet" vore "ensamt, fattigt, obehagligt, djuriskt och kort" är
som sagt i behov av revidering. Eller kanske hela idén om ett forntida
"naturtillstånd" är mogen att kastas i historiens skräpkammare?
Ny Tid 1.11.2013
