Mikas blogg

08 May
2014

EU och bibliotekens makt över informationen

Förhandlingarna vid World Intellectual Property Organisations (WIPO) Ständiga kommitté för upphovsrätt och närstående rättigheter (SCCR) bröt samman natten mot lördagen 3 maj, efter att Europeiska unionen hade blockerat diskussion om lagstiftning, som skulle hjälpa bibliotek och arkiv att fungera och utföra sina uppdrag i sin nutida digitala miljö, berättar IFLA (blibliotekariernas internationella organisation) i ett pressmeddelande på nätet.

Varför gick det så här?

Den här tvisten har en lång historia, som inte minst handlar om de olika traditionerna och förhållningssätten i Kontinentaleuropa och de engelskspråkiga länderna, inklusive särskilt det idag mäktigaste landet USA.

Hos oss är upphovsrätten det centrala. I USA är däremot copyright, kopieringsrätten, det viktigaste.

Upphovsrätten är ett monopol. Läsaren ges ingen del i författarens upphovsrätt. Att även författaren behöver bibliotek (och läsare!) anses inte ha något med saken att göra. Vidare är upphovsrätten oförytterlig. Den kan inte säljas för pengar på marknaden. Inga undantag kan beviljas, inte ens åt biblioteken. Därför har man i EU infört en "public lending right", som innebär, att rättighetsinnehavaren måste ges ersättning varje gång läsaren lånar en bok.

Säljas och köpas kan däremot kopieringsrätten och just därför är den inte och kan inte heller vara ett monopol. Vissa undantag måste helt enkelt beviljas för att affärerna ska löpa smidigt. Kopieringsrätten ger inte rättighetsinnehavaren en total äganderätt till verket. T ex måste andra än författarna ges möjlighet att tillägna sig, dvs läsa, böckerna. Copyrightbegreppet innefattar kort sagt vissa äganderättigheter också för läsaren och "användaren". Bibliotekets rätt att låna ut böcker utan ersättning till författaren ingår i detta koncept. I USA har man följaktligen inte stipulerat om någon "public lending right". (Åtminstone inte ännu.)

EU och USA har mer än en gång råkat i luven på varandra om dessa saker. Senast det hettade till ordentligt var i slutet av 1990-talet när den franska filmindustrin och ATTAC med förenade krafter sänkte MAI-avtalet (Multilateral Agreement on Investments), föregångaren till det nu aktuella TTIP-avtalet (Transatlantic Trade and Investment Partnership). Biblioteken var väl också med på ett hörn eller betraktade åtminstone le mort de l'AMI (vännens död; MAI-avtalet hette AMI på franska) med en gillande sidoblick.

För närvarande kan det se ut som att vi får en global "intellectual property right", som undantagslöst monopoliseras av världens största kapitalistiska bolag inom IT, telekom och underhållning. Undantagslösheten möjliggörs i så fall av digitaltekniken, mjukvarupatenten, kryptografin, världshandelsorganisationen WTO och militäralliansen NATO.

Men jag tror inte att det går så. Den dagen måste komma då bibliotekarierna inte nöjer sig med att uttrycka sin besvikelse utan beslutar sig för att ta vara på det bästa i de två traditionerna i stället för på det sämsta. Det sämsta vore — är de facto redan i stor utsträckning — skillnaden mellan upphovsrätten och kopieringsrätten utplånas så att båda ges åt Comcast och liknande korporationer. Det bästa vore att öka bibliotekens och bibliotekariernas makt i informationssamhället.

Lästips om den historiska och närhistoriska bakgrunden:

L. Ray Patterson och Stanley W. Lindberg, två amerikanska specialister, utreder det amerikanska copyrightkonceptet grundligt i sin bok The Nature of Copyright. A Law of Users' Rights ; The University of Georgia Press 1991.

Det arkiverade meddelandet "Mort de l'AMI" från EBLIDA:s numera avslutade epostlista ecup-list . Meddelandet är trots franskan i rubriken på engelska.