Mikas blogg

Demonstration mot kriget i Irak, Helsingfors mars 2003
Börja med END!


15 September
2006

Den gudabenådade Berättaren

[bloggar] 

"Där vi en gång gått"
återger mig det förtroende
för den gudabenådade Berättaren
som jag nästan har förlorat
eftersom jag tror att
litteraturen måste vara brev

Berättelsernas addressater är visserligen
mer universella än brevens
Men skriva är att skriva brev!

En berättelse kan rikta sig till Människan
som alltid är en ensam Läsare
eller till en massa människor -

Är berättelser brev till publiken?
Ja, det är en utgångspunkt.

Att tala är inte att skriva
Att skriva är inte att tala


Amerikansk fysiker entledigas för oliktänkande om 9/11| Paradsidan | USA:s oliktänkare
Kommentarer

Re: Den gudabenådade Berättaren

Min favoritbok just nu är Kjell Westös nya roman "Där vi en gång gått", som jag fortfarande håller på att läsa. Någon skrev att Westös tema är Svikaren. Däri ligger något. Men jag föredrar att ge Berättaren huvudrollen i denna historia. Berättaren är naturligtvis en Svikare redan därför, att han ställer sig utanför handlingarnas sfär i stället för att handla själv. Å andra sidan kan jag försona mig med tanken, att Berättaren intervenerar just genom att utföra sin uppgift. Ja, Kjell Westös roman återger Berättaren en viss dignitet. Den hjälper oss med andra ord att acceptera honom som en fullvärdig och rentav viktig medlem av det mänskliga samfundet.

Mitt i sin berättelse infogar Kjell Westö ett urval av brev från (och till) några av de centrala figurerna i romanen. Denna brevväxling utgör en av bokens konstnärliga höjdpunkter.
Ett annat fulländat konstgrepp är den åldrande Jali Widings återblick - mitt i 1920-talet - på det Helsingfors som en gång varit möjligt.

Postad av: Mikael Böök 20 Sep 2006 10:09

Posta en kommentar















Skriv ordet du ser på bilden i textfältet: refresh


>> Mikas hemsida

Powered by COREBlog



laskuri alkaen-påbörjad-started 2014-01-23