Inför toppmötet om kärnsäkerhet i Haag 24-25 mars
Nästa måndag och tisdag (24-25 april) anordnas för tredje gången ett toppmöte om kärnsäkerhet (Nuclear Security Summit, NSS). Mötet hålls denna gång i holländska Haag. Två tidigare NSS-möten har hållits i Washington D.C. (2010) och i Seoul (2012).
Det uttalade syftet med toppmötena om kärnsäkerhet är att att minska riskerna för nukleär terrorism. Med nukleär terrorism avses möjligheten av att en grupp av icke-statliga aktörer (eller s.k. failed states) lyckas komma över allt som behövs för att utföra ett nukleärt angrepp.
Definitionen av "nukleär terrorism" kan säkert göras mer exakt. Fullständig konsensus om vad den ska innehålla kan ändå visa sig vara svåruppnåelig.
President Obamas berömda tal i Prag år 2009 hör till NSS-mötenas egen närhistoria. Talet, som främst handlade om kärnvapennedrustning och kärnsäkerhet, väckte i hela världen förhoppningar om en ny, ljusare epok i USA:s utrikepolitik och därmed i världspolitiken. (I ett avsnitt om mänsklighetens energianvändning antydde Obama också indirekt att användningen av kärnkraften som energikälla måste minska.)
Den nyvalda presidenten utpekade i sitt tal den nukleära terrorismen såsom ett av de största hoten mot den internationella säkerheten.
President Obama talar i Prag 5 april 2009. Avsnittet om möjligheten av nukleär terrorism börjar ca 14 min. efter början av videon.
I dessa dagar, dvs under den pågående internationella krisen efter det abrupta regimskiftet i Ukraina och folkomröstningen på Krim med mera, känns det mer overkligt än någonsin att tala om kärnsäkerhet.
Sällan har väl allt som har att göra med kärnvapen, kärnkraft och kärnavfall känts osäkrare. Enda sättet att öka vår säkerhet vore att bli av med rubbet!
I samband med det första kärnsäkerhetstoppmötet 2010 diskuterades bland annat Ukrainas lager av höganrikat uran (HEU), som blivit över efter landet nukleära exit i början av 1990-talet. HEU är ett begärligt ämne inte minst för nukleära terrorister, som kan tänkas använda det för att tillverka atombomber.
Ukraina ingick i början av 1990-talet tillsammans med Kazakstan och Vitryssland en överenskommelse om att eliminera de kärnvapen som blivit kvar efter Sovjetunionens fall och länderna anslöt sig sig till ickesprideningsavtalet (NPT). Mellan år 1994 och 1996 eliminerade Ukraina sålunda alla långdistansmissiler (ICBM), och en stor mängd kärnammunition inklusive kryssningsmissiler och bombplan från sovjettiden. (Ang "nuclear exits", se också min konferensrapport Nukleära ingångar och utgångar från senaste höst.)
På NSS i Washington 2010 möttes president Obama och dåvarande dåvarande ukrainska presidenten Janukovitj, varvid den senare avgav ett löfte: Ukraina skulle också göra sig av med sitt HEU (uppskattat till minst 90 kilogram) före 2012. Janukovitj sade att materialet antagligen skulle överlåtas till Ryssland. (källa: Nuclear Security Summit: Ukraine to Get Rid of Weapons-Grade Uranium by 2012.)
Även om det skulle gå så illa att den pågående Ukrainakrisen urartar i en mer eller mindre intensiv väpnad ukrainsk-rysk konflikt (jfr kriget mellan Georgien och Ryssland om Sydossetien år 2008) vill jag inte tro att världen just nu står inför ett kärnvapenkrig. Men ingen garanti finns för att ett sådant kan undvikas i framtiden. Min uppfattning är att USA är i färd med att etablera ett världsherravälde. Till en del beror detta mål uppenbarligen av imperiala ambitioner, vilka kan beskrivas såsom traditionella och analyseras med de analysverktyg, som de ekonomiska och politiska vetenskaperna har att erbjuda. Men i bakgrunden finns antagligen också en strävan att etablera kärnsäkerhet. Då behöver inte bara den eventuella nukleär terrorismen kvävas i sin linda. Då måste alla kärnvapenstater och slutligen också USA ge upp sina massförstörelsevapen. Hela världen måste göra nuclear exit och detta bör inbegripa användandet av kärnkraften som en energikälla.
Personligen är jag övertygad om att USA inte kommer att lyckas etablera världsherravälde, åtminstone inte med den strategi som landet tillsvidare har lagt i dagen. USA:s krig i t ex Vietnam, Afghanistan, Irak, Libyen har inte varit särskilt framgångsrika. Snarare tvärtom. USA-regeringarnas diplomatiska ansträngningar har inte heller -- allmänt taget -- lyckats väcka den övriga världens förtroende.